Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1935 - Lagarna för aggregats tillväxt, av N. A. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 3 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 19 JAN.
ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935
INNEHÅLL: Lagarna för aggregats tillväxt. — Den ekonomiska aggregatstorleken vid
vattenkraftanläggningar. — Nyheter på metallforskningsområdet. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
LAGARNA FÖR AGGREGATS TILLVÄXT.
Ofta och senast med anledning av professor Dahls
och ingenjör G. Bergs artiklar i Tekn. tidskr. nr
46 och 49 förra året frågar man sig, varför våra
ingenjörer så ofta åsidosätta de strama lagar, enligt
vilka aggregat av olika slag växa.
Man tager väl icke mycket fel, om man vågar
förmoda, att denna mindre glädjande företeelse är
beroende på att i våra tekniska högskolor härmed
sammanhängande problem icke alls beröras, ehuruväl de
i fundamental betydelse överskugga alla andra
problem, med vilka den tekniske studeranden bör göras
bekant.
Följderna visa sig även. För att taga några
exempel ur en nära verklighet, så önskar den ene
framstående teknikern lösa en storstads
elektrifieringsproblem förmedelst likström och i små
understationer placerade blyceller, vilka laddas om natten, allt
enligt snart 50-årigt recept i Aug. Wicanders
lärobok i elektroteknik för kemister; den andra vill
revolutionera sjöfarten förmedelst vindmotorer och
får mirabile clictu en häpen värld att ägna våldsamt
intresse åt saken; den tredje tror, att
stordriftsproblem kunna ekonomiskt lösas med tillhjälp av
exempelvis statiska kondensatorer eller ackumulatorer av
något slag; den fjärde vill ekonomiskt lösa
persontrafikfrågan över Atlanten förmedelst flygmaskiner
för många hundra personer; den femte slutligen
anser hydroelektroteknikens fulländning besticka sig i
att utbygga varje vattenfall, stort eller litet, högt
eller lågt, med endast ett aggregat.
Man tycker dock, att det icke borde vara förborgat
för herrar teknici, att exempelvis en vindmotor blir
desto billigare per effektenhet ju mindre den är —
vore det icke på detta sätt skulle vi icke ha någon
annan kraft än "vindkraft", ty det blåser alltid
någonstans i ett avlångt fosterland och redan "små"
vindstråk betyda oerhörda effektbelopp — samt att
tillväxtlagen för en statisk kondensator, ett
ackumulatorbatteri eller liknande saker principiellt
korrekt, bäst och enkelt framställes genom att draga
en horisontal, rät, obegränsad linje på ett papper.
Men huru har då utvecklingen kommit in i en
sådan gir, att man s. a. s. med våld söker göra saker
och ting större än deras naturliga växtkraft
predisponerar? Antagligen av följande tre skäl.
1) Vid sekelskiftet fick tekniken i ångturbinen, de
roterande elektriska maskinerna, den elektriska
speciella transformatorn samt i den pantografiskt
förstorade hydroelektriska kraftstationen i sin helhet
— alltså även fallhöjden — instrument av ovanligt
gynnsamma tillväxtlagar skapade för stordrift. Man
såg plötsligt — sannolikt glatt överraskad — att ju
större kraftenheterna blevo desto högre
verkningsgrad och lägre specifika kostnader.
2) Av slentrian, mode och ävlan att icke vara
sämre än andra började man förstora saker, som icke
borde förstoras, och
3) Man gjorde detta helt befriad från de
hämningar, som någon kunskap angående lagarna för
aggregats tillväxt bort uppresa.
Ha då icke dessa problem berörts i litteratur och
föreläsningar? Ytterligt obetydligt, att döma av ett
25-årigt letande i saken. Ingenjör Berg omnämner
en för mig obekant artikel i E. T. Z. 1905. Prášil
höll åren 1905—1907, om jag minns rätt, under
benämningen "Conforme Abbildungen" extra
föreläsningar i samma fråga. I föreläsningar i teoretisk
och tillämpad elektroteknik vid Åbo akademi åren
1921—1933 påpekades med valda exempel
nödvändigheten för en tekniker att klargöra för sig, huru
ett aggregat, ett förfarande, en process växer.
I Milan Widmars, Die Transformatoren, under
rubriken Wachstumsgesetze ägnas åt problemet med
mönstergill knapphet och klarhet några sidor, vilka
äro fullt njutbara även för icke elektroteknici. La
Cour snuddar vid frågan i Gleichstrommaschine.
Tekn. tidskr. [1] har, så vitt jag kan erinra mig, hållit
sig kemiskt ren från sysslande med dylika problem,
till dess nu professor Dahl med några rader berör
dem. Detta senare är synnerligen glädjande och
säkert ingen minut för tidigt. Emellertid skulle jag
önska göra några påpekanden.
Professor Dahls deduktion på första sidan är
onekligen principiellt riktig — och stramt riktig för
små intervaller — även om framställningen kanske
icke är den vanliga. Det är sålunda, ofrånkomligt,
att den av turbinens ytor begränsade volymen blir
ungefär dubbelt så stor för 1 aggregat som för 4
aggregat vid oförändrad total effekt och fallhöjd,
men strängt gäller detta icke, enär intervallen
i Dahlsexemplet är så stor, att konstruktionerna ej
äro likformiga. Axeln växer enligt lagen, löphjulet
ej, enär det för den mindre turbinen icke kan
dimensioneras för böjningshållfasthet. — För
propellerturbiner med vridbara skövlar är det f. ö.
centrifugalkraften vid rusningsprov, som är avgörande ur
hållfasthetssynpunkt. — Ledskeneapparaten för den
mycket större turbinen har flera skövlar än den mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
