Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1935 - Arbetslöshetsutredningen, av H. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 14 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 6 APRIL
ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935
INNEHÅLL: Arbetslöshetsutredningen. — Lagarna för maskinkostnadernas ökning med aggregatstorleken
vid hydroelektriska anläggningar. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
ARBETSLÖSHETSUTREDNINGEN.
1927 års arbetslöshetsutredning [1] har framlagt sitt
slutbetänkande, vilket omfattar en framställning
angående åtgärder mot arbetslöshet. Betänkandet
är uppdelat i fyra avdelningar, varav de tre första
äro av analytisk och deskriptiv natur. I den fjärde
avdelningen tager kommittén ställning till de
praktiskt politiska problemen och framlägger de
rekommendationer, till vilka utredningarna givit
anledning. Diskussionerna röra sig dock huvudsakligast
på det teoretiska planet och framställningen lider
mestadels av en oklarhet och svåröverskådlighet,
som måste betecknas såsom mycket olycklig för en
utredning av denna art. Även om det kommittén
givna uppdraget svårligen kunnat lösas utan att en
rad teoretiska problem underkastats en närmare
prövning, så behövde väl detta icke utgjort något
hinder för att arbetet erhållit en sådan utformning,
att det kunnat läsas med behållning även av dem,
som icke erhållit teoretisk utbildning på det
ekonomiska området. Låt vara att
kommittébetänkanden i allmänhet icke kunna rekommenderas som
förströelseläsning, men en utredning, vilken i främsta
rummet har till syfte att lämna ett underlag för
diskussionen rörande medlen till bekämpande av
arbetslösheten, bör väl vara avfattad så att flertalet
intresserade inkl. riksdagens ledamöter skola kunna
tillgodogöra sig innehållet.
Man torde utan överdrift kunna påstå, att det
ordrika djupsinne, som präglar kommitténs
framställning, icke är ägnat att vägleda vederbörande vid
deras ställningstagande till de åtgärder, som
föreslås för bekämpande av arbetslösheten. Vid
läsningen av betänkandet får man alltsomoftast det
intrycket, att kommittén berör vissa förhållanden icke
för att bibringa läsaren någon upplysning i frågan
utan för att visa att kommittén själv har hört talas
om den saken. En dylik mångordighet kan ju inte
tjäna något nyttigt ändamål utan bidrager endast
till en massa onödiga upprepningar, som verka
förvirrande på läsaren. I stället för att virvla upp en
massa lärdomsdamm borde kommittén beflitat sig
om att använda ett mera lättbegripligt
framställningssätt.
I inledningskapitlet till fjärde avdelningen lämnar
kommittén en kort översikt över den allmänna
ekonomiska och sociala bakgrund mot vilken
arbetslösheten enligt dess mening för närvarande får ses.
Här beröres bl. a. sammanhanget mellan
arbetslösheten och befolkningsutvecklingen samt
arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning. Lönenivåns
förändringar belysas även medelst en del
siffersammanställningar, av vilka framgår att
jordbruksarbetarnas lönenivå sedan år 1930 undergått en
kontinuerlig sänkning. De anförda siffrorna visa också
att såväl den nominella som den reella löneklyftan
mellan å ena sidan industrien och å andra jordbruk
och skogsbruk under den senaste depressionen icke
minskats utan snarare ökats.
Beträffande det allmänna ekonomiska läget
framhålles att detta för Sveriges vidkommande icke ger
tillräckliga skäl för att räkna med ett fortsatt
uppsving av sådan styrka, att någon väsentlig
modifikation i uppfattningen om arbetslöshetslägets
allvarliga karaktär är påkallad. Såsom stöd härför
anföres bl. a. att den svenska industriens ställning på
den internationella marknaden är sådan, att man
kan riskera omfattande verkningar på näringslivet
av relativt små förskjutningar i den internationella
utvecklingen. En snabb anpassningsförmåga anses
därför nödvändig, oavsett vilken styrka uppsvinget
i fortsättningen kan få, om icke risk skall
uppkomma för ytterligare arbetslöshet.
I den översikt som lämnas rörande riktlinjerna
för arbetslöshetspolitiken, göres följande uttalande:
"Det kan lörtjäna understrykas, att en av de
huvudsynpunkter, som framkommit vid kommitténs
arbeten, har varit, att förskjutningar i den bestående
arbetslöshetens omfattning sammanhänga med
förändringarna i hela folkförsörjningen samt dessutom
med allehanda sociala institutioner och
föreställningar, som bestämma levnadsförhållanden och
inkomstkrav inom olika områden av näringslivet."
Arbetslösheten angives sålunda vara ett resultat av
samspelet mellan en mängd olika ekonomiska och
sociala faktorer och bristen på anpassning mellan
dem.
Arbetslöshetspolitikens uppgift anses därför vara
att syssla dels med medel att åstadkomma ur
arbetsmarknadens synpunkt gynnsamma förutsättningar
för det ekonomiska framåtskridandet, dels med
föreningsväsendet och arbetsmarknadens organisation i
övrigt, lönepolitiken, understödsverksamheten etc.
samt de verkningar dessa kunna få på den
omfattning, i vilken förändringar i
försörjningsmöjligheterna komma att utlösas i arbetslöshet. Till detta
fogar kommittén, att den "icke ansett det sannolikt,
att det i och för sig skulle innebära några fördelar
ur anpassnings- och därmed ur arbetslöshetssynpunkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
