Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1935 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, af Frithiof Holmgren och Lennart Nyström - Notiser - Sveriges standardiseringskommission - Ny direktör för jernkontoret - Luftfartscertifikat - Sveriges handelsflotta år 1933 - The Port of Stockholm - Läget inom den tyska järn- och stålindustrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid 300°, får hög koercitivkraft = 600 men låg
remanens = 4 000. Materialet lämpar sig speciellt för
korta magneter och har på grund av lägre specifik vikt
samma flöde per viktsenhet som metalliska magneter.
(W. C. Ellis & E. E. Schumacher, Bell Sys. Techn. Journ.,
1935, Vol. XIV, h. 1, s/8.)
Frithiof Holmgren.
Lennart Nyström.
NOTISER
Sveriges standardiseringskommission. K. m:t har på
därom gjord framställning befriat kommerserådet Axel
P. Enström från uppdraget att vara ordförande i
Sveriges standardiseringskommission och samtidigt utsett
undervisningsrådet Nils Fredriksson att från och med
den 15 juni vara kommissionens ordförande.
Ny direktör för jernkontoret. Sedan dr Axel
Wahlberg uttalat sin önskan att avgå som verkställande
direktör för jernkontoret vid årsskiftet, ha fullmäktige
till hans efterträdare utsett direktören i Svenska
handelsbanken, bergsingenjör Wiking Johnsson.
Luftfartscertifikat. Luftfartsmyndigheten har
utfärdat kungörelse, daterad den 15 april 1936, angående
minimifordringar för erhållande av luftfartscertifikat. I
samband härmed har luftfartsmyndigheten i
underrättelse den 7 juni framhållit, att gällande bestämmelser
icke visat sig tillräckliga för att tillförsäkra
myndigheten omedelbar kännedom om sådana förhållanden,
som kunna föranleda återkallelse av luftfartscertifikat.
För detta ändamål har numera stadgats skyldighet för
länsstyrelse att underrätta luftfartsmyndigheten, därest
i samband med fråga om indragning av körkort för
automobil eller motorcykel eller eljest till dess
kännedom kommer sådant förhållande rörande innehavare av
luftfartscertifikat, som kan medföra återkallelse av
certifikatet. Genom luftfartsmyndighetens försorg ha
länsstyrelserna tillställts en förteckning över innehavare
av luftfartscertifikat den 1 juni 1935. Enligt denna utgör
antalet gällande certifikat för trafikflygare 22, för
privatflygare 46, för mekaniker 27 och för
radiotelegrafister 9.
Sveriges handelsflotta år 1933. Enligt den av
kommerskollegium för kort tid sedan publicerade
sjöfartsstatistiken för 1933 bestod Sveriges handelsflotta detta
år av 2 371 fartyg om sammanlagt 1 708 023 bruttoton.
Tonnaget har under redogörelseåret minskats med
42 1214 brutto- och 33 803 nettoton eller med resp. 2,4 och
2,8 %. Minskningen från 1932 har sålunda fortsatt,
men dessförinnan får man gå tillbaka ända till 1921 för
att finna en nedgång i tonnaget. Tonnagesiffrorna för
1914, de högsta som uppnåtts före nedgången under
kriget, överträffas av redogörelseårets med 36,9 % av
brutto- och 31,9 % av nettotonnaget.
Motorfartygens relativa andel av tonnaget befinner
sig fortfarande i tillväxt. Är 1933 utgjordes 63,8 % av
bruttotonnaget av ångfartyg, 31,4 % av motorfartyg,
4,0 av segelfartyg med hjälpmaskin och 0,8 % av andra
segelfartyg. Motsvarande procenttal år 1913 voro 84,3,
0,9, 0,4 och 14,4 %.
Redogörelseårets tonnageminskning, 42 124 bruttoton,
framkommer såsom netto av en total ökning å 42 229 ton
och en total minskning å 84 353 ton. I huvudsak
hänföra sig dessa förändringar till nybyggnad och inköp
från utlandet, resp. försäljning till utlandet, och genom
olycksfall inträdd förlust av fartyg.
