Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APRIL 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
47
måste härför ordnas. I jämförelse med de 60 millioner
kronor pr år, som nedläggas på landsvägarna ute i landet,
äro de millioner, som erfordras för tunnelbanenätets
utbyggande under några år ej särdeles betydande.
Talaren hade därför önskat ett mera positivt program
från kommitténs sida.
Gatudirektör SUNDBLAD, som även anmält särskild
mening till kommittébetänkandet, pläderade för ett
förflyttande av den västliga förortsbanans föreslagna
slutpunkt vid Tegelbacken längre österut mot Sveavägen
samt ett utbytande av Dalagatslinjen som fortsättning
norrut mot en Sveavägslinje. Härigenom skulle en
bättre slutpunkt mera mitt i city erhållas och en
snabbare kontakt med affärscentra omkring Drottninggatan
och de många offentliga byggnaderna och
institutionerna, högskolor och skolor omkring Sveavägen nås.
Den förlängning av tiden för uppnående exempelvis av
Centralplan på 2 å 21/& min., som härigenom skulle
uppstå, torde spela mindre roll. En gynnsammare
utgångspunkt för en östlig tunnelbana
Nybroplan-öster-malm-Gärdet-Lidingön finge man även genom detta
förslag. Anläggningen bör giva staden såsom helhet
fördelar, även om vissa smärre delar få lida något
härav.
Civilingenjör NORDENDAHL uttryckte, såsom varande
chef för Stockholmsförorternas regionplanekontor, sin
glädje över utredningens resultat, speciellt beträffande
förslaget om sammanbindningsbanans bibehållande i
centrum och höjandet av dess kapacitet, samt det
föreslagna tunnelbanenätets kontakt med så viktiga punkter
som Södra och Norra Bantorget, S:t Eriksplan och
Ringvägen. Dessa fyra punkter voro enligt
regionplane-kontorets utredningar lämpliga ändstationer för de
busslinjer, på vilka framtidens förortstrafik till stor
del måste baseras. För ett ekonomiskt införande av
förortsbanor i staden måste en finurlig kombination med
inomstadstrafiken ordnas, för vilket här fanns
möjligheter.
Civilingenjör KLEMAN framhöll såsom medlem av
trafikkommittén, att det handlingsprogram, som
stadsplanedirektören efterlyst, på grund av en hel del
ouppklarade mellanhavanden med statens järnvägar ej nu
kunnat upprättas. Åtskilliga stora millionarbeten äro
för övrigt pågående och även planerade, varför det är
bäst att vila på hanen. Vidare är det ju lämpligt att få
se, huru Slussen och Västerbron komma att fungera,
innan något vidare göres. Det är även en viss fara
i att samtidigt ha för många arbeten i gång; den
omfattande kommunala byggnadsverksamheten från förra
högkonjunkturen har måst saneras. En god regel i
nuvarande situation torde vara att skynda långsamt.
Fastighetsdirektör DAHLBERG hade i
kommittébetänkandet anmält sin tvekan om lämpligheten av att
hopkoppla förortslinjerna från norr och väster ävensom
den västra infartslinjens framdragande över S:t
Eriks-plan och utvecklade sina synpunkter härpå. Kommittén
hade alltför mycket utgått från de nuvarande
trafikförhållandena enligt den omnämnda trafikundersökningen
1930. Det torde vara ganska stor risk att planera ett
kommunikationsnät efter förhållandena vid ett enstaka
tillfälle. Då man har att vänta ny stark bebyggelse
vid Fredhäll, Marieberg och Tranebergsområdet,
erhålles därifrån en stor trafik, som syftar direkt in mot
centrum. Man bör ej, f or all framtid fastlåsa linjenätet
på ett olyckligt sätt över S:t Eriksplan. När nedre
Norrmalm skall regleras definitivt och kvarteren här
genomträngas, torde förslag på tunnelbanesträckningar
uppkomma, som låta sig utbyggas samtidigt med
eventuella breddningar. Tunnelbanebyggen äro i sig själva
ej eftersträvansvärda, utan yttrafikmedlen böra i första
hand taga hand om trafikanterna. En förortsbana från
väster förlagd till Norr Mälarstrand torde för åtskilliga
år framåt fylla kraven på en god infart.
