Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 155 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1935 - Glastillverkningen i Sverige, av Edv. Strömberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 13. Färdig burk.

förhölle sig så att dessa endast passa för det helt
standardiserade glaset, beställt i så stora mängder,
att de tidsödande formbytena ej komma på för ofta.
Mindre orderposter falla därför på de handskötta
maskinernas lott. Och dessutom en stor del modernt
glasemballage, som ännu ej kunna tillverkas på
automatiska maskiner, men ej heller för hand. Även här
arbetar maskinen bättre och billigare, och många
flaskblåsare finnas ej i arbete i Sverige.

De skildrade maskinerna och många andra av
skilda typer, som här ej kommit med, äro ej mer än
30 år gamla.

Något äldre äro pressarna, som höra till
hantverkets närmaste gränsområde. Vid dessa ilägges glaset
i graverade järnformar, pressas med en mall för att
fylla formens alla detaljer, anhäftas, eftervärmes och
kan därefter utan att det inpressade mönstret
förstöres givas en blank yta och snart sagt vilken form
som helst. Tidigare var
Amerika ensam
tillverkare av ett fullgott
pressglas. De
oljeeldade arbetsugnarna ha
emellertid även för oss
i Sverige möjliggjort
framställningen av ett
mycket gott sådant.
Tidigare kunde av
ordinära dricksglas pressas
250 i timmen med en
medelvikt av 220 gram.
Numera har vikten
nedbringats till 130 gram
och hastigheten stigit
till 400 pr timme, en
god prestation av
tryckaren, som för varje
glas måste göra 5 olika
handgrepp.

Innan jag går över
till hantverket, vill jag
ge en bild av den sista
men ej minst viktiga tekniska processen i
tillverkningen: avkylningen eller kylning, som vi benämna den.

Glasets avsvalnande börjar ju från yttersidan
genom beröring med luften, men framför allt med
verktyg ock formar. Den spänning, som uppstår mellan
ytskiktet och de inre delarna i glasväggen, måste
långsamt utjämnas, om ej dess tillvaro skall ändas
med en katastrof, liknande en Boulogneserflaskas
sprängning. För detta ändamål finnas nu
kontinuerliga ugnar, genom vilka glaset föres från en
arbetstemperatur mellan 400 à 600°, beroende på dess
sammansättning, till rumsvärme.

Fig. 14. Kylrör.

Fönsterglasets kylning sker redan under skivans
gång genom maskinen. På grund av glasrutans
jämna tjocklek och form sker spänningsutjämningen
mycket fort. Inom 15 minuter har temperaturen
utan risk sänkts från 1 250 till 90°. Buteljerna
passera kylningen på ett ändlöst band, och
oljebrännare eller elektriska värmekällor reglera
temperaturen från sektion till sektion. l 1/2 ton glas pr timme
passerar i ugnen från 600° till rumsvärme. Denna
hastiga kylning kan endast ske med en fullkomligt
ensartad vara. En blandad tillverkning av småglas
tar omkring 8 timmar, och tjockare föremål taga
ett till flera dygn av ytterst långsam avkylning,
innan man kan lita på dem. Det viktigaste vid all
kylning är dock, att uppehållet i en zon mellan
600—300° blir så långvarig som möjligt. Den avsvalnande
ytan måste på nytt bibringas samma temperatur som
de inre delarna. Sedan detta skett, kan
avkylningen ske i betydligt snabbare tempo.

Fig. 15. Valsning.

Fig. 16. Uppblåsning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>