Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1935 - Bärfrekvenstelefoni i kablar, av Mauritz Vos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEKNISK TIDSKRIFT
6 juli 1935
Fig. 9. Kopplingschema för en förstärkare med negativ återkoppling.
mar, som uppstå vid olika obalansställen mellan
kretsarna, ankomma med praktiskt taget samma
fasvrid-ning vid den störda ledningens fjärrända. Detta
förhållande medger att man kan neutralisera en stor
del av överhörningen inom ett ganska brett
frekvensband genom att införa kompenserande obalanser i
ett fåtal punkter mellan ledningarna. Praktiskt är
det tillräckligt att kompensera vid endast en punkt
inom en överdragsektiön för att erhålla tillräckligt
låga överhörningsvärden. Punkten kan väljas
antingen i mitten av sektionen eller också vid ändarna.
Vid försöksanläggningen i Morristown placerades
balanseringsanordningarna vid en mellanpunkt av
kabeln och detta visade sig fullt effektivt för
ifrågavarande frekvensband. I verkligheten hade
balanseringsanordningarna varit tillräckliga även vid
betydligt högre frekvenser. Andra försök hava vidare
visat, att tack vare dessa balanseringsanordningar
0,9 mm-skruvarna, som åtskilja 1,3 mm-paren, med
stor sannolikhet äro obehövliga även vid betydligt
högre frekvenser än de vid proven använda.
En försökspanel vid vilken kretsarna voro
sammanförda för balansering var installerad i en mindre
byggnad nära mittpunkten av den 40 km långa
överdragsektionen. Genom denna anordning kunde alla
par inom en grupp, som behövde balanseras inbördes,
bringas i närheten av varandra utan att
tilledningarna till balanseringsanordningarna blevo för långa.
Själva balanseringen utfördes genom inkoppling av
små kondensatorer, bestående av tvinnade par, mel-
0 —
100
INSEN ÅTERKOPPLING
t
DRIFTSOMRADE
| ;T 4-40 kHz
ÅTERKOPPLING i!
ÅTERKOPPLING 2;
1000 ’0000 100000
PERIODTAL
Fig. 10. Förstärkningens beroende av frekvensen med och utan
återkoppling hos förstärkaren enligt fig. 9.
lan trådar tillhörande olika
kabelledningar eller genom
att medelst små
transformatorer med luftkärnor
induktivt koppla trådar,
tillhörande olika kretsar. Varje
ba-lanseringsenhet justerades i
enlighet med de mellan olika
parkombinationer uppmätta
överhörningsvärdena.
Beträffande
stabilitetsproblemet får man en
uppfattning av dess betydelse, om
man betänker att
medeldämpningen vid de i Morristown
använda frekvenserna för hela den 1 360 km långa
förbindelsen uppgick till ca 150 neper. Vid dessa försök
blev även en förbindelse uppkopplad och provad,
bestående av 9 sådana bärfrekvenslänkar i kaskad,
vilket motsvarar en 12 250 km lång tvåvägsförbindelse
med en total dämpning av ca 1 350 neper. Detta
dämpningsvärde motsvarar effektmässigt ett tal som
101200. Detta tal, som även anger den nödvändiga
förstärkningen, lär överskrida förhållandet av
universums dimensioner till dimensionen av minsta
materiepartikel. Att balansera denna ofantliga
förstärkning mot en lika ofantlig dämpning med den
erforderliga noggrannheten av en à två tiondels
neper är ett svårt problem. Lyckligtvis har en ny
typ av förstärkare med s. k. negativ
återkoppling-blivit bekant på senare tider. Genom att
dimensionera en förstärkare så, att dess förstärkningsförmåga
väsentligen överstiger den önskade förstärkningen
(säg med 3,5 neper eller ca 10 000 gånger i effekt)
och genom att återinföra en del av utgångseffekten
till ingångskretsen, så att förstärkningen därigenom
minskas till det önskade värdet, erhålles en
utomordentlig förbättring i förstärkarens stabilitet och
>
-O
30 40 50
UTTA6SEFFEKT - mA I GOO a
Fig. 1*1. Övertonsbildning med och utan återkoppling
hos förstärkaren enligt fig. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
