Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1935
BERGSVETENSKAP
75,
skinskötaren måste hela tiden iakttaga mycket stor
uppmärksamhet, ty om hans vaksamhet slappas blott
för en kort stund kan borrkronan lätt köras sönder.
i Förenta staterna har man sedan lång tid tillbaka
begagnat sig av mekanisk frammatning och detta har
ju gått förhållandevis bra i lösare och mjukare berg.
Det speciella frammatningsorganet har då alltid
varit i fast förbindelse med och drivits av samma
drivanordning, som bibringat borrspindeln dess
rotation. Frammatningshastigheten har därvid alltid
stått i ett bestämt förhållande till spindelns rotations-
hastighet. Att detta medför uppenbara olägenheter
vid borrning genom olika hårda bergarter är ju
självklart. Vid mekanisk frammatning av spindeln
medelst en drivanordning av ovannämnda slag är det
icke möjligt att noga avpassa frammatningen efter
olika bergarters varierande motstånd, varför det
antingen föreligger fara för att borrkronan utsättes för
onödigt starka påkänningar (vid hårt och trasigt
berg), eller, om man för att undgå denna fara
använder mycket långsam frammatning, borrmaskinen
kommer att arbeta oekonomiskt.
i Förenta staterna har man även använt hydrauliska
frammatningsmetoder, vilka tillåta en viss anpassning
efter bergets natur, men då konstruktionerna äro
relativt dyrbara användas de huvudsakligen för större
borrmaskiner avsedda för stora borrhålsdjup.
Vid Borrbolagets nya maskinkonstruktion har man
sökt tillgodogöra sig de båda förstnämnda
matningsmetodernas fördelar under uteslutande av deras
nackdelar. Frammatningen av borrspindeln har därför
anordnats åtitf denna automatiskt anpassar sig
efter olika bergarters varierande motstånd. Detta
har åstadkommits på så sätt att mellan den
drivanordning, som bibringar spindeln dess rotation och
det spindelns frammatning åstadkommande
matningsorganet är insatt en slirkoppling, som automatiskt
minskar frammatningshastigheten, om motståndet
mot borrens framträngande ökas. Om åter
borrkronan träffar lösare bergarter, så att motståndet
mot dess framträngande minskas, så minskas eller
upphör slirningen i kopplingen, så att
frammatningshastigheten automatiskt ökas. På detta sätt kommer
borrmaskinen sålunda att arbeta med bästa möjliga
ekonomiska resultat, utan fara för att borrkronan
köres sönder.
På borrspitideln är förskjutbart men ej vridbart
lagrat ett kugghjul i (fig. 2), vilket genom
kugghjuls-växeln överför rörelsen till en mellanaxel, lagrad i
kullager och parallell med borrspindeln. På denna
mellanaxel är fäst den ena delen av en
lamellkoppling l, vars andra kopplingsdel m är fast förbunden
med ett kugghjul n, som löper fritt på mellanaxeln k.
Kugghjulet n griper in i ett annat kugghjul o, vilket
är fäst på en med muttergängor försedd hylsa p, som
griper in i gängorna på borrspindeln.
För att kunna reglera trycket mellan de verksamma
kopplingsytorna på lamellkopplingens delar l och m
finnes anbragt en regleringsanordning, vilken består
av en skruv q, som är förskjutbar i axiell led medelst
en ratt r och som under förmedling av ett kullager
trycker på kugghjulet n och därmed även på
lamell-kopplingsdelen m. Genom vridning av ratten r kan
man sålunda öka och minska trycket mellan
kopplings-delarna l och m och därmed även storleken av det
Fig. i. Tvärsektion av tryckluftsmotor.
genom lamellkopplingen överförda
vridningsmomentet.
Då spindeln sättes i rotation av luftmotorn
överföres dess rörelse genom kugghjulen i och j till
mellanaxeln och från denna via lamellkopplingen och
kugghjulen n och o till hylsan p. De båda
kuggväx-larnas (i—j och n—o) utväxlingsförhållanden äro
härvid så valda, att hylsan p roterar med en
hastighet, som något skiljer sig från spindelns hastighet på
sådant sätt, att spindeln skruvas framåt i den i och
mot kullagren t och s vridbart men ej förskjutbart
lagrade hylsan p, varvid en frammatning av hela
borrspindeln erhålles. De nyss nämnda
kuggväx-larnas utväxlingsförhållanden äro så avpassade, att
borrspindeln så länge lamellkopplingen icke slirar,
frammatas med en hastighet, som är lika med den
största matningshastighet, som utan risk kan
användas vid borrning i lösare bergarter. Om
borrkronan stöter på hårdare bergart, så att motståndet
mot dess framträngande ökas, så "börjar
lamellkopplingen genast att slira, varigenom
matningshastigheten automatiskt minskas, och ju större motståndet
blir, dess mer ökas slirningen hos lamellkopplingen
och minskas matningshastigheten. Om borrkronan
sedan åter stöter på lösare bergarter, så att
motståndet mot dess framträngande åter minskas, så minskas
kopplingens slirning, varigenom matninghastigheten
åter ökas.
Då spindeln skruvas framåt i hylsan p, trycker
denna mot kullagret t, som i sin tur överför trycket
till en kolv, som medelst packning sluter fullkomligt
tätt till den utomkring hylsan liggande
tryckcylindern. Denna är fylld med olja, som överför trycket
direkt till en manometer w, vilken således angiver
det på borrspindeln verkande frammatningstrycket.
Detta i sin tur är lika med trycket på borrkronan,
minskat eller ökat med det eller de för tillfället
inkopplade borrörens vikt. Allt efter
borrhålsriktningen bör därför rörvikten adderas eller subtraheras
för att man skall erhålla det exakta trycket på
borrkronan.
På de manometrar, som medlevereras, är skalan
direkt graderad efter trycket på borrkronan, vikten
AI6I4 S7S3-W S7IS 3712 3759 3721 37&0 372i 3722 3758 32<»37<il üO
A.I&I1 3"72>3-l"
Fig. 3. Smörjapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
