- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
492

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1935 - Bokstavsbeteckningar för fysikaliska storheter, av John Wennerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492

TEKNISK TIDSKRIFT

"27 april 1935

Särskilt intressant är tabell II. Av denna framgår
en tydlig oin ock ojämn tendens att använda samma
beteckning för storheter av samma grad. Så är
förhållandet med grad 14, potential, som t. e. av
Maxwell betecknades med V i såväl elektrisk som
magnetisk tillämpning. Grad 20, mängd, tecknas Q inom
såväl den elektriska som den termiska och den
optiska grenen; grad 22 och 24 betecknas med o och g
inom flera grenar. Grad 30, flux, betecknas ibland1
med $ i såväl elektrisk som magnetisk tillämpning.
Grad 20/14, kapacitans, tecknas med C i både det
elektriska och det termiska fallet; ävenledes 14/40
resistans, 44/15 specifik konduktans eller
konduktivi-tet, och 15/44 specifik resistans eller resistivitet,
tecknas ofta lika inom båda dessa grenar.

I två fall visar tabell II prov på den motsatta
tendensen, dvs. att beteckna storheterna med utgång
från grenarnas namn. Inom grad 14 betecknas —
delvis av annan anledning — spänning (tryck) med p i
mekanisk (ponderomotorisk), E i elektrisk, M i
magnetisk och t (med varianter) i termisk tillämpning.
I det andra fallet, grad 34/15, betecknas specifik
kapacitans med s inom den elektriska och ju inom den
magnetiska grenen.

En granskning av alla tabellerna med avseende på
använda alfabet och stilsorter är också givande.
Såväl det latinska som det grekiska alfabetet är taget
i bruk men inga andra. De grekiska bokstävernas
användning är i huvudsak begränsad till vissa
"di-inensionslösa" storheter, vinkelstorheter, tätheter och
specifika storheter. För det latinska alfabetet
förekomma två stilsorter, vanlig kursivstil och
"ronde"-stil (ibland ersatt med fraktur- eller annan
specialstil). Den vanliga upprättstående stilen användes för
beteckning av måttenheterna, vilka vi emellertid här
måste bortse från.

Rondestil är använd för & = elektrisk fältstyrka,
ff = magnetisk spänning, $ = permeans och oR =
re-luktans. I vissa länder användes den även i stället
för H = magnetisk fältstyrka, B — magnetisk täthet
in. fi. storheter. Med hänsyn till att rondestilen
internationellt fått användning för vektorstorheter i
egentlig vektorräkning, medan samma bokstäver av
vanlig stil representera de absoluta beloppen, är det
olyckligt att exempelvis ff får betyda magnetisk
spänning medan F är beteckning för mekanisk kraft.
Det är tydligen alfabetets starkt begränsade resurser
som föranlett denna stilvariation.

Förslag till riktlinjer.

Det vore med ali säkerhet utsiktslöst att försöka
någon mera radikal omläggning av nuvarande
storhetsbeteckningar efter stränga linjer. Man måste
nöja sig med lättare retuschering. Överblicken i det
föregående samt hänsyn till å ena sidan axiomatiskt
eftersträvansvärd enkelhet och reda, å andra sidan
lika självklart nödvändig anpassning efter tillfälliga
behov, har föranlett förf. att draga upp följande
allmänna riktlinjer.

1. Endast det latinska och det grekiska alfabetet
böra användas, det förra endast i vanlig stil, vilken
i tryck göres kursiv till åtskillnad från text och
mått-beteckningar. Det grekiska alfabetet användes blott

l Se t. e. A. Lindström, "Teoretiska grunder för
elektrotekniken", 1935.

för dimensionslösa storheter, vinkelstorheter samt
vissa specifika storheter o. d. Rondestil och därmed
jämförliga specialstilar reserveras för vektorkalkyl
och liknande specialbehov.

Detta innebär att i tabell II rondestilen bör ställas
på avskrivning. Vi återkomma därtill i punkt 2 här
nedan. Däremot får man tolerera bokstaven <5 för
flux och # resp. Q för temperatur resp. absolut
temperatur (vid sammanstötning med t = tid), emedan
dessa beteckningar vunnit så vidsträckt användning
och det grekiska alfabetet ju i alla fall blir starkt
representerat i beteckningslistan.

2. Det kan icke undvikas att särskilt det latinska
alfabetets bokstäver i många fall bli använda i två
eller flera betydelser, men de alternativa storheterna
böra om möjligt tillhöra så skilda områden att
sannolikheten för deras uppträdande i samma
ekvationer, eller t. o. m. i samma utredning, är liten.
Skulle de sammanstöta får man tillgripa index eller
andra hjälpbeteckningar. Särskilt vill förf.
rekommendera en ökad tillämpning av de i tabell II
spårade tendenserna för bokstavsval enligt storhetsgrad
eller i vissa fall enligt fysikalisk gren.

I en särskild kolumn i tabell II anges förslag till
gemensam beteckning för storheter av samma grad;
om i tillämpningen flera grenar sammanstöta kan
man använda indexbokstäverna p, e, m, t och l.
Enligt detta förslag kan elektrisk fältstyrka
betecknas H, elektrostatisk täthet B, permeans C,
reluk-tans O. Vid behov fullständigar man beteckningarna
till He, Be, Cm, Om. Gentemot personer, som äro
benägna att rata bokstaven O som storhetsbeteckning,
kan invändas att bokstavsknappheten icke tillåter
sådant slöseri, och att denna bokstav såväl i handskrift
som i kursiv tryckstil är tillräckligt skild från
siffran 0. Storlietsgraden 14/20 innebär något av
oförmåga, opposition, obstruktion etc., varför bokstaven
O här kommer på sin rätta plats. För att poängtera
detta har förf. i tabellen använt det nyskapade
namnet "opponans" för graden i fråga.

De från grenarnas namn härrörande beteckningarna
för grad 14 och 34/15 böra givetvis behållas.
Härigenom får man ett gott argument för M =
magnetisk spänning, i st. f. ff. Rondestilen har därmed
försvunnit ur tabell II. Naturligtvis kan man icke
förhindra rondebeteckningarnas användning av dem
som vant sig därvid, men å andra sidan skall ingen
vara tvungen att begagna dessa besvärliga tecken i
onödan.

3. När ytterligare variation erfordras, t. e. när
flera tillämpningar av samma storhet måste
särskiljas, behöver man friare händer. Äro alternativen
blott två, kan man tillfälligtvis använda stor och
liten bokstav av samma slag, och t. e. skriva d och D
för inre och yttre diameter, fastän huvudbetydelsen
av B är en helt annan (elektrostatisk täthet).
Generellt kan man använda numreringsindex, t. e. dx, d.,,
dx... eller andra lämpliga index, såsom rf,- dmed dy,
eller möjligen alfabetiska bokstavsföljder såsom
d, e, f..., eller ännu allmännare a, b, c ... Dock bör
man icke avlägsna sig längre bort från den givna
beteckningsstandarden än nöden kräver.

Speciella svårigheter.

Det finnes tyvärr ett antal storheter vid vilkas
beteckning man i olika länder och även i olika tekniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free