- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Väg- och vattenbyggnadskonst /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 juni 1935

väg- och vatten byggnad skons t

87

Från detta utgångsläge räknas r] och f.
Trycklinjen går genom verkliga anfangspunkterna och
stycket A f över hjässans mittpunkt. Man kan då
beräkna momentet i en godtycklig punkt (x, y).
Här bör emellertid observeras, att man i detta fall
icke får y] = 0 för x = 0, vilket gör, att man ej som
i föregående beräkningar får samma »y-värden men
med motsatta tecken för -j- x och — x. Likaledes
har man ej samma f-värden för -f- x och — x, vilket
betyder, att uttrycket för | icke är symmetriskt utan
även måste innehålla termer med udda digniteter
av x. I ekvation (12) kunna därför tilläggas termen
^>2 \ [



Beräkningarna kunna genomföras på samma sätt,
som förut visats, men för konstant-bestämningarna
måste villkor tagas från båda båghalvorna. Man
har r] = 0 för x = -j-1 och x = — l. Vidare £ = 0
för x =. -j-1 och x = — l samt den ur (10 a) beräknade
|-kurvan lika med den antagna i tre punkter x = 0,
där £ = — £0, samt t. e. x = + 0,61 och x = — 0,6l.
Dessa villkor äro tillräckliga för att bestämma såväl
integratiönskonstanterna som koefficienterna a, b
och c. Beräkningarna, vilka bliva mycket besvärliga
och för långa att här införa, visa, att r] och |
konvergera mot stora värden för samma värde å kl som
förut beräknats. De ovan beräknade uttrycken för
knackning sbelast ning en kunna därför betraktas som
gränsvärden.

För treledsbågar
kan man utom ovanstående lösningar, som svara mot
en sidoförskjutning f0 av mittpunkten samt den ena
båghalvan nedåtböjd och den andra uppåtböjd även
erhålla en annan lösning, som svarar mot en
deformation utan sidoförskjutning av mittpunkten och
antingen båda båghalvornas mittpunkter uppåtböjda
eller båda båghalvornas mittpunkter nedåtböjda (fig.
8 a och b). Vid uppåtböjning av båghalvorna måste
mittpunkten sänkas och vid nedåtböjning höjas något
för att villkoret av konstant båglängd skall kunna
uppfyllas. Bågens mittpunkt eller mittelleden måste
i så fall ligga kvar på medellinjen (£0 =0). En
förskjutning £ „ av mittpunkten i förhållande till den
ursprungliga bågen måste dock äga rum på samma sätt

bågen roterat upp till nya läget, får man r]t =
Med samma uttryck som förut å sidoförskjutningen,

ry>2 i /y2 /y»4\

-f.

f = —f.

I2

-|- a2

x2 xy

(12) erhålles

nom insättning i ovanstående differential ekvationen

d2

V

dx2

k2 r] = —
— k2 m£0a

2 k

m
x lx’

1 \J2

IX £2\
° [l ~ l2)
Xi
14 i

(22)

(12 a)

Härav erhålles på samma sätt som för tvåledsbågen
knäckningsbelastningen ur ekvationen
[2 (1 — eos kl) — kl sin klJ

4 •

= maiHm

(kl)3

k2m

• ti 4/s =

sin kl

1 — eos kl — kl sin kl

+ ;

60

12

(kif .sin kl

+

å}

(kif (kl)2 1 12J ............

Av denna ekvation får man ett gränsvärde å k l för
m = 0 (eller ma2 = 0) nämligen

fklV „

(-) = 0.75U.

För andra värden å m kan man erhålla kl genom
passning, om man antager ett värde å a t. e. som
förut a — 2,4. Man kan dock erhålla värdet å a
genom att jämföra det värde å |, som erhålles genom
integration av (10 a), för någon punkt t. e. x = 0,6 l
med det värde, som erhålles ur ekv. 12. Denna pass-

ning ger för ni:

1

n2) =°’66-

Med mycket god

approximation kan

knacknings formeln för treledsbåge skrivas

//ft = ^[0,75-0,38({)2]...... (24^,

Förut hade vi gränsvärdet för

knackning av tvåledsbåge
rfEIo I





I- ’-’(fri

(21)

Dessa formler gälla dock endast om — ^ x/2.

Fig. 8 a.

Fig. 8 b.

För att kontrollera mina här ovan anförda teorier
har jag genomfört en serie
försök vid Tekn. högskolans
hållfasthetslaboratorium. Försöken
hava utförts dels med tvålediga
och dels med trelediga bågar
med tre olika
pilhöjdsförhållan-den.

21

’ 4’ I °ChT6eüGI m=X,2 °ChT

som vid tvåledsbågen. Om denna först tankes äga
rum, se fig. 8 a, kan mittpunkten återföras till
medellinjen genom en liten rotation av båghalvan kring
anfangsleden. Trycklinjen måste gå genom
anfangs-lederna och mitt-leden i det nya läget. Om den böjda
bågens koordinater, räknade från trycklinjeparabeln,
är r]x och har man

d2r]
dx2

Hvi

EL

qxji
El’

Om punktens koordinater äro rj och f räknade
från den ursprungliga parabel-bågen och innan

Bågarna hava formats som parablar och, för att
få så nära anslutning som möjligt till teorierna, har
sektionen valts rektangulär med konstant höjd
h = 12,2 mm samt med mot anfanget tilltagande

Id ds dee

bredd enligt lagen &= — 0 - dvs. — = - .
Bred-cos <p l I o

den i hjässan är b0 — 60 mm. Belastningen har
anbringats på sätt fig. 9 a, b, c, d och e visa.

Under proven har det visat sig, att resultaten i
än högre grad än vid vanliga knäckningsprov äro
beroende av, att reaktionerna äro exakt centrerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free