Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - K. A. Lagergren: Skruvförband för skenskarvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEKNISK TIDSKRIFT
28 JULI 1934
Antal lossnade resp. av-
Bult-kombi-natio-
Ursprung!, antal bul-
Medeltal för varje inspektionsperiod av:
skjuvade bultar i % av hela antalet under i medeltal 63 dagars
nens
tar St.
prov:
nr
lossnade
avskjuvade
lossnade
avskjuvade
bultar St.
bultar St.
%
%
1 1 754
159 2
9,1
0,1
2
800
45 -
5,6
-
3 794
178
10
22,4
1,2
4 794
159
29
20,0
8,6
5
795
121
15,2
–––-
6 786
83
6
10,6
0,7
7 784
63
-
8,0
-
8 795
93
1
11,0
0,8
9
795
180
8
22,7
1,0
10 795
50
-
6,2
-
Summa 8 892 provbultar.
eller skadade bultar i medeltal å samtliga fyra
undersökningssträckor.
Enligt denna tabell är således lägsta procenttalet
lossnade bultar under i medeltal 63 dagar 5,6 % och
högsta procenttalet 22,7 %; - ett resultat, som måste
anses ganska betänkligt. Enligt uppgift av ingenjör
P. E. Perman angående undersökningar beträffande
lossningsprocenten för skruvbultar vid järnvägar i
allmänhet skulle denna som regel vara ännu större,
än vad tabellen ger vid handen.
Till de lämnade sifferuppgifterna har kommittén
fogat en del upplysningar och reflexioner av
intresse.
Sålunda omnämner kommittén ett inspektionsfall,
då av inlagda 2 312 st. bultar 684 st. voro lösa och
l 628 fasta. Bland de lösa bultarna funnos 407 st.,
som låsa fast muttern vid bulten, nämligen nr 3
(Kragmuttern), nr 4 (HB-muttern), nr 5
(Elastic-Stop-muttern) och nr 9 (Klimax-muttern) - samtliga utan
underläggsbrickor -, under det att av de övriga 6
undersökta bultkombinationerna, av vilka 4 hade
underläggsbrickor, endast sammanlagt 277 st. voro lösa.
Sedan samtliga lösa muttrar åtdragits, och endast
3 å 4 tåg passerat bansträckan, befunnos ett 20-tal
bultar av typerna 3, 4 och 9 lösa, medan alla andra
bultar voro fasta, l samtliga fall av lösa bultar satt
muttern fullt fast vid bultskaftet, medan bulten var
lös med ett uppkommet spelrum av 0,;5-1,0 mm. På
grund av dessa förhållanden, sammanställda med
uppgiften från Statens provningsanstalt, att vid
anstaltens försök en del gängor å alla bultar, vid vilka
muttrarna låstes fast å bultskaften, voro skadade, och
att särskilt å ett prov av bult nr 3 (Kragmuttern)
skadorna voro så stora, att man med förstoringsglas
kunde konstatera, att såväl bult som mutter hade
brackor å varje gänga, har kommittén dragit den
slutsatsen, att skruvförband av ifrågavarande slag icke
äro lämpliga för skenskarvar.
Orsaken till den stora lossningsprocenten för
skenskarvbultar har civilingenjören P. E. Perman
i häfte 52 av Teknisk tidskrift för år 1924 sökt
visa ligga däri, att skarv järnens undersidor ligga an
och tryckas mot syllarna, varigenom vid skenans
belastning ett vridningsmoment uppkommer, som
upptages av bultarna, med påföljd att dessa
överansträngas och förlängas, samt avstånden mellan
skarvjärnen ökas. Kommittén har emellertid
konstaterat, att sträckningarna av bultarna äro så
omärkbara, att de uppgå till endast hundradelar av en mil-
limeter. Bultarnas- lossnande eller med andra ord
ökningen av avståndet mellan de båda skarvjärnen
kan således icke gärna hava uppkommit på det sätt
ingenjör Perman angivit. Mera sannolikt är, att
gängorna i de fall, där ingenjör Perman ansett sig
kunna konstatera förlängning av bultarna, skadats
redan vid muttrarnas åtdragning eller sedermera
på grund av den stumma anliggningen dem emellan,
samt att förstörelsearbetet fullbordats, och
muttrarna förflyttat sig på bultarna och fastkilats vid
dessa, då ovan angivna rörelse mellan
skruvförbandens olika delar uppkommit och lokaliserats enligt
minsta motståndets lag till de delar, som bjudit det
svagaste motståndet, dvs. till de redan deformerade
gängorna. Ingenjör Perman synes således felaktigt
hava uppfattat ökningen av avståndet mellan
skarvjärnen som ett bevis på bultarnas förlängning.
Om man sammanställer vad ovan sagts om de
speciella krafter, som verka inom ett skruvförband för
skenskarvar, med de resultat, som framkommit vid
de omnämnda undersökningarna vid S. J. och vid
Statens provningsanstalt, torde man kunna draga den
från kommitténs uttalande något avvikande
slutsatsen, att muttrar, som stumt låsas fast vid sina bultar
och sakna underläggsbrickor, icke äro lämpliga vid
skenskarvar, samt även att det är av vikt, att
muttrarna särskilt vid dylika bultförband icke åtdragas
så hårt, att gängorna skadas redan vid åtdragningen.
Huruvida muttrar av sistnämnda slag skulle visat
sig användbara, om de kombinerats med så starka
fjäderbrickor, att dessa kunde fjädra efter
åtdragningen, kan icke bedömas av de utförda
undersökningarna, då vid desamma fjäderbrickor icke använts
tillsammans med dylika muttrar, men det är möjligt,
att så skulle blivit fallet, åtminstone beträffande de
förband, vilka icke behöva åtdragas alltför hårt för
vinnande av tillräcklig låsverkan.
Starka fjäderbrickor hava nämligen icke endast
den egenskapen, att de mildra vibrationerna och
därigenom skydda gängorna samt förhindra
glapp-ning mellan dessa, utan de kompensera därjämte
såsom tidigare framhållits under en viss tid den
av-nötning, som uppkommer vid rörelserna i
bult-f or banden, och fördröja därigenom högst betydligt
bultarnas lossnande eller nedgången i deras
dragspänning till en farlig nivå. Vid användningen
av starka fjäderbrickor i bultförband, som icke
lossna av andra orsaker än normal slitning mellan
de olika delarna, kan man därför, sedan man vunnit
erfarenhet om avnötningen vid ett visst förband, utan
eftersättande av kravet på säkerhet avsevärt
inskränka den nu praktiserade, ofta återkommande
besiktningen av bultarna och ersätta denna med
regelbundna bultåtdragningar på bestämda och vitt skilda
tider.
Betydelsen av förenämnda lokalisering av
rörelsen i ett skruvförband till ytorna mellan mutter och
bricka framgår i viss mån dels därav, att vid
S.-J.-försöken lossningsprocenten för skruvförbanden nr 7
och 10, som voro försedda med släta f j ad er brickor,
var i medeltal endast 7,1 %, under det att
lossningsprocenten för förbandet nr 8, som hade en
fjäderbricka med åsar eller hullingar på översidan var 11,0
%, dels därav, att förbandet nr 2, som var insmort
med en grafitblandad gummilösning, vilken vid
mutterns åtdragning till större delen sammanpressades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
