Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1935
*
-« BERGSVETENSKAP
Redaktör: ß.G. Markman.
UTGIVEN AV SVENS KA TEKNOLOGER E. N I NG & N
innehåll: Pulvermetallurgi och dess tillämpning på hårdmetalltillverkning, av dr-ing. Karl Bonthron. —
Flygfotograferingens betydelse för uppletning av mineralfyndigheter,diskussion.—Notiser.—Föreningsmeddelanden.
PULVERMETALLURGI OCH DESS TILLÄMPNING PÅ
HÅRDMETALLTILLVERKNING.
Av dr-ing. Karl Bonthron.
De flesta metallföremål äro framställda medelst en
smältprocedur. Yid metallens stelnande har en
viss kristallstruktur utbildats, och då denna kan sägas
vara bestämmande för metallens praktiska
egenskaper, söker man påverka den ursprungliga
strukturen i önskad riktning genom lämplig
värmebehandling eller genom kallbearbetning eller genom
kombinationer av bäggedera. Emellertid har under
senare tid framkommit ett annat förfarande att
framställa metallföremål, varvid strukturen direkt bygges
upp av kristallkorn, som sammanpressas och genom
värmebehandling bringas att sintra ihop. Denna nya
gren av metallurgien har kallats pulvermetallurgi
eller metallkeramik.
De fördelar man kan uppnå med hjälp av
pulvermetallurgi i motsats till smältning och gjutning äro
följande:
Man kan lättare undvika föroreningar eller icke
önskvärda ändringar i sammansättningen, som lätt
uppstå då smält metall är i beröring med
degelväg-garna.
Man kan arbeta vid avsevärt lägre temperatur, då
sammansintring av metallkorn inträder långt under
metallens smältpunkt.
Man kan långt bättre uppnå önskad struktur, då
temperaturen kan hållas så låg att okontrollerbar
korntillväxt ej behöver befaras.
Man kan om så önskas åstadkomma en ytterst
jämn inblandning av metalliska eller ickemetalliska
tillsatser.
Man kan åstadkomma sammansintringen genom
att tillsätta en mindre mängd vid lägre temperatur
smältande hjälpmetall som bindemedel och kan på så
sätt tillgodogöra sig även de mest svårsmälta
metallerna och metallföreningarna.
Över huvud taget bli fördelarna av
pulvermetallurgiens arbetsmetoder särskilt framträdande, när
det gäller att framställa föremål av ämnen med
mycket hög smältpunkt. Det var också för
framställning av metalltrådar för glödlampor som dessa
metoder fingo sin första användning av större
praktisk betydelse. Ju högre temperatur glödtråden
förmår att uthärda, desto bättre ljusutbyte kan erhållas,
ty strålningen förskjutes vid stigande temperatur så,
att allt större andel av den tillförda energien
omvandlas till synligt ljus. Visserligen har kol den
högsta kända smältpunkten av alla kända ämnen,
men de mest svårsmälta metallerna ha mycket
mindre benägenhet att förgasas och tillåta därför högre
temperatur på glödtråden. Man har därför övergått
från att använda koltrådslampor till att använda
metalltrådslampor.
Framställning av glödtråd.
De metaller som därvid kommit ifråga äro: osmium
(smältpunkt 2 710°C), tantal (smältpunkt 3 030°C)
och volfram (smältpunkt 3 380°C). Det lyckades
först Auer von Weisbach att framställa glödtrådar av
osmium1.* Metallen blandades i form av ett fint
pulver med ett organiskt bindemedel såsom dextrin
eller kollodium till en tjock pasta, som sedan
pressades ut genom ett fint hål i en diamant till en tråd, som
därefter upphettades elektriskt, så att bindemedlet
förgasades och metallkornen växte ihop. Något senare
lyckades man framställa tantal i större mängd, och
då denna metall är relativt mjuk, kan man genom
smidning och kalldragning även av smält metall
framställa fin tråd. Osmiumlamporna utträngdes
därför av tantallampor, på grund av de senares bättre
ljusutbyte, men dessa i sin tur utträngdes snart av
volframlampor, sedan man lyckats framställa
tillräckligt fina trådar av volfram. De första
volframtrå-darna framställdes enligt liknande pasteförfarande
som använts för osmium. Den tråd som erhölls med
detta och andra likartade förfaringssätt var
emellertid ytterst spröd vid vanlig temperatur och därför
ömtålig att handskas med. Det var därför ett
mycket stort framsteg, när amerikanen Coolidge i början
på 1900-talet lyckades utarbeta en metod att
framställa volfram i en vid vanlig temperatur ismidbar
form.2 Den av honom uppfunna metoden användes
ännu i huvudsak i glödlampsindustrien, och de inom
samma industri utvecklade framställningsmetoderna
för de sintrade hårdmetallegeringarna kunna sägas
vara direkt härledda ur denna metod.
Eftersom volfram har den högsta smältpunkten av
alla kända ämnen med undantag av kol och det
sällsynta rhenium, är det icke praktiskt möjligt att
erhålla ett degelmaterial i vilket man skulle kunna
framställa en smälta av volfram. Smältes volfram i
koldegel bildas nämligen volframkarbid. Visserligen
* Siffrorna hänvisa till litteraturförteckningen i slutet av
artikeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:36 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935b/0043.html
