Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1935 - Moderna telefonapparater, av H. Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 sept. 1935
ELEKTROTEKNIK
165
fått vika för färger, som bättre anpassa sig till vår
tids bruksföremål i hem, affärer och kontor.
Huvudanledningen torde vara, att den svarta bakelitkåpan
blir billigast i tillverkning, en vit kåpa enligt fig. 7
är exempelvis f. n. avsevärt mycket dyrare. Den
mörka apparaten är också betydligt mera oöm i
användningen och dessutom har nu folk en gång för
alla vant sig vid, att en telefonapparat skall vara
svart. Allteftersom pressmassetillverkningen går
framåt kommer emellertid med ali säkerhet material
i ljusare färger att kunna framställas till med den
svarta fullt jämförliga priser och kvaliteter och då
få vi nog också sådana telefonapparater.
Utvecklingen blir väl här densamma som ifråga om bilarna,
där den tidigare dominerande svarta lackeringen
alltmera får vika för gladare färger.
Handmikrotelefonens utförande i bakelit har
medfört, att inga yttre metalldelar finnas och alltså goda
isolationsegenskaper erhållits. Skaftet har gjorts
kortare än i de tidigare apparattyperna, varigenom
avståndet mellan mikrofonen och den talandes mun
minskas, vilket jämte en mera ändamålsenlig
utformning av ljuduppsamlaren, mikrofonlocket, än den
gamla tratten medfört en avsevärd förhöjning av
apparatens sändningseffektivitet. Mikrofonen är
fortfarande av kolkornstyp och utgöres av en lös
mikrofonkapsel av samma slag som tidigare använts.
Hörtelefonen skiljer sig från äldre utföringsformer
därigenom, att den permanenta magneten ej längre
är ringformig och av vanligt magnetstål utan utgöres
av en kort rak magnet av högvärdigt magnetmaterial,
nämligen koboltstål, som har större motståndskraft
mot avmagnetisering. Det permanenta fältet
bibehåller således bättre sin styrka och hörtelefonens
livslängd ökas. Hörtelefonlindningen är anbragt på
spolstommar av bakelit.
Då numera mätmetoder utarbetats och lämpliga
mätapparater konstruerats samt genom CCIF:s
(internationella rådgivande telefonkommittén) försorg en
internationell likare för bestämmande av de
elektroakustiska egenskaperna hos telefonapparater
skapats,1 är det möjligt att på ett helt annat sätt än
förr klargöra en telefonkonstruktions
transmissions-egenskaper. De mätningar, som utförts på de
svenska bakelitapparaternas talanordning, visa, att en
avsevärd förbättring icke blott ifråga om
effektiviteten utan även ifråga om ljudkvaliteten, dvs. upp-
i Se Swedenborg: Bedömning: av telefonapparaters
elektroakustiska egenskaper, Elektroteknik 3, 1934, sid. 35.
Fig. 5. Den svenska bakelitväggapparaten.
fattbarheten, erhållits i förhållande till äldre typer
och att egenskaperna äro fullt jämförbara med de
bästa utländska apparaters.
I bakelitapparatens inre äro monterade på en lös
insats induktionsrullen, ringklockan, en kondensator
för blockering av likströmmen från stationen, då
apparaten står i signalmottagningsläge,
klykomkas-tare och en kopplingsplint. Induktionsrullen har i
motsats mot vad tidigare varit fallet sluten
järnkärna, varigenom dimensionerna nedbringats och
bättre verkningsgrad erhållits. Den polariserade
ringklockan har endast en permanent magnet av
koboltstål och samma storlek som hörtelefonmagneten
samt placerad mellan de båda lindningsrullarna, så
att mekanismen blir av liten storlek.
Kopplingsplinten, som är av bakelit, är utformad till intag för
mikrotelefon- och väggsnörena.
Snörena äro i det modernaste utförandet försedda
med omspinning av konstsilke eller också helt av
gummi. Konstruktionen är utförd så, att snöret har
så liten benägenhet som möjligt att bilda kinkar.
Trots detta torde särskilt i bordapparaten
mikrotele-fonsnöret vara den detalj, som ur
bekvämlighetssynpunkt måste anses vara minst modern. Flera olika
förslag till en mera ändamålsenlig utformning ha
framkommit, såsom elastiska snören och utanpå
snöret anbragta trådspiraler, men till någon ur
underhållssynpunkt tillfredsställande lösning av detta svåra
konstruktionsproblem har man ännu ej kommit.
Den icke minst viktiga delen i en automatapparat
Fig. 6. Moderna utländska telefonapparater. Från vänster tysk standardapparat (Siemens & Halske) engelsk standardapparat ("neophone") och
amerikansk apparat (Amer. Automatic El.). ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
