Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. Fungerande vid årsskiftet.
1. Avdelningens representant i kommitté (IVA) för
följande av utvecklingen av frågan om mycket höga
ångtryck är professor Carl Benedicks, Stockholm (1924).
2. Avdelningens representant i föreningens
fönsterglaskommitté är direktör Albert Ahlin, Stockholm (1926).
3. Avdelningens representant åren 1934—1936 i
Svenska nationalkommittén för kemi är direktör Ejnar
Rodling med docent Evert Norlin som suppleant.
Ekonomi.
Vid årets ingång hade avdelningen av tidigare anslag
från föreningen till godo en summa av kronor 335: 00,
varjämte under året åtnjutits anslag med kronor 800: 00.
Av dessa medel har under året förbrukats kronor
757: 63, vadan vid årsskiftet återstod ett saldo,
avdelningen till godo, på kronor 377: 37.
Stockholm den 31 december 1934.
Gunnar Wallquist.
Harald Carlborg.
NOTISER
Järnhanteringen i Sverige under år 1934. Vid
Järnverksföreningens sammanträde under Hindersmässan i
Örebro den 25 januari förelåg en redogörelse för
tillverkning, export och import av järn och stål under år
1934, varur följande uppgifter äro hämtade.
Järnexporten uppgick under året till 261 300 ton mot
224 800 ton år 1933, vilket innebär en ökning med 16 %.
Exportsiffrorna för åren 1927—29 nåddes dock ej, och
i förhållande till 1913 års järnexport (ca 500 000 ton)
utgjorde 1934 års föga mer än hälften. I förhållande till
1933 års siffror ökades exporten av olika varuslag
sålunda: Tackjärn från 65 100 till 70 300 ton (8,0 %), göt
från 2 900 till 5 900 ton (103,3 %), råstänger från 4 300
till 7 200 ton (67,5 %), billets från 3 000 till 4 000
ton (33,3 %), massiva tubämnen från 700 till 1 500 ton
(114 %), stångjärn från 39 200 till 57 900 ton (47,8 %),
rund valstråd från 19 000 till 19 600 ton (3,2 %), ihåliga
tubämnen från 9 600 till 15 000 ton (56,3 %), kalldragna
rör från 1700 till 2 600 ton (52,9 %), dragen eller
kallvalsad tråd från 7 100 till 10 300 ton (45,2 %) samt
hästskosöm m. m. från 4100 till 4 700 ton (14,6 %).
Inom vissa varugrupper utvisa exportsiffrorna
minskning. Detta gäller främst kisel- och kiselmanganjärn
(från 12200 till 10 600 ton, motsvarande 13,1 %), andra
ferrolegeringar och järnsvamp (från 10 800 till 9 500
ton; 12 %) samt andra rör än kalldragna (från 28 600
till 26 700 ton; 6,7 %).
Exporten av andra manufakturerade järnvaror än de
här nämnda visar även ökning. Så t. e. ökades kul-
och rullagerexportens värde från 18,8 till 28,3 mill. kr.
eller med 50,3 %.
Emellertid har järnimporten till Sverige ökats i
mycket större utsträckning än exporten, nämligen från
276 000 ton år 1933 till 511 800 ton år 1934. Den
procentuella ökningen är ej mindre än 85,5 %. Av nämnda
importkvantitet utgjorde material, som i allmänhet ej
tillverkas i Sverige, 64 000 ton mot 44 600 ton år
1933. Den procentuella importökningen är här 44,4 %.
Samtliga varugrupper förete större eller mindre ökning.
