Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1935 - Om åskan och skyddsmedel däremot, av dr-ing. Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 aug. 1935
ELEKTROTEKNIK
. 119
lerna sammansvetsas (kurva b). Konsten är dock
att bygga avledarelement så, att de äro vuxna alla
anspråk under driften utan att undergå några
förändringar.
Uppdelade urladdningar.
Ett förlopp liknande det, som vi nyss lärde känna
i elektronströmningen mellan oerhört små kristaller,
kan man också ernå i de smala mellanrummen hos
halvledareplattor. Man kan välja avledareskivornas
motstånd och deras ömsesidiga avstånd på så sätt,
att vid låg stötspänning endast få delar av plattan
ta del i strömledningen, och att vid starkt stigande
ström, som elementen måste behärska, allt fler
strömbanor automatiskt utbildas genom
överbrygg-ning av mellanrummet i form av mycket talrika
parallellt brinnande små glimgnistor. Fig. 12 visar
beräkningen av en sådan strömning i halvledareskivor,
som upprätthålles av parallellt brinnande
urladdningar.
Dessa båda nu skildrade förlopp användas i
katod-fallavledare. Tack vare plattornas
spänningsberoende och fördelningen av urladdningen mellan
plattorna är det möjligt att vid tilltagande ström erhålla
endast en ringa stegring av spänningen; så t. e. visar
fig. 13 några katodstråloscillogram över tidsförloppet
för vandringsvågströmmar samt för de spänningar,
som uppmätts å avledaren vid strömmens
genomgång. Yid en strömgenomgång av ax. 1 340 A är
spänningen lika med 1,91 gånger högsta tillåtna
drift-spänning; vid en strömgenomgång av 3 740 A, alltså
ca 3 ggr så stor, är högsta spänningen vid
avledar-elementet lika med 2,18 ggr driftspänningen.
Spänningen tilltar således endast med 13 %.
Katodfallavledarens konstruktion.
Fig. 14 visar konstruktionen av en avledare för
110 kV driftspänning. Avledarens överdel är
anordnad hängande över underdelen, en anordning som
är gjord med hänsyn till tätningen. I överdelen
finnes förgniststräckan och släckgniststräekan, i
underdelen avledarpelaren, som består av ett stort
antal över varandra skiktade motståndsplattor, som
befinna sig på små, genom glimmerringar fixerade
avstånd. Släckgniststräekan består av
kopparplattor, som även äro skilda åt genom glimmerringar.
De ha till uppgift att avbryta den efterföljande
driftströmmen. Avbrytandet varar 0,005—0,006 sek. För-
Anschlußschraubt
Aufhängung
-VorfunKensrrecke
Löschfunkenstreckr
r-Srrahlungsring
Bruchsicherung
e/asrische
Verbindung
Ableitersäule
Erdanschlußschrauöe ÄeÄ —Bruchsicherung
■iSfcm-Ä
H
DEMENS
a-Metall
b-Jsolierstoff
c-Widerstand
Fi fr. 14. Katodfallavledare för 110 kV märkspänning.
ning 126 kV.
Max. driftspän-
Fig. 15. Katodfallavledarnas förgniststräckor som "delade elektroder".
gniststräckan tjänar till att skilja släckgniststräekan
och avledarelementet från driftspänningens inverkan
och att skapa en tillräcklig inre isolation genom
stora krypvägar. Detta sker med hänsyn till
av-ledarens driftsäkerhet, som ju även efter 10 år
måste vara fullt oklanderlig. Till följd härav måste
man också lägga ned den största omsorg på dylika
avledares tätning. På liknande sätt äro även
avledare för mindre driftspänningar uppbyggda, vilkas
olika element befinna sig i en enda porslinsisolator.
Fördröjning av avledarens urladdning är genom en
särskild konstruktiv utbyggnad av förgniststräckan
praktiskt taget upphävd (fig. 15): elektroderna
bestå av ett stift och en från detta isolerad kalott.
Båda äro på baksidan förbundna med varandra genom
ett högt ohmskt motstånd. Vid 50-periodig
driftspänning är spänningsfallet genom kalottens
kapacitetsström i det ohmska motståndet så litet, att stift
och kalott uppvisa praktiskt taget samma potential.
Vid stötpåkänningår blir spänningsfallet, beroende
på spänningens mycket stora ändringshastighet, så
stort, att kalottens potential blir märkbart efter
stiftets potential, och kulgniststräckan (elektriskt
sett) förvandlar sig till en av stift bestående
gniststräcka. Den stötspänning, vid vilken detta
fenomen inträder, är ca 60 % av den spänning, som
erfordras för att åstadkomma överslag mellan kulorna.
Genom en liten utjämningsgnista mellan stift och
kalott påskyndas stötjoniseringsförloppet väsentligt,
så att urladdningen mellan dessa elektroder kan
utbildas med stor hastighet.
En stor fördel med denna moderna avledare är att
den tar så liten plats. Det finns knappt någon
station, där det stöter på några svårigheter att få plats
för den. Detta bidrar till. att denna nya
avledar-tvp under de sista 5 åren fått allt större betydelse.
Den är numera praktiskt utprovad i flera
tiotusental i liögspänningsnät och har därvid på det hela
taget visat sig mycket ändamålsenlig. Det finnes
naturligtvis alltid driftförhållanden, som en avledare
ej kan vara vuxen, t. e. svåra omedelbara åskslag
eller reaktionsförlopp, vid vilka samtidigt avledarens
driftspänning överstiger dess högsta tillåtna spänning.
Enligt våra erfarenheter äro sådana händelser
förhållandevis sällsynta, så att det knappast lönar sig
att använda avledare med t. e. större förmåga att
upptaga ström, vilka naturligtvis äro dyrare. Det
är då mera ekonomiskt att ibland offra några
avledare — vi räkna med ca 3 per tusen avledare om
året — och lägga sig vinn om en sådan
konstruktion, att vid en eventuell överbelastning- inga
ytterligare driftstörningar beliöva befaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
