Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•140
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 1935
diskussionsinlägget torde inflyta i Teknisk tidskrift.
Sedan ordföranden tackat civilingenjör Bristedt och
professor Weibull förklarades sammanträdet avslutat.
Aftonen avslutades med supé och samkväm. Bn.
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll ordinarie sammanträde å föreningens lokal den 10
december 1935.
Ordföranden, civilingenjör Fr. Berthelius, hälsade
de närvarande välkomna och förklarade sammanträdet
öppnat.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsågos
professor Hj. O. Dahl och direktör Ernst M. Ågren.
För år 1936 fastställdes följande ordinarie
sammanträdesdagar: 14 jan., 11 febr. 10 mars, 7 april, 17 okt.
(årsmöte) och 8 dec.
Genom anmälan inträdde i avdelningen civilingenjör
Folke Mannerstedt.
Ordföranden meddelade att styrelsen expedierat ett
utlåtande av maskiningenjör Karl Larsson beträffande
standardisering av ångventiler, och avdelningen
godkände åtgärden.
Ingenjör Axel Norling höll härpå ett föredrag över
ämnet: "Glimtar från valfångst i Rosshavet". I en kort
historik beskrevs först huru valfångsten tidigare
bedrevs utefter kusterna kring Norra Ishavet, varvid det
direkta angreppet på valen företogs från små öppna
roddbåtar. Sedan valen nästan utrotats på detta sätt
upphörde valfångsten så gott som helt och hållet under
senare hälften av 1800-talet. Genom användande av bättre
båtar och materiel i övrigt har man dock kunnat
återupptaga valfångsten i trakterna kring Sydpolen.
Valfångsten kräver av sina utövare den största fysiska
styrka och uthållighet och bedrives huvudsakligen av
norrmän. Tidigare bereddes fångsten i land, varvid
landägaren, i detta fall engelsmännen, betingade sig
dryga avgifter. Till följd härav övergick man till
flytande kokerier, vilka äro helt oberoende av stationer i
land. Valen beskjutes med harpun från små
snabbgående ångbåtar (omkr. 125 fot långa). För avskjutandet
av harpunen användes i stor utsträckning speciella
kanoner konstruerade av Bofors. Den dödade valen
blåses upp med komprimerad luft för att bli flytande och
bogseras efter slutad dagsjakt till kokeriet. Detta
fartyg är försett med en slipanordning akteröver,
varigenom valen kan halas upp på däck, där den styckas. På
ett undre däck äro kokare och övriga anordningar för
den vidare beredningen uppställda. Kokerierna är
fartyg i storleksordningen av omkring 20 000 ton.
Ekonomiskt sett har valfångsten varit mycket lönande och är
det ännu även om konkurrensen numera drivit ned
vinsternas storlek. Årligen fångas ca 20 000 valar och
värdet av fångsten rör sig omkring 100 mill. kr. om året.
Valoljan användes huvudsakligen till tvål och såpa samt
margarin, som till ca 30 % består av valolja. Man
söker även framställa gödningsämnen, fodermjöl o. d. av
kött- och benavfallet. Föredraget illustrerades med en
serie skioptikonbilder och med en film från
valfångstens bedrivande.
Ordföranden framförde avdelningens tack till
ingenjör Norling för det med stort intresse åhörda
föredraget.
Dä sammanträdet var det sista för vilket
civilingenjör Berthelius satt som ordförande, riktade han före
klubbslaget ett tack till avdelningen och styrelsen för
ett gott samarbete och det visade förtroendet under de
3 gångna åren. Särskilt glädjande hade den
livaktighet avdelningen visat genom sin automobil- och
motortekniska kommitté ’ varit. Förste flygingenjör E.
Sjögren uttalade avdelningens och styrelsens tack till
ingenjör Berthelius för de gångna årens arbete.
Vid nachspielet firades Lucia på traditionsenligt
sätt, varjämte notarie Pelle Nordström sjöng till luta
och ceremonimästaren ingenjör Aug. Jansson korade
nya Lucia-riddare.
