Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
mänt användes i Finland, där jag anställt mina försök.
Vid en temp. av ca 145 "C börjar denna dynamit att
sönderdelas under avgivande av nitrösa gaser, och vid ca
155° inträffar plötsligt självantändning eller
förpuff-ning. Vid närvaro av vatten, såsom lätt sker i borrhål,
inträffar förpuffning t. o. m. vid något lägre temp. Som
jämförelse kan nämnas att i Brunswig: "Explosivstoffe"
1923, sid. 34, angives följande förpuffnings-temp.
Nitroglycerin ..............................................................160—220"
Bomullskrut (13 % N) ............................................183—.187°
Dynamit (75 %-ig) ................................................180—200°
Spränggelatin (gummidynamit) ..........................180—200°
De av mig angivna klorat-oljeblandningarna däremot
sönderdelas icke förrän kloratets smältpunkt (365°)
överskridits, först vid ca 390° inträffar blixtliknande
förbränning. Denna kritiska temp. ligger således ej mindre
än ca 200° högre än dynamitens förpuffningstemp.,
bekräftande vad jag här ovan påstått.
Betr. stötkänsligheten enl. fallviktsprovet, inträffar
explosion för 2 kg fallvikt vid följande fallhöjder:
Nitroglycerin ......................................................4 cmj
Dynamit, olika slag ..................... 7—17 „ J1
Cheddit (ett färdigt kloratspr.-ämne) .... 32—36 „ J
Klorat med petroleum ....................................20—30 cm|
Klorat med ortonitrotoluol ............................15—25 „ i2
Klorat enbart är okänsligt för 10 kg vid 10 m fall. I
Dessa förhållanden kunna omöjligt ändra min
uppfattning vare sig betr. de angivna sprängämnenas
känslighet eller betr. ing. von Feilitzens tydligen överdrivna
farhågor, särskilt som känsligheten kan nedbringas genom
vissa tillsatser.
Slutligen måste jag rätta ing. Feilitzens uppgifter
beträffande olyckorna i Finland.
De tre i våras inträffade sprängningsolyckorna, som
tydligen ryktesvis kommit till hans kännedom, hava
varit orsakade av oriktigt eller oförsiktigt handhavande
av dynamit i med kloratsprängämne laddade hål. Jag
har själv varit närvarande vid en grundlig
undersökning av olyckornas orsaker samt t. o. m. på sjukhusen
förhört de 5 (icke 7) skadade arbetarna. Orsaken till
en av olyckorna blev oklar, men tecken tyda på att
även där dynamiten spelat en betydelsefull roll. Jag
kan för övrigt nämna, att en av de skadade arbetarna
omtalade, att han i sex år använt kloratbriketter utan
att någonsin ens ett tillbud till olycka därmed inträffat.
Huru ofta inträffa olyckor med dynamit eller
knallhattar?
De två fall, som ing. von Feilitzen påstår att hans
kollega i Finland, dr B. Nybergh, meddelat, ha varit
följande:
Vid ena tillfället hade ett borrhål med gryta laddats
med 29 kg kloratbriketter och 1 kg dynamit. Så
ned-släpptes i borrhålet en dynamitpatron med knallhatt och
en 70 cm lång antänd, stubin. Den brinnande
stu-binen nedtrycktes med laddstaken till den ovanpå
klo-ratet liggande dynamitladdningen, varvid denna
antändes för tidigt, och olyckan var skedd.
Vid det andra tillfället laddades ett borrhål med
briketter, varvid en sådan råkade fastna i hålet.
Arbetaren stötte då ned briketten med en järnstång,
varigenom explosionen inträffade.
Dessa två olyckor, vid vilka absolut förbjudna
laddningsmetoder använts, kunna sålunda ej påbördas vare
sig dynamiten eller kloratet.
Personligen känner jag ej till ett enda fall, där det
av mig beskrivna kloratsprängämnet varit orsaken till
olyckor, och dock omfattar min erfarenhet en tid av
bortåt 10 år, varunder mer än en million kilogram
1 Enl. uppgifter i litteraturen t. e. Voigt, Brunswig, Naotim,
Esceles m. fi.