Sålunda ökades importen av tackjärn från 46 300 till
80 600 ton (74,1 %), kisel- och kiselmanganjärn från
300 till 2 400 ton, manganjärn m. m. från 3 100 till 7 900
ton, skrot från 60 100 till 96 400 ton (60,4 %), valsat
stång- och fasonjärn från 74 100 till 154 200 ton (108 %),
rund valstråd från 10 000 till 35 400 ton (254 %),
järnvägsskenor från 4 700 till 7 200 ton (53,3 %), förtent
plåt från 11 300 till 14 400 ton (27,4 %), annan
varmvalsad tunnplåt samt grovplåt från 29 700 till 65 500 ton
(120 %), kallvalsade eller dragna stänger från 2 000 till
4 200 ton, gjutna rör från 25 000 till 30 300 ton (21,2 %)
samt smidesjärnsrör från 9 400 till 13 300 ton (41,5 %).
Även produktionssiffrorna från svenska järnverk äro
genomgående höga. Under året ökades produktionen av
tackjärn från 323 100 till 522 800 ton (61,8 %),
smältstycken och råstänger från 12 100 till 16 400 ton (35,5 %),
bessemergöt från 5 900 till 12 100 ton (105 %), thomasgöt
från 52 300 till 93 200 ton (78,2 %), martingöt från
441 000 till 588 000 ton (33,4 %), degelgöt från 400 till
700 ton och elektrostålgöt från 130 200 till 163 500 ton
(25,6 %). Beträffande elektrostålet är att märka, att
ökningen helt och hållet hänför sig till kvalitetsgöt;
tillverkningen av ordinära göt har minskats från 95 100 till
58 400 ton.
Totala tillverkningen av kvalitetsgöt ökades från
232 000 till 400 700 ton (72,7 %), medan tillverkningen
av ordinära göt ökades endast från 397 800 till 457 100
ton (14,9 %).
Tillverkningen av handelsfärdigt valsat och smitt
järn och stål ökades frän 465 400 till 623 200 ton (34 %).
Den huvudsakliga ökningen hänför sig till produkter av
götmetall, sålunda för billets och platiner från 44 400 till
71 500 ton (61,3 %), för plåt med tjocklek av 3 mm eller
däröver från 22 400 till 34 600 ton (54,5 %), för plåt med
tjocklek 0,6—3 mm från 33 900 till 42 100 ton (24,2 %)
samt för plåt med tjocklek under 0,6 mm från 18 900 till
25 000 ton (32,2 %).
Tackjärnstillverkningen är den största som
förekommit sedan 1925, men den når ej högre än till 57 % av
1913 års siffra. Tillverkningen av vällmetall når till
ca 1/6 av förkrigsnivån, bessemer- och
thomastillverkningen svarar ungefär mot denna, medan
martinmetall och elektrostål tillverkats i betydligt större
kvantiteter än år 1913. Vad slutligen tillverkningen av
handelsfärdigt valsat och smitt järn och stål angår, har
denna under fjolåret passerat förkrigsnivån med ca
35 %.
Av landets enligt uppgift brukbara ugnar och härdar
voro följande procenttal i gång vid årsskiftet: masugnar
38,1, lancashirehärdar 14,0, bessemerugnar 35,7,
martinugnar 60,3 samt elektrostål- och degelugnar 56,0 %.
Uppgifterna om export, import och produktion av
järn och stål visa på en järnkonsumtion inom landet
som varit högre än någonsin tidigare. Det är främst den
inhemska konsumtionen som satt sin prägel på
järnkonjunkturen.
Vad slutligen angår järnmalmsexporten, utgjorde
denna under år 1934 6,86 mill. ton mot 3,15 mill. ton
året tidigare. Den har sålunda i det närmaste
fördubblats. Grängesbergsbolagets malmskeppningar uppgingo
till 5,675 mill. ton mot 2,882 mill. ton år 1933.
Järnverkens sysselsättning har enligt rapporten varit
god och prisläget fast men utan starka stegringar.
Dagsläget kännetecknas av en på det hela taget
oförändrad stämning. Framtidsutsikterna sammanhänga
emellertid med den allmänna världskonjunkturens
utveckling och måste därför bedömas i anslutning till
denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:36 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935b/0018.html