Inom landet nybyggdes under året 1 ångfartyg om
1 374 bruttoton, 14 motorfartyg om tillsammans 17 099
bruttoton och 2 segelfartyg med hjälpmaskin om
tillsammans 133 bruttoton. Samtidigt förvärvades från
utlandet 11 ångfartyg om sammanlagt 15 587 bruttoton,
1 motorfartyg om 3 393 bruttoton och 3 med hjälpmaskin
utrustade segelfartyg om sammanlagt 299
bruttoton. Under året förolyckades 121 fartyg om
sammanlagt 5 848 bruttoton och övergingo i utländsk ägo 46
fartyg om sammanlagt 55 633 bruttoton samt
kondemnerades eller slopades 53 fartyg om sammanlagt
15 742 bruttoton.
Sveriges sjögående handelsflotta (bestående av
fartyg om 100 bruttoton och däröver) bestod vid 1933 års
slut av 1 339 fartyg om sammanlagt 1 645 560 bruttoton.
Räknar man med att den oceangående handelsflottan
utgöres av fartyg om 2 000 ton och däröver, befinnes den
bestå av 205 fartyg om sammanlagt 890 931 bruttoton.
Det oceangående tonnaget uppgår sålunda till mer än
hälften av det sjögående. Till jämförelse kan nämnas,
att det oceangående tonnaget år 1913 utgjordes av 129
fartyg om sammanlagt 408 813 bruttoton.
I genomsnitt för hela handelsflottan var vid 1933 års
slut bruttodräktigheten pr fartyg 720,4 ton mot 715,5
ton år 1932 och 426,1 ton år 1913. Ångfartygens
medeldräktighet var 1933 988,6, motorfartygens 1521,0 och
segelfartygens 89,1 bruttoton.
I åldershänseende fördelade sig tonnaget år 1933 med
27,8 % på fartyg under 10 år, 29,9 % på fartyg i
åldersgruppen 10—19 år och 42,3 % på fartyg i åldern 20 år
och däröver. Av motorfartygens tonnage var 69,3 %
yngre än 10 år, men av segelfartygens tonnage 73,8 %
minst 20 år gammalt.
Av tonnaget var 91,1 % hemmahörande i städerna.
Av dessa kommer Göteborg främst med 38,0 % av hela
tonnaget, närmast följd av Stockholm med 25,7 %.
Nämnda städer representera tillsammans med
Hälsingborg, Trälleborg, Norrköping och Malmö ej mindre än
81,5 % av hela handelsflottans tontal.
The Port of Stockholm är titeln på en av
hamndirektör Sal. Vinberg utarbetad och av Stockholms
hamnstyrelse i dagarna utgiven redogörelse för Stockholms
hamnförhållanden och sjöfart. Den ansluter sig i allt
väsentligt till de utmärkta publikationer i ämnet som
tidigare åstadkommits av samma hand och vilka på sin
tid anmälts i denna tidskrift. Väl disponerad och
hållen i en klar, koncentrerad stil, ger den en myckenhet
av fakta. Den typografiska utstyrseln är förstklassig
och illustrationerna skickligt valda och väl
reproducerade. Boken är en god reklam för Stockholms hamn.
Läget inom den tyska järn- och stålindustrien. Vid
den Rheinlandtagung, som på föranstaltande av
Gesellschaft der Freunde und Förderer der Hamburgischen
Schiffbau-Versuchsanstalt hölls den 17—22 juni,
berördes den tyska järn- och stålindustriens nuvarande läge
av två föredragshållare, dels bergassessor dr Wenzel,
som talade om industriens råvarufrågor, dels dr
Reichert, som gav en översikt över stålindustriens
handelsbalans och nationalekonomiska betydelse.
Dr Wenzel framhöll, att den tyska järn- och
stålindustrien har tillgång till ett antal viktiga råvaror inom
landet, såsom koks och kalksten i riklig mängd samt
skrot i tillfredsställande kvantitet. Nämnda industrier
ha som bekant sin tyngdpunkt i de rhensk-vestfaliska
koltrakterna, där även goda sjöförbindelser finnas.
Järnindustrien i dessa trakter stöder sig därför
huvudsakligen på utländska malmer.
Den tyska järnindustrien framställde år 1934 8,7 mill.
ton tackjärn (bortsett från produktionen i Saar),
vartill behövdes 15,2 mill. ton järn- och manganmalmer
samt järnhaltiga slagger. Av denna malmkvantitet
stammade 10,3 mill. ton, dvs. 67,8 % från utlandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