2 Enl. egna försök.
13 april 1935
klorat från av mig kontrollerad tillverkning förbrukats
för sprängningsändamål. Man bör observera, att de av
mig beskrivna kloratsprängämnena icke äro
sprängämnen förrän efter impregneringen dvs. strax före
laddningen. Dessförinnan, således under transport och
förvaring, äro de ofarliga, vartill kommer att de äro
okänsliga för köld samt obegränsat lagerbeständiga i
motsats till de flesta andra sprängämnen, särskilt
ammoniumnitrathàltiga sådana, vilka dessutom äro i hög
grad hygroskopiska.
Vad detta betyder i säkerhet och ekonomi behöver jag
ej närmare klargöra.
P. O. Björkman.
NOTISER
Relativ beständighet hos papper, som utsättes för
solljus, George A. Richter. (Ind. Eng. ehem. 1935, 2, 177.)
Författaren beskriver experimentella arbeten över
olika papperssorters resistens mot solljus. Ett stort
antal papper, både vanliga och speciellt preparerade,
utsattes för solens inverkan under olika tidrymder,
varvid särskilt nedgången i papperets vikningshållfasthet
iakttogs. På en del prov, framförallt då det gällde
olimmat papper, gjordes även kemiska undersökningar,
såsom bestämning av koppartal före och efter
bestrålningen. Arbetet avsåg att söka medel, som fördröja den
försämring, som papper undergår vid inverkan av
solljus. Försök gjordes både med tillsättande av kemiska
agenser och fysikaliskt skydd.
Bestrålningsförsöken utfördes i ’Shawano i Florida,
en plats, som gynnas av relativt många timmar ihållande
solsken. Jämförelser har gjorts endast mellan sådana
prover, som legat ute vid samma tid. Temperaturen
varierade mellan 10 och 40 °C. Under mörka och regniga
perioder förvarades proverna i en särskild uppbyggd
förrådslokal.
Av de vunna resultaten må särskilt de nedanstående
uppmärksammas.
Papper, som utsatts för solljus under 400 timmar,
blevo, även då det gällde de bästa sorter, mycket
försämrade. Olimmat lumppapper visade sig ha största
motståndskraften. Trots detta sjönk dess
vikningshållfasthet till ca 30 % av det ursprungliga värdet. För
olirn-mat sulfitpapper var denna siffra 1 %. Harts, lim och
stärkelse förorsakade en ytterligare nedgång. Samtliga
provade papper blevo missfärgade, sulfit t. e. blev
brunaktigt, under det att olimmat lumppapper erhöll en svagt
gulaktig färgton. Även vid en bestrålning under 100
timmar kunde en försämring iakttagas; så sjönk
hållfastheten för det mest resistenta papperet, som även här
var lunippapper, till 65 %. Tidningspapperets
hållfasthet försvann nästan alldeles, sulfitpapperets avtog också
mycket starkt. Missfärgningen, som även här uppstod,
var kraftigast för sulfitpapper.
En låg alkalitet visade sig vara mycket befrämjande
för pappers beständighet. Ett prov, som före
bestrålningen behandlats med 2 %-ig lösning av borax och
sedan torkats, visade efter en utsättningstid på 100 timmar
en ytterst ringa försämring, under det att liknande
papper, som ej behandlats,, efter samma tid hade en
vikningshållfasthet, som endast var hälften av den
ursprungliga.
Den betydligt markerade ökningen i
vikningshållfasthet, som erhålles, då papper limmas i närvaro av ett
plastiskt ämne, försvann snabbt under solljusets
inverkan.
Jämförelser angående minskningen i hållfasthet, då
papper bestrålats med naturligt och artificiellt ljus, äro
även utförda. Det naturliga ljuset förorsakar en mycket
längre gående nedbrytning i de fysikaliska egenskaperna
än det artificiella. Ä. Lr.
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