Bn.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Elementär aerodynamik, av Ivar Malmer. Utgör del
1 av serien Flyg- och motortekniskt bibliotek under
redaktion av Törd K. Ängström. 124 sid. med 41 fig.
Stockholm, Albert Bonnier, 1935. Pris kr. 3: 75.
I och med det ökade intresset för flygning har
behovet av svensk litteratur i ämnet blivit allt mera
kännbart och man får därför med stor tillfredsställelse
mottaga den nu påbörjade skriftserien Flyg- och
Motortekniskt bibliotek. Enligt den anmälan av denna, som
förlaget gjort, skall skriftserien behandla det
kunskapsområde, som är aktuellt inom civil luftfart och
militär flygning. De nu utkomna delarna i serien
behandla olika ämnen såsom flygning, aerodynamik,
meteorologi och flygmotorer. Såsom författare har förlaget
lyckats förvärva flera av landets mera kända
fackmän på resp. områden. Serien synes sålunda komma
att omfatta arbeten rörande flygning och angränsande
ämnesområden. Upptagandet av ordet motor i
skriftseriens titel synes därför i viss mån vilseledande.
Den första delen i serien utgöres av den i rubriken
ovan angivna boken.
Boken är uppdelad i två huvuddelar. Den första av
dessa ca 30 sidor behandlar atmosfären och är i sin
tur uppdelad i tre kapitel, i vilken redogöres för
lufttryck och täthet vid olika höjd och temperatur,
standardatmosfär samt omräkning av flygplans prestanda
till standardatmosfär. Bokens andra del, som är
avsevärt större än den första, behandlar luftkrafterna å i
luften befintliga kroppar och är uppdelad i fem kapitel.
De tre första av dessa behandla aerodynamikens
fundamentalaste delar såsom begreppen statiskt och
dynamiskt tryck, Bernoullis ekvation och impulssatsen.
Efter denna mera allmänna orientering övergår
författaren i bokens båda återstående kapitel, vilka
tillsammans omfatta mer än halva boken, till en närmare
redogörelse för de delar av aerodynamiken, som har
särskilt intresse för flygtekniken. I det första av dessa
kapitel behandlas luftmotståndet och en redogörelse
gives för luftmotståndets uppkomst, den kvadratiska
motståndslagen, Reynoldsska talet, motståndet för
plattor, cylindrar, klot och vissa flygplandelar. Bokens
sista kapitel ägnas åt luftkrafterna å bärplan. Här
beskrives till en början orsaken till flygplanvingars
bärförmåga, luftkrafternas storlek och metoder att grafiskt
återgiva dessa samt begreppen tryckcentrum och
glidtal. Kapitlet avslutas med en redogörelse för metoder
att öka vingarnas bärförmåga, inducerat motstånd och
dettas beroende av spännvidden samt en jämförelse
mellan bi- och monoplans egenskaper.
Boken förutsätter hos sin läsare icke några
ingående matematiska eller fysikaliska kunskaper och den
svåra uppgiften att under sådana förutsättningar
klarlägga aerodynamikens grunder har författaren med sin
kända pedagogiska förmåga behandlat på ett mycket
åskådligt och tydligt sätt. Lämpligheten av att i en
framställning som denna medtaga matematiska bevis,
vilka i detta sammanhang i väl hög grad måste
förenklas, kan möjligen ifrågasättas. För en nybörjare i
ämnet, vilken kommer att fortsätta sina studier i
utländsk facklitteratur, synes det önskvärt att
beteckningarna för de aerodynamiska koefficienterna vissa
internationella överenskommelser till trots valts i
enlighet med något av de beteckningssystem, som användas
i engelsk eller tysk litteratur eller åtminstone borde
sambandet med dessa tydligt angivits.
Trots bokens ringa volym och elementära läggning
hinner författaren i denna att behandla de
aerodynamiska och speciellt de flygtekniska grunderna i
tillräcklig omfattning för att göra den i hög grad läsvärd för
de ingenjörer och tekniker, vilka önska sätta sig in
i flygningens aerodynamiska principer. PJin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
