- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
230

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 1 juni 1935 - Den korporativa reformen i Italien, av Herman Bursie - Svenska konsulterande ingenjörers förening 25 år, av E. H—r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löneutbetalningar till samtliga anställda, och för
arbetare, befattningsinnehavare och fria yrkesutövare
efter medelsiffran per år för en dags inkomster.

I detta sammanhang bör påpekas de inskrivna
medlemmarnas rättigheter före de enbart representerade:
Endast de som äro inskrivna i en syndikal organisation
få deltaga i val inom det syndikala systemet.
Men de fascistiska arbetsgivare- och
arbetareorganisationernas viktigaste i lag förklarade förmån är
kanske att få vara med om att föreslå kandidater
till deputeradekammaren.

                                        (Forts.)

SVENSKA KONSULTERANDE INGENJÖRERS
FÖRENING 25 ÅR.

Det skulle vara en intressant uppgift att
undersöka vilket samband som kan finnas mellan
konjunkturväxlingarna och organisationstendensen inom
näringslivet. Att ett sådant samband existerar, är ställt
utom tvivel, och tydligen kunna såväl de goda årens
svällande produktion och ökade
förvaltningsuppgifter som de dåliga årens ansträngningar att bevara
en gång vunna fördelar härvid verka i samma mån
stimulerande. Det ekonomiska uppsving, som i vårt
land inträdde under detta århundrades första
decennium, förde otvivelaktigt med sig problem av de
mest skiftande slag, sociala, politiska, tekniska,
administrativa och många andra, som för sin lösning
fordrade kollektiv samverkan i en tidigare knappast
sedd omfattning. Härom blir man osökt påmind
genom den rad av 25-årsjubileer, som i dessa dagar
firas av föreningar av vitt skilda slag.

Bland de föreningar, som i år kunna se tillbaka
på en 25-årig verksamhet, märkes Svenska
konsulterande ingenjörers förening, vilken visserligen aldrig
tillhört de "stora" sammanslutningarna — hittills ha
endast 86 konsulterande ingenjörer varit medlemmar
— men vars syften och verksamhet alltifrån början
varit präglade av obestridligt höga motiv. Då denna
verksamhet haft så många beröringspunkter med
Svenska teknologföreningens och tagit sig många
uttryck i denna tidskrifts spalter, torde en överblick
därav kunna räkna på uppmärksamhet i de kretsar,
dit tidskriften når.

Impulsen till föreningens bildande kan sägas ha
kommit från industrien. Den 18 mars 1910 höll
nämligen disponenten Robert Ardell inför
teknologföreningen ett föredrag över ämnet "Den
konsulterande ingenjörens ställning till industrien", vari han
bland annat framhöll det ur den industriella
specialiseringen framgångna behovet att anlita rådgivande
ingenjörer men samtidigt även industriens krav på
att dessa ingenjörers arbete bleve sakkunnigt och
opartiskt utfört. Att dessa synpunkter ej varit de
konsulterande ingenjörerna främmande, därom
vittnar den snabbhet, varmed frågan av dem togs om
hand. Redan den 29 april 1910 konstituerades
föreningen vid sammanträde å teknologföreningen av 15
konsulterande ingenjörer under Axel Enströms
ordförandeskap. Ytterligare 7 ingenjörer, då
frånvarande, hade tillkännagivit sin anslutning.
Föreningens första styrelse utgjordes av Gustaf Richert,
Axel Enström, David Bergman, Nils Gellerstedt, A.
Hök, Anders Rosborg och H. Torulf med O.
Nycander och Sven Lübeck som suppleanter. Föreningens
första program publicerades i Teknisk tidskrift i
september samma år.

Föreningens uppgift "att främja och utveckla den
konsulterande ingenjörsverksamheten i Sverige och
därmed tillgodose industriens och det allmännas
behov av kunniga och opartiska tekniska rådgivare"
har föreningen sökt fylla genom olika åtgärder.
Grundläggande i detta avseende var det från början
fastställda kravet på föreningsmedlemmarnas
yrkeskompetens samt den styrelsen tillkommande
befogenheten att genom varning eller uteslutning av medlem
ingripa mot eventuella förseelser i yrkesetiskt
avseende. Av nyinträdande medlemmar har föreningen
krävt förbindelse att iakttaga ganska rigorösa
föreskrifter i fråga om opartiskhet. Vidare är medlem
skyldig att i arvodestvister underkasta sig styrelsens
skiljedom, om klienten vill hänskjuta tvisten till dess
prövning.

Emellertid har styrelsen under årens lopp haft att
avgöra även andra tvistefrågor än dem som röra
arvoden. Den har sålunda till sig fått hänskjutna
även meningsskiljaktigheter mellan
föreningsmedlemmar inbördes och mellan medlemmar och klienter,
vilka rört sig om mångahanda förhållanden.
Föreningen har även medverkat till bildandet av Sveriges
tekniskt-industriella skiljedomsinstitut och är
fortfarande representerad i institutets fullmäktige.

De ingenjörsetiska principfrågorna, avseende
såväl förhållandet kollegerna emellan som mellan dem
och deras klienter, blevo redan 1912 föremål för
kodifiering i de av Enström utarbetade "Riktlinjer
för ett korrekt uppträdande mellan konsulterande
ingenjörer". I fråga om de konsulterandes ställning
till uppdragsgivarna har föreningen på ett tidigt
stadium genom lämplig propaganda sökt öka
förståelsen för yrkets betydelse och stärka förtroendet för
föreningens medlemmar. Svårigheterna i detta
avseende ha troligen främst sammanhängt med
värdesättningen av de konsulterande ingenjörernas arbete.
Det är därför naturligt att föreningen ägnat stor
uppmärksamhet åt det stöd för båda parterna, som de
normerade arvodestaxorna utgöra. Självfallet ha
därvid yppats svårigheter att få till stånd en
allmängiltig taxa; differentiering måste ju ske dels efter
de fackliga förhållandena, dels efter ingenjörernas
kompetens och erfarenhet. I taxefrågorna har
föreningen sökt samarbete med andra, större
sammanslutningar, i främsta rummet teknologföreningen, som
ju i sig rymmer även stora grupper av
uppdragsgivare. I detta sammanhang bör även nämnas
spörsmålet beträffande ansvaret för de eventuella fel, som
begås av de konsulterande vid uppdrags fullgörande.
De utredningar föreningen i denna fråga utfört,
delvis i samarbete med utländska motsvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:12 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free