Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. Jan. 1935
- Teorier för elektriska isolationsmaterial, av Ralf Thorburn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1935
*
ELEKTROTEKNIK
fcoAKTÖptJuuus Körner
INNEHÅLL: Teorier för elektriska isolationsmaterial, av Ralf Thorburn. — Provning och bedömning av
kvicksilverströmriktare, av U. Lamm. — Insänt. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
TEORIER FÖR ELEKTRISKA ISOLATIONSMATERIAL.1
Av Ralf Thorburn.
Såväl genom personlig erfarenhet från en nyligen
avslutad studieresa i Amerikas Förenta Stater som
av de senaste årens tidskriftsartiklar, böcker och
reklam har författaren fått ett livligt intryck av att allt
som rör elektriska isolationsmaterial och deras
egenskaper för närvarande är föremål för en mycket
stor uppmärksamhet inom fackkretsar över hela
världen. Intresserade parter äro i detta sammanhang
ej blott den elektriska industrien i egentlig
bemärkelse utan även vissa områden av den
kemisk-tek-niska industrien, alla som ha att skaffa med driften
av elektriska anläggningar, och ej minst
vetenskapsmän och ingenjörer vid forskningslaboratorier och
undervisningsanstalter. En kortfattad redogörelse
för några nutida problemställningar, arbetshypoteser
och forskningsresultat på detta område torde därför
kunna påräkna intresse. Vi skola därvid lämna
iso-lationsmaterialens mekaniska egenskaper åsido och
uteslutande ägna oss åt de elektriska egenskaperna,
och huru dessa variera under olika omständigheter.
Ett isolationsmaterial® elektriska egenskaper kunna
sammanfattas i de fyra begreppen
dielektricitetskonstant, förlustvinkel, isolationsmotstånd för
likström och dielektrisk hållfasthet.
Dielektricitetskonstant och förlustvinkel.
Till att börja med skola vi diskutera de två
förstnämnda, och därvid skola vi tills vidare antaga
materialet vara en fullständig isolator, dvs. lia oändligt
motstånd vid likström.
Redan Maxwell försökte finna en fysikalisk
förklaring till uppkomsten av dielektricitetskonstant
och förlustvinkel i ett material, och vad som gör att
de variera med växelfältets frekvens, temperaturen
osv. Hans förklaring utarbetades sedermera i detalj
av Wagner.
Den Maxwell-Wagnerska teorien utgår från idén
att dielektrikum består av skikt med olika
egenskaper. Så kunna vi exempelvis tänka oss det ena
skiktet ha läckning, medan det andra är fullständigt
isolerande. I sin enklaste form skulle alltså
dielektrikum kunna representeras av en kondensator i
serie med en annan kondensator, som har läckning1
1 Föredrag- hållet vid Svenska elektroingenjörsförening-ens
sammanträde den 2 november 1934.
(se fig. 1). Det är ej nödvändigt, att skikten ligga
i serie: vi kunna även tänka oss dem liggande
parallellt, i vilket fall vi få en kombination motsvarande
fig. 2. I ett isolationsmaterial sådant som
exempelvis bakelit kunna vi mycket väl tänka oss båda
antagandena såsom motsvarande verkliga
förhållandena: om vi tänka oss en liten mikroskopisk
hålighet i materialet innehållande exempelvis vatten, så
ligger den ju i serie med skikten framom och bakom
håligheten men parallellt med skikten på sidorna.
Det är en relativt enkel sak att beräkna huru
kapacitet och förlustvinkel variera hos en
anordning sådan som den, som visas i fig. 1 eller 2. Det
visar sig därvid att anordningarna äro fullkomligt
likvärdiga. Av fig. 2 framgår omedelbart, att för
w-r
r<? >
T Logctj
Fig. 1—3. Dielektricitetskonstant £ och förlustfaktor
tg <5 för en anordning enligt fig. 2 med C3 — C4.
7-= = tidskonstanten.
fi 2 C 4
mycket låg frekvens anordningen verkar som om
motståndet R.z ej funnes, och vi få en kapacitet som
är lika med summan av de båda kapaciteterna Cs
och C4. Ökas frekvensen, spelar motståndet B, allt
större roll: förlustvinkeln ökar. Det visar sig, att
den ökar till ett maximum och sedan avtager igen,
ty vid högre frekvens blir impedansen hos
kondensatorn C., allt mindre oøh mindre i förhållande till
impedansen hos branschen R.2 C4. Vid oändligt hög
frekvens verkar det som om denna bransch ej alis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:43 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935e/0003.html