Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1935 - Föreningsmeddelanden - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEKNISK TIDSKRIFT
6 juli 1935
kablar. Enligt talarens åsikt kunde man här som eljest
brukar vara fallet vänta sig, att den som är äldst på
platsen möter en ny konkurrent genom att vidtaga
åtgärder i förbilligande syfte.
I diskussionen efter detta yttrande deltogo
överingenjör Eli, direktör Olson och byrådirektör Holmgren.
Den sistnämnde framhöll, att det vore ett livsvillkor för
den vidare utvecklingen, att kabelförbindelserna
inklusive kablar, pupin- och förstärkareutrustningar
förbilligades.
Sammanträdet, som var besökt av ett 60-tal personer,
slutade ca kl. 22, varefter klubbafton var anordnad.
Denna form för samvaron efter föredraget uppskattades
livligt av teletekniksektionen.
H. Sij.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 26 april 1935.
Sammankomsten inleddes kl. 14,00 med ett av dr ing.
MCxlek-Hillebrand, Siemens, Berlin, på tekniska
högskolans hörsal 351 hållet föredrag över ämnet "über
die Gefahren der Blitzeinschläge in elektrische
Lei-tungsnetze".
Föredraget, vilket kommer att inflyta i Teknisk
tidskrift, inleddes med en redogörelse för de
undersökningar, som utförts över blixturladdningens uppkomst
och tillväxt, strömstyrka och varaktighet.
Föredragshållaren gjorde därefter en jämförelse mellan öppna
gniststräckors, kondensatorers och ventilavledares
förmåga att begränsa överspänningars amplitud, varefter
följde en demonstration av Siemens
"Kathodenfall-ableiter".
Efter föredraget, vilket var besökt av ca 135
personer, frambar ordföranden elektroingenjörsföreningens
tack till föredragshållaren för det intressanta och
givande föredraget.
Härefter följde någon timmes uppehåll, vareiter
större delen av åhörarna samlades i föreningens lokal
kl. 17,45 för att gemensamt intaga middag.
Under denna hälsade ordföranden, direktör Hemming
Johansson, de medlemmar från Finlands
elektroingenjörsförbund, vilka på Föreningens inbjudan infunnit
sig, hjärtligt välkomna och uttryckte sin glädje över
att ej mindre än 17 finska ingenjörer velat göra den
långa resan för att deltaga i sammanträdet. Vice
ordföranden i Finlands elektroingenjörsförbund,
industriminister Ilmari Killinen, tackade å de finska
ingenjörernas vägnar för den inbjudan de erhållit och
framhöll den känsla av samhörighet, som råder mellan
ingenjörer från de nordiska länderna.
Ordinarie sammanträdet tog därefter sin början
kl. 19,30.
Att justera dagens protokoll utsågos ingenjör
Ekerot och statsinspektör Malm.
I avdelningen inträdde efter anmälan
civilingenjörerna Harald Neuman, J. W. Toshach och John
Löf-mark.
Ordet överlämnades därefter till byrådirektör K. E.
Nylander, som uppläste ett skriftligt
diskussionsinlägg i överspänningsfrågan av överdirektör W.
Borgquist. I detta redogjordes dels för
vattenfallsstyrelsens erfarenheter av kondensatorer som
överslagsspän-ningsskydd, dels framfördes förslag att vid
trästolplinjer anordna jordlinor på särskilda stolpar bredvid
högspänningslinjerna, varvid med bibehållande av
jordlinans skyddsverkan, ingen nedsättning i linjens
isolation behöver befaras.
Professor Harald Norinder redogjorde för de
mätningar, som gjorts för att bestämma blixtströmmens
storlek och tidsförlopp. För bestämning av
maximivärdet användes numera järnstavar, vilka uppsättas på
kraftledningsstolpar, jordlinor etc. Talaren
rekommenderade detta tillvägagångssätt för viktigare
kraftledningar, varigenom en värdefull statistik skulle kunna
erhållas. Därefter omnämndes de mätmetoder, som av
honom användas vid forskningsinstitutet vid Uppsala,
där medelst en dubbel ramantenn blixtens maximivärde
och tidsförlopp kan bestämmas".
Professor Sten Velander gav i sitt inlägg först en
kort historik över överspänningsskyddens utveckling.
Talaren framhöll därefter betydelsen av den höga
isolation, som användes i Sverige och vilken enligt hans
åsikt verkade som en överspänningsventil, i det att den
väl medgav överspänningen att bereda sig en väg till
jord men förhindrade den efterföljande
jordslutningsströmmen att upprätthållas.
Talaren poängterade i sina slutord, att man borde
hålla på den höga isolationsstandarden och ej tro, att
man med bibehållet driftresultat skulle kunna sänka
densamma genom att införa moderna
överspänningsskydd.
överingenjör K. E. Eriksson behandlade de
svårigheter, som föreligga vid konstruktionen av
transformatorer. Brantheten hos överspänningsvågor kan uppgå
till ca 10 000 000 volt/^s och fortplantningshastigheten
för en urladdning är i olja 1/3 à Vs av den i luft. Vid
transformatorer kan vid mycket snabba överspänningar
genomslag erhållas i isolationen inuti transformatorn
trots att isolationen utvändigt för långsammare förlopp
är svagare än den invändiga. Talaren rekommenderade
skydd mot direkta åskslag i stationens omedelbara
närhet samt användning av kondensatorer för sänkning av
såväl .överspänningsvågornas amplitud som deras
branthet.
Dr Müller-Hillebrand tog därefter till orda och gjorde
dels en del tillägg till sitt på förmiddagen hållna
föredrag samt besvarade några av de frågor, som föregående
deltagare i diskussionen framställt, bl. a. beträffande
bildningsfrekvensen hos laddningarna i åskmoln, vilken
enligt utförda observationer kan uppgå till ca 1 800/tim.
Ingenjör Veijola lämnade en redogörelse för de
erfarenheter man gjort i Finland med åskskydd av olika
utföranden.
Ingenjör Gårding talade om vandringsvågornas form
och ingenjör Spanne om kondensatorers
avledningsför-måga.
Sedan professor Velander än en gång betonat fördelen
av hög isolationsstandard förklarades diskussionen
avslutad, varefter ordföranden frambar auditoriets tack
till såväl föredragshållaren som deltagarna i
diskussionen.
Sammanträdet, som var besökt av ca 140 medlemmar,
avslutades kl. 22,52, varefter följde en enklare supé samt
nachspiel.
Ln.
RÄTTELSE
I artikeln "Pendlingsfenomen hos synkronmaskiner" i
aprilnumret.
sid. 40, spalt 2, rad 14 nedifr. står enfasasynkronmotor,
skall vara asynkronmotor med enfasig rotor,
sid. 57, spalt 2, rad 22 uppifr. står f e~~ " 1 sin <9 1 —.-7 dt,
J0 (o dt
skall vara J ea * sin 6 "d t.
o at
sid. 61, spalt 1, rad 19 nedifr. står kd skall vara J,-p.
sid. 61, spalt 1, rad 18 nedifr. står Jcp skall vara l;q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
