Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
arbetare från Hälles saltverk. Försöken inställdes
dock snart. Långt senare upptog firman Stantien
och Becker denna metod och den slog snart ut de
tidigare. Den användes en längre tid utanför hela
Samlandets kust.
Bästa resultatet erhölls av Becker inom den
ovannämnda firman vid försök med muddring av
bottnarna i Kurisches Haff, särskilt vid Schwarzort, där
denna utvinningsmetod användes från 1860 till
1890, då den inställdes beroende på att den mesta
bärnstenen var uttagen. Här arbetades en tid med
22 dubbla ångmudderverk, genom vilka bottnen
grävdes upp från 6 till 10 m djup. Den uppgrävda
massan spolades sedan över siktar, där bärnstenen
utplockades och lades i pråmar. Liknande försök i
Frisches Haff blevo resultatlösa, då mängden av
bärnssten här var betydligt mindre.
På Jyllands och Schleswig-Holsteins kuster vid
Nordsjön uppsamlas den vid storm från havsbottnen
lösgjorda och under flodtiden uppkastade bärnstenen
under ebbtiden.
TJr fasta avlagringar.
Den äldsta metoden för tillvaratagandet av
bärnsten ur fasta avlagringar är genom att gräva efter
den. På detta sätt har man tillgodogjort sig de
nästformiga förekomsterna av bärnsten i diluviala
och alluviala avlagringar. Sannolikt äro de äldsta
företagen av detta slag de som utförts omkring
Narew i Polen särskilt vid Ostrolenka, Myszyniez och
Praschnischa. Man antar, att grävningen efter
bärnsten utfördes här redan under Plinius tid. Alltefter
det djup på vilket bärnstensnästena uppträdde
varierade svårighetsgraden i utgrävningarna. I de
närmare Östersjön liggande låga alluviala och unga
diluviala sandavlagringarna lågo bärnstensnästena
endast någon eller några meter under markytan.
Även i det längre söderut liggande masuriska
området och vid Polnisch Krohne an der Brahe i Posen
behövde man 1 till 3 meter djupa hål för att få tag
i bärnstenen. I ändmoränerna på den baltiska
landryggen t. e. vid Danzigs högland måste man bygga
20 meter djupa schakt och djupare. Den första
uppgiften om utgrävningen av bärnsten på detta
sätt i Samlandet härstammar från år 1585, då en
borgare i Danzig erhöll rättighet av Preussens hertig
att tillgodogöra sig bärnsten genom utgrävning.
Större omfattning erhöll ej denna
utgrävningsmetod förrän man på 1830-talet påträffade den blå
jorden i de tertiära avlagringarna i Samlandet.
Talrika småschakt gjorda på enklaste sätt lades
alldeles nere vid havsytan utefter hela Samlandets
kust. På våren och sommaren tog man bort så
mycket av de överlagrande skikten man kunde, för
att ha tillräckligt stor yta av blå jorden frilagd för
utvinning av bärnstenen under vintermånaderna.
De uppgrävda massorna tippades i havet. Nästa vår
fortsatte man intill det gamla "taget" eller öppnade
ett nytt. Vattnet från det starkt vattenförande
driv-sandslagret avbördades, om detta låg högre än
havsytan, direkt i havet, men om lagret låg under
havsytan uppsamlades vattnet i små bassänger och
uppfordrades medelst enkla skopverk. Mot själva
gruvöppningarna tätades de vattenförande lagren med
tillhjälp av plankor och halm. Men denna
utvinningsmetod visade sig med tiden urarta till en ren
13 april 1935
rovbrytning. Det var först firman Stantien och
Becker, som år 1867 införde en fullt planmässig och
rationellt genomförd dagutvinning av bärnstenen
vid Palmnicken. De togo därvid alla då för tiden
existerande moderna hjälpmedel i sin tjänst. Sedan
de lyckats få bukt med vattenmassorna i den övre
drivsanden startade de en regelrätt gruvdrift, som
även sedan staten år 1899 övertagit firmans
brytningsrättigheter varade ända fram till 1922, då
gruvan Anna vid Palmnicken nedlades.
De första bergverksmässiga försöken att utvinna
bärnstenen torde dock ha gjorts betydligt tidigare.
Det berättas, att redan i mitten av 1600-talet lär en
tysk general ha tagit lärda bergsmän västerifrån och
låtit dessa utföra försök. Dessa torde ej ha givit
tillfredsställande resultat, då de avstannade. År 1782
utförde statsministern v. Heinitz ett andra försök
vid Gross-Hubnicken och Kraxtepellen i närheten av
Palmnicken. Härvid avsänktes schakt till
brunkolsformationen hörande skikt, Gestreifte Sande, i vilket
bärnstenen förekommer i form av nästen. Sedan
gjorde man från schaktet genomslag till kusten och
gick därefter fram med stollar parallellt med kusten
och tvärslag. Denna brytning varade ca 20 år men
övergavs, beroende på det ojämna uppträdandet av
bärnstensnästena och svårigheten att undanskaffa
lösgjort material. Ett år 1874 av staten vid
Nordtycken i närheten av Samlandets nordkust anlagt
bergverk nedlades mycket snart beroende på starkt
vattenförande drivsandslager. Den av Becker år 1873
anlagda gruvan Palmnicken, ej långt från det gamla
dagbrottet i Palmnicken, måste uppgivas 1896, då
den var fullständigt utbruten. Den enda i drift
varande gruvan var därefter den något längre åt norr
liggande gruvan Anna, vars brytning drog sig
utefter kusten mot norr på ett visst avstånd från
stranden. En profil av denna gruva framgår av fig. 5.
Norr om uppfordringsschaktet benämndes det Norra
fältet och söder om schaktet Södra fältet. Det södra
fältet är fullständigt utbrutet. Lagerföljden,
sammansättningen hos lagren och deras mäktighet äro
redan tidigare angivna i den av universitetet i
Königsberg utarbetade tabellen.
Övre delen av blå jorden ligger här ca 6 m under
havsytan. Drivsanden över den blå jorden och under
den vilda jorden (Wilde Erde) är starkt
vattenförande. Dessa vattenmassor bortskaffades pa sa
sätt, att övre banken i bärnstensformationen, som
var rätt vattentät, fick bilda tak och den vilda
jorden, som också var mycket tät, fick tjänstgöra som
sula. Omkring schakten tätades omsorgsfullt. Nu
kunde undre banken i bärnstensformationen uttagas
medelst ett slags pelarbrytriing. Man tog ut ban-
TEKNISK TIDSKRIFT
Underoligocen
Fig. 5.
[-Uppfordringsschakt-]
{+Uppfordrings-
schakt+}
dörrhål borrhål
Diluvium
Grå lera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
