Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 57 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 23 febr. 1935 - Om användande av ]jusinterferenser vid längdmätningar (forts.), av Y. Väisälä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Tidskrift

HÄFT. 8 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 23 FEBR.

ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935

INNEHÅLL: Om användande av ]jusinterferenser vid längdmätningar, av professor Y. Väisälä. — Jean
Drakenberg †. — Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar. — Notiser. — Sammanträden.

OM ANVÄNDANDE AV LJUSINTERFERENSER VID
LÄNGDMÄTNINGAR.

Av professor Y. Väisälä.

(Forts. fr. sid. 52.)

Avståndet mellan de två första speglarna mätes
genom ett särskilt konstruerat ändmått. Då jag med
metoden strävat till en noggrannhet av en tiondels
mikron per meter, kunde endast ett sådant ämne
komma i fråga som mått, vars utvidgningskoefficient
är möjligast liten. Smält bergkristall, så kallat
kvartsglas, lämpar sig i detta avseende bra, då en 1
meter lång stång av detta ämne utvidgar sig endast
0,4 mikroner per grad Celsius. Åsikterna om
kvartsglasets lämplighet för noggranna längdmått äro dock
ganska olika. Några forskare ha påstått, att
kvartsglasmått förändra sig starkt under längre tider. Det
nämnda ämnets dyra pris var också ett hinder.

Jag försökte dock med smält kvarts på följande
sätt (se fig. 12 och 14). Största delen av ändmåttet
består av ett rör av ogenomskinligt kvartsglas. Vid
båda ändar har fastsmälts 1—2 cm långa bitar av
genomskinligt kvartsglas. Ändytorna ha slipats
sfäriska, så att krökningsradien för den ena ändan
A är ca 1 m, för den andra B t. e. 5 m.

Ändmåttet placeras mellan de två första speglarna
på ett särskilt stativ, varigenom det är fritt rörligt i
sin längdriktning och kan justeras med tillhjälp av
skruvar. Genom en vikt tryckes måttet lätt mot den

Fig. 14.

första spegeln. I centrum av de två första speglarna
har silvret blivit borttaget. Då måttändarna och
däremot svarande ställen i speglarnas centrum ha
blivit rengjorda, kommer måttet i optisk kontakt
med den första spegeln och man ser genom spegeln,
om man belyser den med vitt ljus, de bekanta
Newtonska färgringarna, och i deras centrum en svart
rund fläck. Avståndet mellan måttändan och den
första spegeln är då säkert mindre än 0,1 mikroner.

Man skulle sedan kunna skjuta den andra spegeln
närmare, tills man också där såge färgringarna med
den svarta punkten i mitten, men det bör inte ske,
ty måttet kan då lätt råka i pressning mellan
speglarna. Man närmar därför spegeln till måttet, så att
avståndet blir några mikroner och bestämmer detta
avstånd med Newtonska ringar, som man ser, om
man belyser spegeln med vitt ljus (L i fig. 15 a) och
framför ögat håller ett rött glas (R). Jag har genom
utförliga försök förvissat mig om, att man kan
bestämma avståndet säkert på en tiondedels mikron
när med denna primitiva monokromatiska ljuskälla
på följande sätt:

Man låter ljusstrålarna först falla mycket snett
mot spegeln. Därefter skjuter man ljuskällan och
samtidigt det röda glaset i riktning mot spegelns
normal och räknar antalet ringar, som försvinna i
medelpunkten. Man får då veta, huru många
halvdelar av hela våglängden som avståndet är.
Bråkdelarna kan man med tillräcklig noggrannhet bestämma
genom att betrakta
ringsystemets mellersta del och
uppskatta den svarta eller vita
skivans storlek med hjälp av
en empirisk skala (fig. 15 b).

Fig. 15.

Ifrågavarande mätning tar
en tid av i medeltal knappast
en minut. Om den första
ändan av måttet icke skulle
vara i fullständig optisk
kontakt med spegeln (medelstor
svart fläck), kan man
uppskatta avståndet där på
samma sätt som vid andra ändan.
Som ljuskälla kan man då
använda en vanlig ficklampa
med matt glas.

Såsom jag redan framhållit, är den beskrivna enkla
metoden fullt tillfredsställande, om man nöjer sig
med en noggrannhet av 0,1 mikron per meter. Skulle
man önska en ännu större noggrannhet, så kan man
få det, genom att mäta de Newtonska ringarnas
storlek med en kikare, som är försedd med
okularmikrometer. Man bör då också begagna en bättre
monokromatisk ljuskälla. Man kan på sådant sätt
bestämma små avstånd, så att medelfelet blir några
tusendelar av en mikron.

Jag skall nu i huvuddrag gå igenom hur själva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>