Supé med samkväm vidtog under presidium av
arkitekt Ahlberg.
Under ceremonimästarens, don Pedro, tränade
ledning fick man sedan deltaga i en tunnelbanefärd fram
genom tiden till 1994 års trafikförhållanden, varvid
utvecklingsskedena medelst planschverk illustrerats av
de sakkunniga medhjälparna Pommac och Vulcanus
jämte flera andra konstförfarna arkitekter. Det hela
avslutades framåt småtimmarna med en auktion på
konstverken, varvid även föredragshållarna blevo ägare
till några välgjorda planscher.
Åm.
Ett nytt hjälpmedel vid Sektionering och profilering.
Var och en, som mera ingående sysslat med
avvägningsarbeten, känner till det tidsödande och besvärliga arbete,
som uträkningen av ett mera omfattande
avvägningsprotokoll för med sig. Visserligen inpräntade alltid
gamle professor Jäderin, att en god nivellör uträknar
sina protokoll, medan stångföraren flyttar sig från den
ena terrängpunkten till den andra, men helt säkert är
det mycket få nivellörer, som hinna med den saken. Om
nämligen en profilering skall göras noggrant med så tätt
belägna avvägningspunkter, som nu i regel fordras,
hinner han helt enkelt ej med mer än göra sina
anteckningar i protokollsboken, om verkligen stångföraren
skall "hållas varm", så att avvägningsarbetet går undan
med kläm. Detta är ju i regel ett av huvudvillkoren
för att fältarbetet, som vanligen för med sig extra
omkostnader i form av traktamenten, inkvartering osv.,
skall bliva så billigt som möjligt.
Vanligen utföres därför uträkningen av protokollen
inne på ritrummet efter sedan fältarbetet avslutats. Det
arbete, som härvid väntar nivellören, innan han kan
upprita profilerna, är som sagt både tröttande och
tidsödande samt därtill alldeles onödigt, nota bene om
ritkontoret ej är utrustat med en av undertecknad
konstruerad "profilsticka", vilken kommer att närmare beskrivas
i det följande. Medelst profilstickan är det nämligen
möjligt att avsticka profilen eller sektionen direkt efter
stångavläsningarna, emedan stickans rörelser på
papperet direkt efterbilda stångens rörelser i terrängen.
Arbetet med protokollsuträkningarna bortfaller därför
praktiskt taget fullständigt. Det enda räknearbete, som
behöver utföras, är uträkningen av instrumenthöjden för
flyttpunkterna. Om man så vill kan även detta arbete
utföras med profilstickan, men vid många på varandra
följande instrumentflyttningar bör räknemässig kontroll
utföras för åtminstone några av flyttpunkterna.
Fig. 1.
Profilstickans utseende framgår av fig. 1. Den består
av en dubbelgraderad linjal av rostfritt stål eller annat
lämpligt material, över vilken en löpare är skjutbar.
Löparen är försedd med en tunga av celluloid, på vilken
finnes anbragt en mot linjalen vinkelrätt gradering
motsvarande stångens längd i den skala, vari profilen
skall uppritas. För att celluloidtungan skall komma att
glida direkt över papperet, uppbäres linjalen av tvenne
ändstycken, på vars inre avfasade kanter äro anbragta
tvenne märken eller ritsar, vilka sammanfalla med den
linje, utefter vilken löparens nollpunkt glider vid dennas
förskjutning utefter linjalen. Om sålunda stickan är
rätt orienterad i förhållande till den blivande
profilritningens nollinje, är det sålunda möjligt att med profil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
