Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1935 - Johannes Ruths †, av Nils Frenne - Gustav Cohn †, av H. H. - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, af Frithiof Holmgren och Lennart Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här fick han anledning att ingående sysselsättta sig
med belastningsproblemen, varvid frågan om
utjämning mellan ångbehovet och avdunstningen i
pannorna trädde i förgrunden.
Redan år 1909 hade emellertid Ruths återkommit
till Sverige och inträtt i firman Elektriska
prövningsanstalten, Holmgren och Rossander, i Stockholm, som
i samband härmed utvidgades med en ny avdelning:
Mekaniska prövningsanstalten. Han utövade här en
i flera avseenden banbrytande verksamhet som
konsulterande ingenjör och kom därvid bl. a. i beröring
med cellulosaindustriens värme- och kraftproblem.
Det var också under denna tid han utförde de
undersökningar som ledde till uppfinningen av
Ruths-ackumulatorn, till vilken den första patentansökan
inlämnades i Berlin 1913.
Samma år återgick Ruths till industrien, nu som
teknisk direktör och vice verkställande direktör i
Kymmene bruks a.-b., Finland. De vanskliga
förhållandena i detta land under kriget tvingade honom
dock att redan 1916 återvända till Sverige. Han
fick här tillfälle att odelat ägna sig åt utarbetandet
av ångackumulatorn för vars exploatering samma år
bildades a.-b. Vaporaccumulator, från 1928 kallat
Ruthsaccumulator a.-b., där han beklädde posten
som verkställande direktör och från 1923 även var
styrelsens ordförande.
Av yttre utmärkelser, som kommo Ruths till del,
kunna nämnas hans ledamotskap av
ingenjörsvetenskapsakademien från dess stiftande 1919 och av
norske videnskapers selskap från 1926. Han
kreerades 1928 av tekniska högskolan i Charlottenburg till
Doktor-Ingenieur honoris causa. Ingenjörsvetenskapsakademien
tilldelade honom 1924 sin stora
guldmedalj, varjämte han bl. a. innehade
Franklininstitutets i Philadelphia Wetherillmedalj och den
österrikiska utmärkelsen Exnermedaljen.
Huru fullständiga uppgifterna om Johannes Ruths’
livsgärning än göras, giva de dock endast en svag
bild av hans karaktär och väsen. Ruths storhet som
tekniker låg framförallt i hans förmåga att betrakta
problemen i deras stora sammanhang, i att analysera
fram det väsentliga i ett produktionsförlopp och
genom goda kombinationer av detaljlösningar skapa
ett förnämligt helhetsresultat. Ruths hade gåvan
att klart och koncist uttrycka sig i skrift och tal.
Hans föredrag, som alltid lockade ett fulltaligt
auditorium, följdes med spänt och odelat intresse. Han
var en vältalare av rang.
Han bar också i hög grad geniets kännemärken,
ett livligt allmänt intresserat intellekt. Hans väsen
var ljust och glatt, men bar någon gång svårmodets
prägel, men i alla livets skiften var han en angenäm
och god människa att ty sig till, och hans talrika
vänner skola länge sakna hans värmande eldsjäl och
hans trofasta handslag.
De minnesmärken han rest åt sig i form av
Ruthsackumulatorer, uppställda inom industrier och
kraftverk i olika länder, skola länge vittna om ingenjören
Johannes Ruths. De många vänner och beundrare,
som han förskaffat sig nära nog över hela världen,
skola alltid minnas människan Johannes Ruths som
den intelligente och hjärtevärme vännen, som
utgjorde samlingspunkten för intresseväckande och
idérika diskussioner och samtal, evad det gällde
allmänpolitiska och nationalekonomiska frågor eller
filosofiska och religiösa spörsmål.
Nils Frenne.
GUSTAV COHN †.
Den 11 maj avled i Detroit, U. S. A., efter en kort
tids sjukdom civilingenjören Gustav Vilhelm Cohn.
Född i Sundsvall den 20 augusti 1898, intogs han
efter avlagd studentexamen 1917 vid tekniska
högskolan, vid vars fackavdelning för mekanik han 1921
avlade civilingenjörsexamen. Liksom så många
andra styrde han 1924 kosan till Amerika, närmast
till San Francisco. Efter en kortare tids verksamhet
i denna stad och sedermera vid International
Harvester i Chicago blev han anställd som konstruktör
vid Michigan Tool Co., en av de ledande
verktygsfabrikerna i Detroit, grundlagd av svenska
företagare. Cohns snabbtänkhet, energi och ovanliga
arbetsförmåga väckte här snart uppmärksamhet, och
han befordrades till en ställning, där hans
djupgående teoretiska kunskaper kommo till sin rätt.
Han rönte också stor uppskattning av såväl
arbetsgivare som kamrater och underordnade, och hans
aldrig svikande tålamod jämnade vägen för mången
ung ritare.
Cohn förvärvade en talrik vänkrets. Bland yngre
svenskar i Detroit utgjorde han ett sammanhållande
band. När vargatider stundade, var Cohn ofta nog
den som tyst och trofast bistod en nödställd kamrat.
Cohn, som var ogift, sörjes närmast av föräldrar
och syskon.
H. H.
TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN.
(Cypyright.)
Med högaktiva katalysatorer kan man enligt Fischer
och Tropsch överföra CO till flytande och fasta kolväten.
Av CO bildas först metallkarbid, där metallen genom
väte utdrives. En noggrant inreglerad temperatur (vid
Ni-katalysatorer 180—200°, vid Fe 230—250°) är av
avgörande betydelse. Ren metall duger ej som
katalysator utan . endast blandningar, t. e. av Co Th Cu med
kiselgur. Per m3 gas med 29 % Co och 58 % H
utvinnes 100—120 g flytande kolväten (H. Koch, Glückauf,
1935, h. 4, s. 85.)
På 1 m3 införd bränsleluftblandning utvecklas i en
dieselmotor samma värmemängd, dvs. samma teoretiska
effekt vare sig kol eller olja användes. Tändtiden bör
vara ett minimum för att få motorn liten och billig.
Kolets antändningstemperatur ligger lägre än oljans,
vilket är en fördel. Men tänd- och bränntider äro större.
Kompressionssluttrycket är 17 kg/cm2 för brunkol, upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
