Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1935
väg- och vatten byggnad skons t
101
tongkvantitet under
stränga
vinterförhållanden motsvarar ett
arbetslags normalprestä-tion.
Problemet att
centralisera eller att på
flera arbetssektioner
fördela
energitillförseln kan icke lösas
generellt. Vid ett av de
största byggena, som
under författarens
ledning utfördes
föregående vinter, byggde man
en centraliserad
transformatorstation för 180
kVA. Denna
uppställdes på slädar och
försköts längs den 150 m
långa byggnaden.
Denna anordning
motiverades av de stora
betongmassorna. Det
rörde sig om
uppvärmning av särdeles
mäktiga pelardäckskon-struktioner, ca 2 500
m3 armerad betong i 3 våningar (fig. 4).
Anordningens maximala rörlighet är nu den
ledande principen även i det fallet att en uppdelning
av strömtillförseln måste ske.
Genom uppdelning av anordningen i skilda,
oavhängiga beståndsdelar uppstår följande schematiska
bild: A) Transformatorkur med kopplingstavla och
mätare, B) fördelningstavla med
omkopplingsanordning och C) sektionstavla.
Transformatorerna uppställas och flyttas på
marken, fördelningstavlorna placeras på väl skyddade
ställen inom byggnaden under det att sektionstavlan
placeras i omedelbar närhet av den byggnadsdel, som
skall värmas. Till varje transformator hör en
fördelningstavla, vilken har lika många strömbrytare som
antalet därtill anslutna sektionstavlor (6—8 st.). (I
fig. 4, som är en bild från ovannämnda arbete, synes
transformatorkuren.)
Fördelningstavlan har ävenledes fått formen av en
liten fyrhörnig kur, i vars inre skenorna och
avgreningarna placerats. På väggarna, som bestå av
marmorplattor, ha strömbrytarna fästats utvändigt.
Sektionstavlorna äro relativt små marmortavlor
(0,70 X 0,70 m) med ampèremätare och strömbrytare.
Med ampèremätarna (som anbringas på varje fas)
mäter man så att säga värmningens puls. De
möjliggöra en inblick i värmningen i varje ögonblick. Med
hjälp av dem kan man på förhand bestämma
värm-ningsintensiteten. De giva genast tillkänna om
någon defekt uppstått och visa även det stadium, på
vilket värmningen, resp. bindningen, av betongen
befinner sig (fig. 6). Drift utan sektionstavlor vore
otänkbar.
Samtliga ledningar äro väl isolerade koppar- eller
aluminiumtrådar, vilka fästas på provisoriskt
uppsatta porslinsisolatorer. På grund av den låga
lufttemperaturen kan man överbelasta dem, vilket medger
en ekonomisk utnyttjning, men å andra sidan föror-
Fig. 7. Elektrodsköld under läggning på ett 28 cm pelardäck.
sakar energiförlust. Särskilt i linjer med låga
spänningar äro dessa förluster kännbara.
Numera använder man icke elektroder av järnbleck
eller rundjärn såsom alternativ för samma uppgift.
Järnplåtselektroder föredragas obetingat för
uppvärmning av plattor, oarmerade betongblock och
formstenar. Under lopjiet av förra vintern har förf.
uppvärmt över 4 000 m2 järnbetonggolv medels
ensidig uppvärmning med plåtelektroder, varvid 8 till
28 cm tjocka plattor med full framgång kunde
genomvärmas. Plåtelektroderna, ca 1,5 m långa och
6—8 cm breda, fästas med 0,16—0,24 m avstånd på
2,0—4,0 m2 stora brädflak och förbindas växelvis
genom W bultar med strömfördelningsskenorna. De
senare ligga ovanpå flakarna (fig. 7). Dessa skenor
täckas med bräder, så att blott en 1" bult sticker ut,
vid vilken tillförselledningen fästes (fig. 8).
Träflaken användas 25 à 30 gånger utan att nämnvärt
behöva repareras. För kommande säsong konstrueras
emellertid nya sköldar av dubbla brädlag med
luftrum och fördelningsskenorna förlagda invändigt, så
att alla kontakter skyddas mot cementets angrepp
(fig. 9).
Kärnelektroder användas för uppvärmning av
kraftigt armerade pelare och balkar. Vi ha redan anfört
att detta system är behäftat med vissa nackdelar.
Det fordras 8—12 kg rundjärn per m3, inkopplingen
och avskärningen av elektroderna är obekväm och
dyrbar, kräver en noggrann monteringsplan och
sakkunnigt utförande (fig. 10). Full driftsäkerhet upp-
Fig- 8. Elektrodsköldar pà ett tunt pelardäck.
Fig. 6. Sektionstavla för värmning
av 4—5 m3 betong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
