Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
lutning av 5° till 30° uppåt, emedan borrstålets vikt
därvid ej åstadkommer några svårigheter, och
förhållandena äro fördelaktigast för borrkaxets
tillvaratagande. Yid brant uppåtriktade hål är det
nödvändigt ha en motviktsanordning för att kompensera den
stora borrstålsvikten vid djup överstigande 20 till
30 m och ibland vid betydligt mindre djup. Branta
eller vertikala nedåtriktade hål äro utförbara,
fastän det är svårare att fullständigt tillvarataga
borr-siammet och fastsättande av borr på grund av
packning av borrslam alltid är en fara, som man måste
kämpa mot, såvida hålet ej är fullkomligt rent, innan
man skarvar till borrstål.
De maximidjup, som man kan uppnå med
hammarborrmaskiner, variera avsevärt under olika
förhållanden. Den viktigaste begränsande faktorn är
det genomgångna bergets hårdhet, enär denna
egenskap bestämmer minskningen i skärdiameter vid
borrningen. Yid en del gruvor, där berget är ytterst
kvartsigt och hårt, kan man sällan borra 15 m djupa
hål, medan vid andra fyndigheter, belägna i gynnsamt
berg, speciellt kalksten, anmärkningsvärda djup hava
nåtts med hammar borrmaskiner. Det förut omnämnda
83 m djupa hålet är det djupaste, som vid
undersökning funnits relaterat i litteraturen.
Svårigheter vid borrningen.
En del företagare ha blivit besvikna med
resultaten vid djupborrning, emedan minskningen i
skärdiameter hindrade dem att uppnå de önskade djupen. I
många fall äro sådana resultat oundvikliga, men ofta
bero de på bristande förtrogenhet med utrustningen
och i underskattning av de resultat, som kunna
uppnås med maskinen i händerna på en skicklig borrare.
Minskningen i skärdiameter kan i många fall
väsentligt motverkas genom att sätta in nya borr med
samma skärdiameter som de skämda och omsorgsfull
upprymning av hålen. En undersökning av
behandlingen vid borrvässningen kan avslöja en möjlighet
att förlänga varje skärs användning. Skär med
stellitbeläggning för djupborrning ha använts vid
Butte och annorstädes med tillfredsställande resultat.
Vid Gilman, Colorado, befunnos stellitbelagda skär
borra ut 6—8 gånger så mycket berg som vanliga
skär. När avståndet till ett visst mål t. e. en
berg-artsgiäns är approximativt känd, kan man göra en
uppskattning av huru mycket som måste borras med
varje skärstorlek, och alternativen upprymning
kontra fortsatt borrning med skämda skär m. m. kunna
avgöras i enlighet därmed.
Tillåten minskning av skärdiametern är mindre än
vid vanlig borrning för sprängningsändamål, emedan
hålet icke endast måste vara tillräckligt stort för att
tillåta kopplingarna passera utan dessutom måste
lämpa plats för borrkaxets gång runt desamma.
Stockning av borrlcaxet i hål med minskad diameter
kan bli orsak ej blott till fastsatta skär och
borrståls-brott utan kan dessutom resultera i en utpräglad
ojämnhet i uppträdandet av borrslammet vid
påhugget eller i ofullständigt utbyte därav och kan sålunda
delvis förrycka resultaten. Användande av klenare
borrstål framför den normala grovleken (1" framför
DA") vid Chief Consolidated utföll ej fullt tillfreds^
ställande, enär det lättare borrstålet blev utsatt för
en avsevärd vibration, som resulterade i låg verk-
ningsgrad vid överförande av slagen till änden av de
djupa hålen.
Trasigt eller sköligt berg utgör hinder liksom vid
andra borrningsmetoder, öppna skolar medföra
vanligen förlorande av borrhålet, emedan borrslammets
återgång genom hålet omöjliggöres, och de
mekaniska svårigheterna vid borrningen tilltaga. Sådana
öppningar kan man ibland komma förbi med hjälp av
en rörlängd, varvid man först borrar ett litet stycke
i öppningens bortre vägg och därefter kilar fast röret
på sin plats samt fortsätter hålet med mindre
diameter. Vid Memphis gruvor i Nya Mexico har denna
metod tillämpats, och resultaten voro
tillfredsställande, om hålen ej voro alltför mycket reducerade till
sin diameter, då vattnet upphörde. Cementering av
hålen är fullt genomförbar vid denna typ av borrning,
men vanligtvis är det mera ekonomiskt att överge
hålet och försöka igen på ett annat ställe eller i en
annan riktning än att kosta på en cementering,
eftersom de nedlagda kostnaderna på ett hål, som är
mindre än 50 m, äro relativt obetydliga. Vid
Tonopah-Belmont, Nevada, fortsattes ett hål, som
stött på en öppen sköl på 34 m djup någon meter
djupare i hopp om att borrslammet skulle fylla
sprickan, men vattnet kom ej tillbaka. Ett nytt hål, som
slogs med 5° avvikande riktning åt sidan, slutade
på 74 m djup utan något upphörande av borrslammet.
Tidsförlust på grund av fastsatta borr eller
avbrutna borrstänger varierar med bergets hårdhet,
stålets hållbarhet och andra förhållanden samt står
också i mer eller mindre direkt proportion till den
erfarenhet och grad av skicklighet, som borraren
besitter. Tillfredsställande fångapparater ha utarbetats
och tidigare beskrivits i litteraturen.
Borrat djup pr maskinskift varierar från 2,5 m i
ytterligt hårt berg till 15 m eller mera under
fördelaktigaste förhållanden, medeldjupet pr skift ligger
vanligtvis omkring 7,5 m.
Erfarenheter vid provtagningen.
Provtagning av borrkaxet är av största vikt vid ali
djupborrning. Det är ett överraskande faktum, att
denna del av arbetet ofta överlåtes till
borrningspèr-sonalens okontrollerade godtycke, och dessa, som i
allmänhet äro utmärkta borrare, äro vanligen
okunniga i fråga om provtagning och likgiltiga för dess
betydelse. Borrarna lägga helt naturligt huvudvikten
vid indrivna meter och såvida de ej bliva effektivt
övervakade, äro de benägna att fästa alltför liten
uppmärksamhet vid vad som sker i uppsamlingskärlet
för borrslammet. I ett övervägande antal fall står
värdet av de upplysningar man erhåller i proportion
till graden av den omsorg, som nedlagts vid
tillvaratagandet av borrslammet.
Den vanligaste metoden vid provtagning från
djupborrning består helt. enkelt i att placera en plåtburk
eller karbidkruka under borrhålets påhugg, där den
får samla upp det mesta av borrslammet, och ersätta
denna med en tom burk eller kruka efter borrning
av varje meter eller något annat avstånd, som valts
till provtagningsintervall. Givetvis är en avsevärd
förlust av borrkax följden av ett så ofullkomligt
tillvägagångssätt och bär utan tvivel ofta skulden till de
otillförlitliga analysresultat, som rapporterats av
många företagare från deras djupborrning. Denna
metod har givit riktiga resultat i en del fall, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
