Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 9 nov. 1935 - Västerbron och den nord-sydliga trafiken i Stockholm, av N. K. Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 45 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 NOV.
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 5
INNEHÅLL: Västerbron och den nord-sydliga trafiken i Stockholm. K.-E. Skärblom †. — Tidskriftsnytt
inom mekaniska och elektriska facken. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Fig. 1. Västerbron.
VÄSTERBRON OCH DEN NORD-SYDLIGA TRAFIKEN
I STOCKHOLM.
När gatuförbindelsen över Västerbron den 15 nov.
1935 inviges och öppnas för allmän trafik,
inledes därmed en ny epok för trafikförhållandena
mellan norr och söder i Stockholm. Visserligen har
Västerbron en självständig uppgift att förbinda otora
redan bebyggda och i stark utveckling varande
stadsdelar, men den äger även ett betydelsefullt samband
med trafiken i allmänhet mellan områdena norr och
söder om Mälaren. Det torde därför vara av intresse
att i detta sammanhang något belysa den historiska
utvecklingen av dessa trafikförbindelser och de
åtgärder, som stå i samband med Västerbrons
tillkomst.
Den första körbara trafikleden mellan landskapen
norr och söder om Stockholm anlades, såsom
naturligt var, över Stadsholmen med träbroar över
Norr-och Söderström. Redan 1288 omnämnes Norra bron
i ett donationsbrev av konung Magnus Birgersson,
och 11 år därefter finner man i ett annat brev
uppgift om den samtidigt existerande Södra bron.
Dessa broar förbundos genom en landsväg i
ungefär nuvarande Västerlånggatans sträckning, således
utanför den befästade staden, vars äldsta murar lågo
högre upp strax öster om denna gata.
I den mån som staden utvidgats och förkovrats
har denna förbindelseled utvecklats och förbättrats
genom nya broanläggningar över strömmarna och
anordnande av gatuförbindelser för såväl den lokala
inomstadstrafken som för genomgångstrafiken. De
krav gatutrafiken i äldre tider ställde på
stadsplanerna voro icke betydande och kunde lätt
tillgodoses, i synnerhet efter de utfyllningar för nya
strandgator, som ägt rum under och efter 1700-talet
och framförallt sedan den nuvarande Norrbroleden
blivit i sin helhet tagen i bruk år 1806, och Slussen
med sina rörliga gatubroar blivit för sitt ändamål
invigd den 28 nov. 1850.
En ny tid med utvidgade anspråk på trafikledernas
dimensionering och utformning framträder i den
plan över staden, som år 1866 framlades av den
under justitierådet Albert Lindhagens ledning
arbetande stadsplanekommittén. Vid samma
tidsskede ger sig den moderna tidens trafikproblem
tillkänna även i annan form, i det att järnvägen år
1860 framdrogs söderifrån till Stockholm och
sammanbindningsbanan fullbordades år 1871.
Ett betydelsefullt bidrag till förbättring av
förbindelserna mellan norr och söder erhölls med
färdigställandet av Vasabron år 1878. De lokala
trafik-möjligheterna utvecklades ytterligare under
1870-och 1880-talen genom anläggandet av spårvägar,
vilkas trafikkapacitet avsevärt utökades under åren
1903—1905 genom att ersätta den förut använda
häst- och ångdriften med elektrisk motordrift. Den
lör de nord-sydliga förbindelserna så utomordentligt
viktiga spårvägstrafiken kom dock icke till sin fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
