- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Kemi /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 1

TEKNISK TIDSKRIFT

JAN. 1935

REMI

Redaktörs EVERT HÖRLIN

UTOIVCN AV SVENSKA TEWNOIOGFC

INNEHÅLL: Nyheter på Vakuumapparatområdet, av direktor E. L. Holland-Merten.
bränslens fuktighetshalt, av fil. dr Bertil Groth. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.

Bestämning av ved-

nyheter på vakuumapparatområdet.1

Av direktor E. L. Holland-Merten. Erfurt.

Vakuumapparaternas användningsområde har
redan för länge sedan vuxit ut över de gränser som
förr kännetecknade de gängse typerna och har
slutligen fört tiil konstruerandet av ett antal
specialapparater, vilka i sin tur ytterligare anpassats efter
den fortskridande tekniska utvecklingen.

Det är ett allmänt känt förhållande, att man vid
vakuumindunstning resp. torkning kan åstadkomma
lägre koktemperaturer hos vätskan genom att
reducera det barometriska lufttrycket. Härigenom ernås
icke blott större temperaturfall mellan värmemedium
och vätska, vilket medför större
avdunstningshastig-het, utan man åstadkommer även en möjlighet att
använda sig av värmemedia med lägre temperaturer
än eljest. Denna senare omständighet spelar en
sär-sikild roll vid kalcinering
(kristallvattenavspalt-ning), ty kalcineringstemperaturen förskjuter sig
likaledes i förhållande till lufttrycket. Det är
följaktligen alltid ett eftersträvat mål att kunna arbeta
med möjligast högt vakuum. I praktiken föreligga
emellertid härvid gränser vilka, bortsett från den
ekonomiska sidan, betingas av å ena sidan
kylmediernas temperatur och å andra sidan fryspunkten
hos destillatet (kondensatet). Det högvakuum, som
med fördel låter sig användas, är alltså väsentligt
olika för olika substanser, som skola avdunstas, och
avhänger av dessas kokpunkt. Yid en
kylvattentemperatur av exempelvis 15°C kunna endast ångor
kondenseras, vilka hava en temperatur liggande över
lo°C, vilket innebär att det icke är möjligt vid
vanliga industningsförfaranden att åstadkomma ett
högre vakuum än som motsvarar 12 mm Hg abs.
När ännu starkare vakuum erfordras, måste man
därför tillgripa speciella medel (kompressions- och
afo-sorptionsförfaranden.) Varje torkningsprocess
sönderfaller principiellt i två faser, nämligen en
för-indunstningsperiod och en egentlig torkningsperiod.
Under den förstnämnda inverkar värmemediets
temperatur endast på avdunstningshastigheten men icke
på ångbildningstemperaturen, ty denna bestämmes
som bekant av det rådande undertrycket. Under
torkningsperioden kommer materialets temperatur
att slutligen antaga värmemediets temperatur, under
förutsättning av konstant värmetillförsel. Det
föreligger alltså endast under denna senare period en

i Föredrag i avdelning’ för Kemi och bergsvetenskap den
12 oktober 1934.

verklig fara för en skadlig inverkan genom högre
temperaturer. Till följd härav måste
koktemperaturen därvid hållas låg och följaktligen
värmetillförseln strypas resp. värmemediets temperatur sänkas.

Enklast låter sig detta genomföra vid användning
av "vakuumånga", varvid den ursprungligen medelst
tryckånga uppvärmda apparaten under slutperioden
genom särskilda anordningar kan omställas till
värmning med ånga av lägre tryck än
atmosfärstrycket. Härvid utnyttjar man den uppträdande
strömningsenergien till att åstadkomma cirkulation
av värmeångan inom uppvärmningssystemet och
höjer på detta sätt värmeöverföringskoefficienten,
varigenom det minskade temperaturfallet mellan
värmemedium och material till största delen
kompenseras.

Vakuumapparaterna kunna indelas i två
huvudgrupper:

I. Vakuumapparater
arbetande med kontinuerlig ; .
värmetillförsel. Till denna
kategori höra alla
av-dunstnings-, destillations-och torkningsanordningar,
vilka tillföras det för
avdunstningen resp.
torkningen erforderliga värmet
kontinuerligt från ett
värmemedium.

II. Vakuumapparater
utan värmetillförsel, i
vilka det i substansen
magasinerade specifika
värmet frigöres med
tillhjälp av högt vakuum och
eventuellt kvarvarande

fuktighet bringas att av sig själv avdunsta.

Till denna grupp höra även
vakuumkristallisa-torer och impregneringsanordningar.

Grupp I.

För rena indunstningsförlopp, sålunda för att
exempelvis förändra koncentrationen hos en lösning,
användas vakuumindunstningsapparater, av vilka
sådana med utanför indunstaren liggande
cirkula-tionsvärmekropp (fig. 1) representera den
modernaste typen. Denna konstruktion kännetecknas
speciellt genom den lätta åtkomligheten av det utanför

Fig. 1. Vakuumindunstare med
utanför apparaten liggande
cirkulationsvärmekropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935k/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free