Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1935 - Notiser - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1935
E LEKTROTEKNIK
31
Fig. 2. Mekanism för förskjutning av den ena polplattan med
kärna och spole.
Fig. 1. Magneten i vertikalläge.
kropp av stålgjutgods med 152 cm innerdiameter, 170
cm höjd och 220 cm bredd. Huset väger 14 500 kg och
är med hänsyn till transport och montage delat i två
halvor.
Mot huset fastskruvas en bottenplatta av stålgjutgods,
och en liknande platta bildar en kolv, vilken i axiell led
är förskjutbar. Vardera plattan väger 3 100 kg.
Mot dessa plattor fästas 34 cm höga polkärnor av
smidesjärn, som från en bottendiameter av 112 cm avtaga
till en toppdiameter av 59 em. En polkärnas vikt har
beräknats till 1 600 kg. Polkärnan har ett borrhål av 20
cm diameter som upptar den medelst rattar förställbara
centralkärnan. Även denna är av bästa smidesjärn och
väger med rattar 225 kg. På polkärnan fastsättes en
konisk polsko av smidesjärn (120° tappvinkel, 58 cm
diameter, 85 kg) och på centrumbulten en konisk
polspets av koboltjärn (120° toppvinkel, 20 cm diameter,
10 kg). En polplatta med kärnor och polsko väger
sålunda mycket nära 5 ton.
Härtill kommer magnetspolen med en totalvikt av
2 700 kg per spole, därutav 2 100 kg kopparvikt, resten
isolation och armering. Ledaren är ett fyrkantigt
kopparrör 21 X 23 mm2 med ett 10 mm centrumhål för kyl
vattnet, som reducerar arean till 403,0 mm2. Med en
ström täthet av 4,13 A/mm2 och 150 varv per spole
erhållas 500 000 ampervarv totalt. Effekten blir 1667
amp. X 84 voit = 140 kW kontinuerligt.
Det fria utrymmet mellan spolarna varieras mellan
15 och 50 cm genom förskjutning av den ena rörliga
polplattan. Denna styres av tre kraftiga skruvar och
muttrar (fig. 2). Muttrarna sitta vridbara i ett lock, som är
fastskruvat på magnethuset. De äro sinsemellan
kopplade medelst kedja och kedjehjul, som vrides av en liten
trefasmotor med växel. Manöveranordningen med lock
väger 2 300 kg. Den har att upptaga hela
attraktionskraften mellan polerna, vilken enligt modellförsök
uppgår till 60 ton.
Magnethuset vilar pä en rullanordning bestående av
två mot huset fastskruvade medar, som gå på rullar,
samt ett kugghjulsdrev, som vrides av en trefasmotor
över en växel. Denna anordning med rullbord, som
väger 2 000 kg, möjliggör inställning av magnetaxeln i
horisontalt eller vertikalt läge eller godtyckliga
mellanlägen.
Slutligen kan hela magneten med rullbord även
vridas kring en vändskiva med kullagerring, som
uppbäres av en kraftig bottenplåt. Därmed ökas totalvikten
en gång till med 2 000 kg och är nu uppe i 37 ton,
därutav 33 ton för den rörliga delen.
En jämförelse mellan denna magnet och den tidigare
för Pariserakademien utförda, med ej fullt samma
styrka, visar, att den svenska konstruktionens vikt
uppgår till knappt 30 % av den franskas. Detta beror
huvudsakligen på polkärnans dimensionering. Vid alla
äldre stora elektromagneter är det kärnans mättning
som begränsar luftgapsfältet. Polkärnans flöde är
summan av polskoflödet <t> och magnetspolens läckflöae
<Pa. För att hålla läckflödet så litet som möjligt
fordras korta polkärnor och korta, flata magnetspolar. Då
dessutom läckflödet i polkärnan ökar från polsko mot
polplatta, måste även kärnans area öka minst i samma
proportion. Starkt koniska polskor äro sålunda
ofrånkomliga. Vid Uppsala-magneten är läckflödet ca 1,5
gånger större än huvudflödet, dvs. flödet genom
polkärnans bas är ca 2,5 gånger större än flödet genom
polkärnans topp. Men polkärnan har givetvis en sådan
konicitet, att trots allt kärninduktionen avtager med ca
30 % från polsko mot polplatta.
Det är av det anförda givet, att de
beräkningstekniska detaljerna för den nya magneten, vilka handlagts
av dr Dreyfus, erbjuda en hel del av intresse för
maskinexperter. På grund av utrymmesskäl hava emellertid
i detta sammanhang dessa detaljer måst lämnas åsido.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 7 december 1934
kl. 19,30.
Sedan sammanträdet öppnats av föreningens
ordförande, direktören Ragnar Liljeblad, och protokoll från
sammanträdet den 2 november 1934 upplästs och
godkänts, invaldes i föreningen civilingenjören Gösta M.
Lundborg samt inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Nils K. E. Berglund och Gösta Zimmerman.
Ordet överlämnades därefter till professor The
Svedberg från Uppsala universitet för ett föredrag över
ämnet: "Tungt vatten och tungt väte".
Föredragshållaren gav inledningsvis en exposé över
naturvetenskapens uppgifter. Även om man kan påstå,
att den naturvetenskapliga forskningen är mer objektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
