Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1935 - Tekniska skolan i stöpsleven, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månader av året skulle bortfalla. Därigenom skulle
skolorna i fortsättningen berövas en del av sitt bästa
lärjungematerial. Även Stockholms stad ställde sig
avvisande beträffande vissa föreslagna förpliktelser,
varför omorganisationen föll även denna gång.
Inom aftonskolan finnes en särskild ettårig
förberedande kurs för byggnads- och
maskinyrkesskolorna. I övrigt är undervisningen i aftonskolan
med hänsyn till ämnenas sammanställning och
lektionernas samtidiga fördelning ordnad i tre grupper;
a) för konstindustriella, b) för mekanisk-tekniska
samt c) för byggnads-, kemisk-tekniska och övriga
yrken. Det är endast de bägge senare grupperna
som äga intresse i detta sammanhang, enär de
meddela teknisk undervisning. Denna ordnas så vitt
möjligt så, att de särskilda lärjungarnas framsteg
skola vara oberoende av varandra. En energisk och
begåvad lärjunge kan därför inhämta ett ganska
avsevärt kunskapsmått. Särskilt kan den individuella
handledningen komma till sin rätt, när det gäller
äldre elever med god praktisk erfarenhet. De kunna
i de viktigaste tillämpningsämnena inhämta ungefär
samma kunskapsmått som meddelas i maskin- och
byggnadsyrkesskolornas viktigaste tillämpningsämnen,
sedan de likaledes i aftonskolan skaffat sig nödiga
förkunskaper i de grundläggande ämnena.
Emellertid har skolan det ganska illa ställt i andra
avseenden, lokalerna äro föga ändamålsenliga och anslagen
knappa, varför den haft svårt att tillgodose de krav
som numera föreligga med hänsyn till utvecklingen
inom näringslivet.
1930 togs frågan om Tekniska skolans
omorganisation ånyo upp inom Stockholms kommunalförvaltning
på initiativ av skolborgarrådet, men veterligen också
efter ivriga påstötningar från undervisningsrådet Nils
Fredrikssons sida. En kommitté tillsattes, och det
är denna kommitté som vid årsskiftet slutat sitt
arbete.[1] — Den ekonomiska krisen och andra
omständigheter ha gjort att arbetet dragit ut längre på tiden
än avsett.
Det är en massa problem som uppställt sig, då
det för kommittén gällt att taga ställning till vad
man skulle göra av maskin- och
byggnadsyrkesskolorna samt aftonskolan. Meningarna om den
tekniska undervisningens ordnande ha som välkänt
brutit sig mycket starkt beträffande alla
undervisningsstadier.
Maskin- och byggnadsyrkesskolorna.
Det stod emellertid utan tvekan klart för
kommittén att de bägge yrkesskolorna närmast voro att
hänföra till tekniska undervisningsanstalter på
mellanstadiet, vilket stadium i vårt land framför allt
representeras av de tekniska gymnasierna och
fackskolorna. Det torde också vara helt naturligt att
Stor-Stockholm med dess över 600 000 innevånare
samt många industriföretag och omfattande
byggnadsverksamhet bör ha en modern skola av detta
slag. Det underlättar i hög grad studierna för
mindre bemedlade elever om dessa kunna bo på
hemorten. Från många håll har det också vittnats om
att det vore just en sådan undervisning på
mellanstadiet som Stockholmsindustrien önskade. Behovet
av driftingenjörer och driftledare, byggmästare,
verkmästare, rutinkonstruktörer och ritare samt
kvalificerade maskinmontörer m. m. är mycket stort inom
industrien i Stockholm med omnejd. Så långt
förefanns alltså ingen tvekan.
Men skulle man forma de bägge yrkesskolorna efter
modell av de tekniska gymnasierna eller de tekniska
fackskolorna? Rent allmänt ha ju bägge
självständiga studiemål till uppgift, dvs. de som genomgått
dessa skolor böra vara rustade för att slå sig fram
i det tekniska förvärvsarbetet. Den tidigare mera
skarpa skillnaden mellan de bägge skoltyperna
"teknisk allmänbildning" kontra "teknisk fackutbildning"
har emellertid med åren alltmera utsuddats, i det att
specialisering av studierna numera även är möjlig
vid gymnasierna.
Den praktiska skillnaden kan sammanfattas i
följande punkter:
Lärotid: i det tekniska gymnasiet 3 läsår på 39
veckor; i fackskolan 2 läsår på 40 veckor.
Kompetens: Gymnasiet ger kompetens för fortsatta
studier vid teknisk högskola och för anställning vid
tullverket; fackskolan icke. — Båda
skolformerna[2]
ge däremot ungefär samma möjlighet till anställning
i lägre tekniska befattningar i statens tjänst, i det
för ritare inga särskilda kompetensvillkor äro
föreskrivna. Ritare kunna sedan av respektive
verkstyrelse befordras till vissa tjänster i mellangraderna.
Lärokurser: Gymnasiet ger en ganska omfattande
och i huvudsak på realskolans kunskapsmått
grundad undervisning i främmande språk, som ger den
därifrån utgångna eleven full möjlighet att i
framtiden följa utvecklingen inom sitt fack genom
studiet av utländsk litteratur; fackskolan en obetydlig
kurs i ett eller två främmande språk, och elevens
möjlighet att tillgodogöra sig denna undervisning är
oftast beroende på om han har förkunskaper i språk
eller ej. — Gymnasiet har en mera omfattande kurs
i kommersiella ämnen än fackskolan. Samma gäller
om de tekniska tillämpningsämnen, som icke äro
huvudämne i vederbörande fackskola.
Inträdesfordringar: a) levnadsålder: i gymnasiet
15, i fackskolan 17 år, b) praktik: i gymnasiet 2
månader (för avgångsbetygs erhållande dock 6
månader); i fackskolan 2 år (dispens från en del av
tiden har dock ej sällan erhållits); c) förkunskaper:
i gymnasiet ställes utöver fackskolans fordringar
krav på färdighet i uppsatsskrivning och på
förkunskaper i två främmande språk; vid vissa fackskolor
krävas förkunskaper i matematik utöver
gymnasiets fordringar, exempelvis om 2:a gradsekvationer
med en eller flera obekanta, proportionslära och dess
tillämpningar på geometrien (Eukl. VI bok) samt om
planimetri.
En väsentlig del av lärostoffet såväl i de
grundläggande teoretiska ämnena som i de elementära
tekniska tillämpningsämnena är gemensam för olika
slag av fackskolor samt för dessa och de tekniska
gymnasierna. Att så skall vara förhållandet är för
övrigt självfallet. Det är nämligen ej endast den
största delen av den grundläggande undervisningen
i matematik, fysik, kemi, mekanik och ritningsämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
