Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1935 - Några synpunkter på de för ingenjörsutbildningen grundläggande läroämnena, av Albert Engvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SYNPUNKTER PÅ DE FÖR
INGENJÖRSUTBILDNINGEN GRUNDLÄGGANDE LÄROÄMNENA.
Av civilingenjör Albert Engvall.
TekniskTidskrift
HÄFT. 50 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 DEC.
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 5
INNEHÅLL: Några synpunkter på de för ingenjörsutbildningen grundläggande läroämnena, av civilingenjör
Albert Engvall. — Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken. — Notiser. — Litteratur.
— Sammanträden.
Teknisk tidskrift har genom att i häfte 38 d. å.
publicera professor Carl Forssells inlaga till
tekniska högskolans lärarekollegium förmodligen
önskat att från olika läger få några åsikter företrädda
angående ämnet ifråga, ingenjörsutbildningen. Från
praktikens män har omvittnats, att högskoleingenjören
numera skulle ha svårare att finna sig tillrätta och görff
sig gällande inom industrien i jämförelse med för ett
eller annat årtionde sedan och detta bestyrkes även
av de nyutexaminerade ingenjörerna själva. Denna
sak har av författaren behandlats i ett par artiklar
i Göteborgs handels- och sjöfartstidning för den 11
och 15 oktober i år. Där påpekas, att den tekniska
forskningen fått en genom omständigheterna och deras
utveckling något förändrad inriktning och att
härigenom det tekniska pionjärarbetet numera följer
delvis andra banor än tidigare. Industriens
ingenjörsbehov ligger till övervägande delen på fabrikation och
försäljningsservice och mindre på det tekniska
byråarbetet, till vilket den nybakade ingenjören i de flesta
fall anser sig predestinerad. Men som en väsentligen
bidragande orsak framhålles också att industrien
själv arbetat sig fram till en rationellt vetenskaplig
metodik, som gör, att den nyutexaminerade
ingenjörens kunskaper få skenbart mindre betydelse än när
han för 20 à 25 år sedan kom till nästan oplöjda
områden.
Den, som gör sig möda att följa med vad som
skrives och säges i undervisningsfrågor, torde ej kunna
undgå att bland många skiftande intryck särskilja
åtminstone ett, som tämligen genomgående ger sig
tillkänna, och detta är svårigheten att avväga av
utvecklingen betingade förändringar i kursplaner, utan
att därvid studietiden visar behov av förlängning.
Detta förhållande är ju i och för sig ganska
förklarligt, ty det är förvisso utomordentligt svårt att ur
pedagogens synpunkt avgöra det egna läroämnets
rätta balans både i förhållande till andra och i än
högre grad till det hela, vilket alldeles särskilt måste
vara fallet, när det gäller att i lämpliga proportioner
smälta samman gammalt och nytt, utan att därvid en
av yttre omständigheter given ram för tid och
kostnad sönderspränges. Att dock så sker, t. o. m. utan
att förändringar i den officiella studieplanen
medverka härtill, är ej svårt att konstatera. De
klagomål, som emellanåt framkomma ifråga om elementar-
undervisningen, dess myckenhet av kvälls- och
feriearbete med åtföljande överansträngning osv., äro
naturligtvis ej grundlösa, om också säkerligen i många
fall överdtv.-na och missriktade. För den högre
tekniska undervisningen kan man härleda denna tendens
av läroämnenas ökning i omfånget ur förhållandet,
att en viss med åren tilltagande eftersläpning vid
fullgörandet av prestanda för uppflyttning och
examination ägt rum; de, som sakna den med verklig
begåvning ej sällan förväxlade förmågan av
tentamens-läsningsrutin, finna ju ofta med sin fördel förenat att
frivilligt utöka studietiden en eller annan termin, i
den mån privatekonomien ej lägger hinder i vägen
härför. Det skulle dock vara mindre välbetänkt att
söka förstora verkliga eller inbillade nackdelar av
denna kunskapsstoffets forcerade inmatning i
elev-materialet, i synnerhet som man väl häri oftast får
se en anda av intresse från lärarens sida. Ett ej
alltför snävt tilltaget spelrum för dennes personliga
uppfattning av sitt ämne, dess volym och dess
möjligheter, kan i de allra flesta fall endast vara till nytta.
Men detta begränsas uppenbarligen av, att
undervisningen ej får sikta väsentligen över eller på sidan om
ett utstakat mål eller m. a. o. att detta mål icke
genom händelseförloppets egen så småningom skeende
förskjutning får något missvisande och otidsenligt
över sig.
Professor Forssells förslag skiljer sig nu från vad
man sålunda enl. ovan är van att finna bl. a. däri, att
en förkortning av utbildningstiden anses kunna
ifrågakomma, vilket skulle i viss mån kompenseras av
det större antalet utbildade personer. Han föreslår
ett slags horisontalklyvning av de tekniskt
matematiska ämnena med syftemål att införa en lägre
examen vid tekniska högskolan och anför bl. a. att
"Många, ja, kanske flertalet av våra
högskoleingenjörer tillämpa i praktiken endast ett tekniskt vetande,
som icke tager i anspråk den högre matematik, som
ingår i högskolestudierna. De kunna ändock vara
mycket dugliga ingenjörer." Även om det citerade,
lösryckt ur sitt sammanhang, ej ger uttryck åt den
matematikbevarande anda, för vilken professor
Forssell i sin artikel naturligt nog kläder skott, är det för
många praktiserande ingenjörer troligen ett nöje att
intyga sanningshalten av påståendet ifråga.
Författaren är, i motsats till professor Forssell, dock av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
