Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1935 - Fjärrmätning och dess användning inom kraftverksindustrien, av Sven Svidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEKNISK TIDSKRI F T
5 jan. 1935
även valet mellan mätsystem (impulstidsystemet eller
impulsfrekvenssystemet eller eventuellt
frekvensvariationssystemet) blir oberoende av den bärande
ledningens karaktär.
När det gäller att välja mellan överföring på en
telefonledning eller på en kraftledning blir det
därför i första hand kostnaden för själva kanalen, som
blir avgörande.
Vid en mätkanal i en telefonledning måste man
räkna med andel i kostnaden för själva ledningen,
medan vid en kraftledning trådarna redan finnas för
Fig. 5. Principschema för fjärrmätning över en kraftledning. Sj =
hög-frekvenssändare i station 1. Ö = överbryggningsanordning i station 2,
vilken medför att linjerna kunni brytas och jordas där utan att
fjärr-mätningen störes. Vid påstickningsstationen 3 erfordras endast en spärr
i avgreningen. S2 = sändare i station 2, som utnyttjar en av de för
över-hryggningsanordningen nödvändiga kopplingskondensatorerna. M =
hög-frekvensmottagare i station 4.
andra ändamål, och mätströmmen intet intrång
utgör på driftströmmens bekostnad. Ändapparaturen
är i båda fallen principiellt densamma, men en
skillnad finns. Vid en telefonledning måste den inmatade
effekten hållas under en viss gräns, för att inte
närliggande ledningar skola störas, och sändarens
räckvidd blir därför begränsad. För att uppnå längre
överföringsavstånd måste förstärkare, s. k. överdrag,
insättas med jämna mellanrum. Vid en kraftledning
däremot kan man mata in så mycket effekt, att det
räcker fram till mottagningsstationen.
Vid en telefonledning blir kostnaden för
mät-kanalen sålunda i stort sett proportionell mot
avståndet, ehuru med vissa diskontinuiteter på grund
av överdragen. Även vid en kraftledning blir
kostnaden indirekt beroende av avståndet på grund av
kostnaden för överbryggningsanordningarna, som i
allmänhet öka i antal med avståndet. Kostnaden
är dessutom avhängig av driftspänningen på
kraftledningen, som bestämmer priset för
anslutnings-apparaterna. I stort sett kan man väl säga, att ju
längre avståndet är, ju högre är spänningen och ju
glesare ligga mellanstationerna.. Kostnaden växer
därför långsammare än överföringsavståndet. En
mätkanal på en telefonledning borde därför i
allmänhet bli billigare på måttliga avstånd, medan man kan
vänta, att kraftledningen på längre sträckor är
överlägsen som bärare av mätströmmen.
En detalj, som med hänsyn speciellt till
årskostnaderna kan bli bestämmande för valet mellan
kraftledning och telefonledning, utgör anordningarna
för generering och inmatning av den högfrekventa
strömmen. Vid telefonledningar alstras denna helt
naturligt med rörgeneratorer, som vid de små
effektbelopp, som ifrågakomma, i allmänhet utgöra den
billigaste lösningen.
Vid en kraftledning är lösningen icke lika
självklar. Man får där ta hänsyn till att den inmatade
högfrekvensen ej utan vidare följer den avsedda
vägen från sändare till mottagare, utan den fördelas
på avgreningslinjer, transformatorer o. d. För att
få fram erforderlig effekt till mottagaren, måste man
därför antingen öka den inmatade effekten eller
också förhindra att högfrekvensen beger sig på
avvägar. Hittills har man i allmänhet valt den
senare utvägen och för detta ändamål insatt spärrar i
alla avgreningar. Spärrarna utgöras av avstämda
drosslar, som hindra högfrekvensen men icke
driftfrekvensen att komma fram. Man har därigenom
kunnat även vid luftledningar använda
rörgeneratorer utan att öka deras effekt.
Emellertid kan den högfrekventa strömmen även
alstras i roterande omformare, ehuru den vägen
hittills mig veterligt endast valts av Asea. Därvid
erhåller man till måttlig kostnad tillräcklig effekt för
överföring utan spärrar, om blott avgreningarna ej
äro för många eller kondensatorer äro anslutna
såsom överspänningsskydd. En sådan kondensator
har nämligen så stor kapacitet, att den verkar som
en kortslutning för högfrekvensen. Åtminstone
teoretiskt är det emellertid möjligt att använda just
dessa skyddskondensatorer för inmatning av den
högfrekventa strömmen i linjen. Frekvensen väljes
vid den roterande högfrekvensgeneratorn av
praktiska skäl rätt mycket lägre än vid rörgeneratorn,
och man får därför tyvärr inte plats för lika många
moduleringsfrekvenser. Med de
kombinationsmöjligheter, som jag antytt, blir det i alla fall plats för en
hel del.
En fråga, som icke får lämnas helt obeaktad, när
det gäller fjärrmätning över en kraftledning, är
slutligen mätkanalens inverkan på
kraftöverföringens driftsäkerhet. Känslan av risker i detta
hänseende har nog i vissa fall avskräckt från att
utnyttja kraftledningarna för ifrågavarande ändamål.
Anslutningskondensatorerna betyda nya
isolations-punkter och sålunda nya risker för överslag.
Emellertid har högspänningskondensatorns
konstruktion numera nått sådan utveckling, att man i
detta hänseende ej synes behöva räkna med någon
försämring av driftsäkerheten. Liksom vid
hängisolatorer kan man ordna
anslutningskondensatorerna såsom kedjor av seriekopplade element med
sådan isolationshållfasthet, att fel på ett element ej
medför överslag på de återstående. Man kan vidare
övervaka isolationstillståndet genom regelbunden
kontroll av den laddningsström från fas till jord, som
driftspänningen åstadkommer. En ökning av
laddningsströmmen innebär indikation på genomslag i
något av elementen.
Spärrarna innebära inga nya isolationspunkter,
men liksom varje serieinduktans utgöra de
reflexionspunkter för inkommande överspänningar, och man
kunde därför befara, att de skulle förorsaka en
spänningsstegring på linjesidan. Emellertid tjänar den
utanför spärren inkopplade anslutningskondensatorn
samtidigt att nedsätta vågfronten, och denna
nedsättning är tillräcklig att kompensera spärrens
reflekterande inverkan vid övcrspänningsvågor av
den form. som man i praktiken har att räkna med.
Kraftledningen synes därför utan risk för försämrad
driftsäkerhet kunna användas för fjärrmätning, så
snart den ger lägre kostnad än kanaler av annat
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
