Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade skillnader hos svetsmaterialet, av Elis Helin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partiklar på grund av rådande
smältningsförhållanden.
Enligt litteraturen håller svetsgods efter olika
tillsatsmaterial olika mängder kväve. Så t. e. ligger
kvävehalten vid bar tråd mellan 0,091—0,175 % och
vid tjockbeklädd elektrod mellan 0,005—0,037 %. Vid
tunnbeklädd elektrod håller sig kvävehalten mellan
de för bar tråd och tjockbeklädd elektrod angivna
värdena.
Av ovan angivna värden framgår, att höljet å en
tjockbeklädd elektrod bjuder ett effektivt skydd mot
kväveabsorption. Detta beror dels på att
metalldropparna enligt det tidigare anförda äro överdragna med
en slagghinna och att kratern är mer eller mindre
täckt av slagg, och dels på att vid svetsningen gaser
under övertryck kunna strömma ut från elektroden
och hålla luften borta.
Att svetsgodset kan hålla så höga kvävehalter som
upp till 0,18 % tyder på att kvävet absorberas i
atomär form via kemiska reaktioner. Vid
bessemermetoden, där kvävet är i mycket intim kontakt med
järnet, absorberas långt mindre mängder, vilket tyder
på att kvävet förekommer molekylärt.
Orsaken till kvävets reaktionsförmåga med järnet
är bildningen av kväveoxidul enligt reaktionen
N2 + O2 = 2 NO. Vid inträdet i bågen aktiveras
luften, i det att syrets och kvävets molekyler uppdelas
i atomer och bilda kväveoxidul, vilken såsom
syreförening i sin tur reagerar med det smälta järnet
under bildning av järnoxidul och nitrid.
Eftersom nu kvävehalten kan variera med i det
närmaste 100 % för bar tråd, måste dessa variationer
bero på de betingelser, under vilka kväve
absorberas. Dessa betingelser äro, förutom förekomsten eller
frånvaron av hölje, den utvecklade relativa effekten
i ljusbågen samt ljusbågslängden.
Varje elektrodslag giver vid svetsningen en viss
ljusbågsspänning, som är oberoende av den
använda svetsströmmens storlek. Ju mera ström, som
användes vid svetsningen, desto mera energi finnes
därför för luftens reaktion och desto mera kväve
kan av den orsaken omsättas och absorberas.
Att döma efter de undersökningar, som dr ing. F.
Leitner gjort, synes ljusbågslängden ha mycket stor
verkan. Vid ifrågavarande försök kom 4 mm blank
tråd till användning och resultatet blev som följer:
Ljusbågslängd Strömstyrka
mm amp. kväve
3 230 0,091
7 210 0,101
13 185 0,123
Enligt hans undersökningar har emellertid även
svetsningshastigheten ett visst inflytande. Svetsning
med 5 mm blank tråd och 200—220 amp. strömstyrka
gav följande resultat:
Svetsningshastighet: 6 m/tim. 12 m/tim. 18 m/tim.
% kväve (N2): 0,150 0,147 0,159
För att få låg kvävehalt bör man således hålla kort
båge och låg strömstyrka i förhållande till
elektroddimensionen. Vad som ovan sagts om den bara
tråden ifråga om kväveabsorptionen gäller naturligtvis
också för den tunnbeklädda elektroden och i viss
mån även för den tjockbeklädda.
Bar tråd och tunnbeklädd elektrod.
Bar tråd och tunnbeklädd elektrod kännetecknas
bl. a. därav, att de smälta ned under oxiderande
förhållanden och kraftig kväveabsorption, emedan
skyddet från förut nämnda slagghinna vid transporten
genom ljusbågen är mycket dåligt och luften således
har all möjlighet att inverka. Vid svetsningen
erhålles ej något slaggskikt i egentlig bemärkelse,
ehuru naturligtvis på grund av oxidationen en viss
mängd slagg bildas, bestående av FeO eller Fe3O4,
vari Mn O och SiO2 äro lösta.
Slaggen efter den tunnbeklädda elektroden är trots
sin ringa mängd ej helt betydelselös utan kan, i
synnerhet vid flerlagersvetsar, giva upphov till
slagginneslutningar, varför den i kallt arbetsstycke helst
bör avlägsnas. Man kan i dragprovstycken vanligen
lägga märke till slagginneslutningar i de först
svetsade partierna, vilka ljusbågen ej haft energi nog
att smälta upp och vilka därför tjänstgöra som
brottanvisningar.
En svårighet med dessa slags tillsatsmaterial är
deras benägenhet att giva blåsiga svetsar, till vilka
orsakerna kunna vara två, enligt vad brottytorna av
dragprovstycken visa. I det ena fallet placera sig
blåsorna i den understa strängen, där
avkylningshastigheten på grund av kallt arbetsstycke varit stor.
I det andra fallet uppstå de vid svetsning med hög
ström och för starkt upphettat svetsbad, varigenom
för mycket FeO inlösts, så att moderluten vid
kristallisationen blivit för syrerik.
I kärnmaterialets sammansättning för bar tråd och
tunnbeklädd elektrod förefinnes en allmän skillnad,
i det att den bara tråden vanligen håller mindre C
och Mn än kärntråden till tunnbeklädd elektrod,
vilket framgår av följande tabell:
Bar tråd Tunnbeklädd
elektrod
G % .................. <0,10 0,10—0,25
Mn % ................. < 0,40 0,40—0,60
Si .................... spår spår—0,10
Om tillsatsmaterial med olika sammansättning gå
lika lugnt vid svetsningen, bör naturligtvis det
föredragas, som håller största mängd
legeringsbeståndsdelar, för såvitt priset ej ställer sig hindrande i
vägen. Genom större kol- och manganhalter
kommer elektroden att tåla mera ström, vilket ju är helt
naturligt, enär den då tål en starkare färskning.
Dessutom lämnar ett sådant tillsatsmaterial ett mera
rödskörsfritt svetsgods och är sålunda mera lämpat
för arbeten, som skola varmbearbetas.
Vid för hög kolhalt bli svetsningsegenskaperna
som redan nämnts lidande. Ljusbågen blir orolig,
badet i svetsstället kokar och stora droppar kastas
åt sidan. Då svetsningen avbrytes, sjunker badet
ihop och lämnar en krater, som är full av hål. Även
med hög värme vid svetsningen kan det vara svårt
att erhålla bindning.
I tabell 1 lämnas en schematisk uppställning av
sammansättningen hos olika konstruktionsstål, som
användas för svetsning. I alla dessa material kunna
bar tråd och tunnbeklädd elektrod begagnas. Den
förnämsta anledningen härtill torde ligga i den
mindre inbränningen och de tjocka strängarna efter
dessa tillsatsmaterial, varigenom blandningen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
