- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Kemi /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

TEKNISK TIDSKRIFT

13 april 1935

oxidation (till acetaldehyd) och aldolkondensation
till krotonaldehyd samt reduktion av den sistnämnda,
vidare genom hydrolys av monoklorbutan (Martin
och Lux) samt genom syntes ur CO och H2. På
samma sätt kan även aceton framställas med hjälp
av syntetiska metoder, t. e. katalytisk sönderdelning
av ättiksyra och addition av kolmonoxid till
metylalkohol (Dreyfus 1927) (16).

Dioxiaceton- jäsning.

Överföringen av glycerin med hjälp av vissa
bakterier (t. e. bact. xylinum, acetobacter suboxidans
etc) till dioxiaceton är en enkel oxidations jäsning,
vid vilken utgångsmaterialets kolskelett bibehålles
oförändrat.

Bernhauer och Schön lyckades med hjälp av bact.
xylinum vid en glycerinkonceaitration av 6—8 %
nästan fullständigt för jäsa glycerin till dioxiaceton.

I England pågå för närvarande försök för
industriell framställning av dioxiaceton på detta sätt.
Den erhållna dioxiacetonen skall användas för
beredning av konstgjorda, genomskinliga hartser.
Svårigheterna vid denna process bestå dels i att jäsningen
måste utföras i mycket tunna skikt av
näringslösningen och att vidare stora alkohol- och etermängder
behövas vid reningen av den erhållna produkten.

Butylengly kol-jäsning.

Fulmer och medarbetare lia nyligen, 1933, lyckats
erhålla 50 g 2-, 3-butylenglykol av 100 g socker
genom jäsning med hjälp av vissa bakterier. Detta
utbyte är så stort, att det ger förhoppning om,
att den ifrågavarande jäsningsprocessen skall kunna
utnyttjas i industriell skala. Butylenglykol kan
tänkas bildas genom reduktion av
acetylmetylkar-binol, som uppstått genom kondensation av ur socker
(enligt Neuberg) bildad acetaldehyd. Billig
butylenglykol kan få användning för syntetiska ändamål (6).

Termofila, ättiksyre- och etylalkohol-jäsningar.

Trots att stora framsteg ha gjorts under de
senaste 10 åren beträffande framställning av
vattenfri ättiksyra med hjälp av syntetiska metoder, har
dock ett avsevärt arbete nedlagts på försök att
industriellt använda vissa mikroorganismer, som ha
förmåga att omvandla cellulosahaltiga matërial i
ättiksyra och etylalkohol.

Langwell har utarbetat en metod, som väckt stort
intresse, i vilken termofila bakterier ur gödsel få
angripa cellulosahaltiga avfallsprodukter under
bildning av ättiksyra, mjölksyra, smörsyra, etylalkohol,
metan, väte och kolsyra yid en temperatur av 55—
65°. Denna metod har patenterats och lär utnyttjas
i kommersiell skala.

Den termofila jäsningen av material, som innehålla
cellulosa, erbjuder ett stort fält för undersökningar.
För närvarande är vår kunskap om
cellulosaför-störande organismer och om metoder för
kontrollering och reglering av deras verksamhet mycket
begränsad. Cellulosajäsande bakterier förekomma
mycket allmänt i naturen. Det är anmärkningsvärt
att biologiska processer kunna försiggå vid sådana
temperaturer, som ligga över
koaguleringstempera-turerna för många äggviteämnen och som ligga högre
än den temperatur, vid vilken de flesta organismer
dödas. Den biologiska sönderdelningen av cellulosa

vid 55 à 65° försiggår mycket hastigare än vid
biologisk spjälkning vid rumstemperatur. På grund
härav och på grund av det billiga råmaterialet
(växtavfall, sågspån) torde möjligheter finnas att
industriellt utnyttja den termofila cellulosa jäsningen.

I Amerika ha Fred. Peterson och Viljoen förjäst
cellulosa, varvid de erhållit utbyten av alkohol på
upp till 25 % av cellulosans vikt. Samtidigt
erhölls ättiksyra i ganska betydande kvantiteter, vilket
gör troligt att man på denna väg skall kunna med
framgång framställa organiska fettsyror av låg
molekylvikt. För närvarande arbetar en stor engelsk
industrikoncern på lösningen av detta problem.

Det skulle vara av utomordentligt stort intresse, i
synnerhet för Sverige, om man kunde utarbeta en
lämplig och kontrollerbar metod för
cellulosajäsningar.

Mögelsvampar.

I. Oxidoreduktionsprocesser.

Mögelsvampar, såsom aspergillus och penicillium,
äro starkt aeroba organismer, varför de normalt
växa och utföra sina biologiska funktioner på ytan
av flytande eller fasta substrat, där de ha riklig
tillgång till syre. Under dessa förhållanden äro
mögelsvamparna i stånd att genomföra komplexa
kemiska reaktioner. Den härför nödvändiga
energien erhålla de nästan uteslutande genom oxidation
av närvarande kolhydrat, varvid
oxidationsprodukter bildas, som kunna ligga någonstädes mellan
ytterligheterna glykonsyra och kolsyra. Ett stort
antal faktorer öva inflytande på de produkter, som
bilda det slutliga resultatet av dessa oxidoreduktioner.

När jäst och bakterier användas i tekniska
jäsningsprocesser kan man i allmänhet låta dessa
processer förlöpa i djupa jäskar. Vid de
oxidationsprocesser däremot, som utföras av mögelsvampar,
måste jäskaren i allmänhet ha formen av låga
skålar, så att förhållandet mellan den jäsande
lösningens yta och dess volym blir så stort som möjligt
(om möjligt ej mindre än 0,2). Hela ytan av
lösningen betäckes under jäsningen av en matta eller
täcke av mögelsvampens mycelium.
Nödvändigheten att använda grunda skålar i stället för djupa
jäskar medför höga anläggningskostnader, stor
manuell arbetskraft och liten kapacitet per enhet samt
ökar risken för infektioner. I en del fall (t. e. vid
giykonsyre jäsningen och pyrogallussyrejäsningen)
är det emellertid möjligt att tvinga mögelsvamparna
att utföra normal oxidation i nedsänkt läge under
näringslösningens yta om luft samtidigt inblåses i
lösningen. Detta kallas submers jäsning. I dessa
fall kan man alltså använda djupa jäskar i stället
för skålar, vilket medför förenkling och förbilligande
av arbetssätt, och apparatur.

Citronsyrejäsning.

År 1893 meddelade Welimer, att citronsyra
uppstod, om en penicilliumart, som han kallade
citro-myces, fick inverka på rörsocker. Senare fann han,
att även penicillium luteum och mucor pyriformis
kunde bilda denna syra. Under de senaste 20 åren
har det arbetats mycket på framställning av
citronsyra med hjälp av jäsningsmetoder. Aspergillus
niger har visat sig vara en mycket kraftig citron-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:31:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935k/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free