Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 12
TEKNISK TIDSKRIFT
DEC. 1935
KEMI
Redaktör: Evert Norlin
UTOIVCN AV SVENSKA T E K N O lQ6Fa«C NI NO E.N.
INNEHÅLL: Om resthårdheten och kemikalieöverskotten vid kalksodaavhärdning, av civilingenjör Nils
Westberg. — Nyare rön vid uppslutning av råfosfat med svavelsyra, av dr Hans Lehrecke.
om resthårdheten och kemikalieöverskotten
vid kalksodaavhärdning.
Av civilingenjör Nils Westberg.
Man utnyttjar vid avhärdning med kalk och soda
kaliumkarbonatets svårlöslighet i vatten.
Genom tillsats av kalk är det tydligen möjligt att
överföra fri kolsyra och bikarbonat joner, i vilka former
kolsyran alltid finnes i naturliga vatten, till
karbo-natjoner. Härvid utfällas i större eller mindre grad
vattnets kalciumjoner i form av karbonat.
Reaktionsformlerna kunna skrivas:
C02 + Ca(OH), = CaC03 + H20
2 HC03’ + Ca(OH), = CaC03 + C03" + H,0
Härav framgår, att intet av den i form av fri
kolsyra och endast hälften av den i form av
bikarbonatjoner reagerande kolsyran kan lämna
karbonat-joner för utfällning av vattnets ursprungliga
kalciumjoner.
I regel äro de genom tillsats av kalk uppnåeliga
avhärdningseffekterna icke tillfredsställande. Detta
beror dels på att vattnets halt av bikarbonat joner i
allmänhet ej räcker till för att lämna en mot
vattnets kalciumjoner ekvivalent mängd karbonatjoner
och dels på att — även om så vore fallet —
utfällningen av kalciumkarbonat ingalunda är fullständig.
Genom tillförande av karbonatjoner kan en betydligt
större avhärdningseffekt uppnås. Detta sker
genom tillsats av soda.
Oftast förorsakas hårdheten i vattnet icke blott av
kalcium utan även av magnesium. Som
magnesium-karbonatets löslighet är jämförelsevis stor, kan
magnesium ej med fördel utfällas i denna form ur
vattnet. Magnesiumhydratet är emellertid relativt
svårlösligt och utfaller, om vattnets halt av
hydroxyl-joner genom tillsättning av kalk stegras i
tillräckligt hög grad. Reaktionsformeln kan skrivas:
Mg ’ • + Ca(OH)2 = Mg(0H)2 -fCa"
Av ovanstående reaktionsformler framgår, att det
för beräkning av stöckiometriskt erforderlig
kalktillsats är nödvändigt att känna till vattnets halt av fri
kolsyra, bikarbonatjoner och magnesium. Uttryckas
analyssiffrorna i "hårdhetsekvivalenter", dvs.
hänföras do till 100 cc vatten och omräknas så, att
talvärdena angiva den formelmässiga ekvivalenten CaO
i mg, och betecknas dessa talvärden med respektive
C, K och Mg, blir kalktillsatsen = 10(C + K + Mg)
g/m3. På detta sätt erhålles överensstämmelse med
det vanligen använda beteckningssättet. I formeln
kommer K att vara liktydig med
"karbonathård-heten", Mg med "magnesiahårdheten", båda ut-
tryckta i tyska grader. C erhålles genom
multiplikation av den fria kolsyran, uttryckt i mg/1, med
faktorn 0,079. Den stöckiometriska sodatillsatsen skall
motsvara dels överskottet av kalcium utöver
karbo-nathårdheten, dels halten magnesium, då ju
kalcium-joner i häremot ekvivalent mängd tillföres för
utfällning av magnesiumhydrat. Om totala
hårdheten, innefattande vattnets halt av kalcium, uttryckt
som mg CaO/lOO cc, och halten magnesium, uttryckt
i hårdhetsekvivalenter, betecknas med H och
kar-bonathårdheten som förut med K. blir sodatillsatsen
=18,9 (H—K) g/m3.
Redan förut har antytts, att tillsatsen av soda i
allmänhet göres större än den på angivet sätt
beräknade stöckiometriska mängden. På grund av detta
sodaöverskott tillbakatränges kalciumkarbonatets
löslighet, och restkoncentrationen av kalcium kan
betydligt nedbringas. På samma sätt förhåller det sig
med kalktillsatsen. För att uppnå en god utfällning
av magnesiumhydrat bör kalk tillsättas i överskott.
Dessa överskott böra varieras allt efter den önskade
avhärdningseffekten.
Det är utan vidare klart, att kännedom om
sambandet mellan de använda kemikalieöverskotten och
avhärdningseffekten är förutsättningen för att
önskat resultat skall uppnås. Därför böra givetvis
de riktiga överskotten utprovas i praktisk drift.
Tcke desto mindre är det av stort intresse, att
rest-hårdhetens beroende av överskotten kan teoretiskt
överblickas. Endast genom en sådan fördjupad
insikt i sammanhangen kan en säker utgångspunkt
erhållas för jämförelser mellan olika
driftserfarenheter, och verkan av en ändring i driften eller
rå-vattnets sammansättning med någorlunda säkerhet
förutberäknas. Föreliggande arbete avser att under
vissa givna antaganden kvantitativt klarlägga det
omnämnda sambandet. De förutsättningar, som
ligga till grund för beräkningarna, äro följande:
1. Lösningarna anses så utspädda, att fullständig
dissociation av de starka elektrolyterna föreligger.
Av svaga elektrolyter skola endast kolsyra och av
den härledande joner tänkas närvara.
2. "Bireaktioner", såsom bildning av komplexa
salter, basiska karbonat m. m., förutsättas icke
förekomma.
3. Jämvikt med hänsyn till de behandlade
reaktionerna anses föreligga. Sålunda förutsattes
frånvaro av övermättade lösningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
