- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
471

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 23 nov. 1935 - Gasdöden vid ratten, av N. Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 sept. 1935

TEKNISK TIDSKRIFT

479

Vid ett olyckstillfälle t. e. fann man en vagn som
kört av vägen och föraren var död. Detta fall hade
säkerligen förts under rubrik ren olycka om man ej
i förarehytten observerat en ask huvudvärkstabletter.
En undersökning av den döde förarens blod visade
att orsaken var koloxidförgiftning.

Vid ett tillfälle undersöktes 200 st. skolbussar. Det
visade sig härvid, att en direkt farlig koloxidhalt
förefanns i ca 6 % under det att en viss mindre
kvantitet förefanns i 57 %. Hade körtiden varit lång skulle
säkerligen många allvarligare förgiftningsfall
inträffat. I detta samband må nämnas att
koloxidförgiftningens första stadier hos oss ofta kallas "bussjuka".

Risken för en farlig koncentration av koloxid i
luften är givet störst under den kalla årstiden, enär då
ventilationen är sämre. Just frågan om en dragfri
ventilation, speciellt av bussar, väntar ännu på en
rationell lösning. Det är ej tillräckligt att denna
sker genom att dörren öppnas då och då för att
släppa in eller ut en passagerare, ty öppna fönster
medföra drag och det har folk i allmänhet en stor
förskräckelse för.

Några orsaker till koloxidintrångandet.

För att något påvisa de vägar på vilka koloxiden
kan intränga i karosseriet torde ett par fall böra
angivas som exempel.

Vid bussar händer ofta att avgasröret ej utdragits
utanför karosseriets ytterdel. En del av motorns
avgaser kan därvid tränga upp genom golvet. Risken
är härvid minst för föraren och störst för
passagerarna. Vid icke strömlinjeformade vagnar kan även
inträffa att en luftvirvel uppträder vid vagnens bakre
del som pressar avgaser mot vagnen trots att
avgasröret mynnar en liten bit utanför karosseriet. Även
i detta fall blir koncentrationen störst i vagnens
bakre del.

Skadade flänsar och läckande packningar i
avgasledningen äro ingen ovanlighet. De medföra inga
driftstörningar och därför underlåtes oftast en
reparation. Mycket ofta händer även att den gjutna
avgassamlaren på motorn visar sprickor, främst kring
"hot-spot"-anordningen där godsanhopningen är
störst. En reparation av en dylik läcka medför en
viss, ej obetydlig kostnad enär svetsningen kan vara
rätt besvärlig att utföra. Den orsakar inga direkta
driftstörningar och få följaktligen förbli oreparerad
men utgör samtidigt en källa till betydande risk för
koloxidförgiftning.

När cylinderloppen blivit slitna nedtränga rätt
avsevärda kvantiteter avgaser i vevhuset. Dessa avgå
genom oljepåfyllningsröret på motorn i de fall där
ej speciellt ventilationsrör är neddraget under
vagnen. Avgaserna strömma mot förareplatsen och
intränga lätt genom golvet, främst genom öppningarna
för pedalerna.

Då de största möjligheterna för avgaser att
intränga i vagnen är genom otätheten i golvet borde
ett oavvisligt krav vara att golvet skall vara täckt
av en absolut tät matta, alltså av gummi el. dyl.

Ofta användas varmluftssprutor bestående i sin
enklaste form av en plåtkåpa på avgasröret genom
vilken ledes luft som intages genom en tratt bakom
fläkten. Den uppvärmda luften ledes genom en slang
in i vagnen och mynnar ofta mot vindrutan framför

föraren. Som en betydande fördel framhålles att man
härigenom inför frisk, uppvärmd luft. Skulle det
finnas den mest obetydliga läcka i avgasröret eller i
någon av dess packningar, införes i luften avgaser,
innehållande koloxid. En dylik farlig läcka behöver
ej vara så stor att den giver sig tillkänna genom
ljudet. I ett dylikt fall införes koloxiden så nära
förarens ansikte som möjligt, vilket betydligt ökar
faran.

Dessa anordningar medföra även lätt ytterligare
en möjlighet till koloxidförgiftning i det att, om
vagnen framföres tätt efter en annan vagn, tratten
synnerligen väl medelst fläkten uppfångar den framför
körande vagnens avgaser och skickar in dem i den
bakom varande. Den enda tillåtna formen av
värmeledning borde av denna orsak vara
varmvattenapparaterna.

Slutsatser.

Då dessa nya undersökningar påvisat den oerhörda
fara, som koloxidförgiftningen medför, och att en
mycket ringa koncentration i den inandade luften
efter en viss tid kan medföra fara, måste ali kraft
inriktas på detta problem. Det är av en sådan natur
att det fordrar ett samarbete mellan teknikern och
läkaren, likaväl som våra offentliga myndigheter
måste ingripa. Det gäller att genom en systematisk
undersökning av de vagnar som trafikera våra vägar
påvisa de fall där förgiftningsfara föreligger.
Lämpliga undersökningsapparater finnas utarbetade som
kunna handhavas av t. e. statspolisen vid dess
trafikundersökningar.

Det gäller för läkarna att angiva en enkel och lätt
utförbar metod för blodundersökningen, som borde
ur trafiksäkerhetssynpunkt hava ännu större
betydelse än undersökningen av alkoholhalten. En
dylik undersökning skulle kanske många gånger
mera rättvist kunna fördela ansvaret för en olycka
där föraren nu blir fälld även om han på grund av
förgiftning ej varit vid full hälsa.

Det gäller för våra verkstäder att söka för
vagnägarna påvisa faran av de små fel, som kunna få
dylika ödesdigra verkningar, och att avhjälpa dessa
i tid.

Det gäller för Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande att upptaga denna fråga. Med hjälp
både från tekniskt och från läkarehåll. Det finnes
säkerligen kanske tusentals vagnar i vårt land, som
utgöra en direkt fara ur trafiksäkerhetssynpunkt på
grund av risk för koloxidförgiftning.

Det gäller även för våra dagliga tidningar att
upptaga propagandan för ett motarbetande av koloxidens
faror. Vårt nyaste propagandamedel, radion, måste
även upptaga denna fråga icke blott i form av
upplysande föredrag utan även i form av ofta upprepade
kortare varningar.

När man ser vilken stor vikt denna fråga ägnas i
U. S. A. genom ingående systematiska
undersökningar få ej heller vi förbise den fara som koloxiden
medför i våra vagnar. Visserligen är antalet
fordon där mycket större än hos oss samtidigt som
kanske vagnarnas tillstånd många gånger är sämre än
hos de vagnar som trafikera våra vägar, men om man
genom dylika åtgärder bara skulle kunna förebygga
ett fåtal olycksfall skola dock ansträngningarna vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free