- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Allmänna avdelningen /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 1 febr. 1936 - Notiser - Risken för brandmän vid besprutning av strömförande högspänningsledningar, av s. - Halkfria golv är en viktig arbtareskyddsåtgärd, av s. - Fixering av visst med hänsyn till materialpåkänningar beräknat härdningsdjup för ythärdade delar, av s.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Risken för brandmän vid besprutning av
strömförande högspänningsledningar, att genom vattenstrålen
erhålla elektrisk ström genom kroppen, torde vara
betydligt överskattad framhåller H. Zaduk i en uppsats
i h. 48 av VDI-Zeitschrift 1935. Genom år 1927 av
elektricitetsverket i Stuttgart tillsammans med stadens
brandkår företagna försök med besprutning av en 35 000
volts friledning sökte man erhålla en uppfattning av
de strömstyrkor som via vattenstrålen avleddes till jord.
Till försöken användes ett vanligt strålrör med
utbytbara munstycken, som uppställdes isolerat. Försöken
visade, att största faran för strålföraren föreligger, när
strålen träffar ledningen i ett knippe, under det att
risken är minst när besprutningen försiggår i form av
en finfördelad dusch.

Compagnie parisienne de Distribution d’Électricitö
upptog år 1934 dessa försök till noggrannare prövning
för att erhålla mera siffermässiga underlag till
frågans bedömning, varvid besprutning av strömförande
delar med spänningar från 115 V till 150 000 V
företogos. De besprutade föremålen voro dels en lodrät
platta 2 X 2 m, dels en sfär med en diam. av 1,5 m.
Strålröret uppställdes isolerat och den till jord flytande
strömmen I uppmättes. Tillnärmelsevis kan man ånge
strömstyrkan på följande sätt, varvid dels antages att
vattenstrålen förlöper rätlinjigt, dels strömbanans
induktans och kapacitet samt strålrörets motstånd
försummas:

nZ)*U
4 ß a

Härvid betyder
I strömstyrkan i mA,

U den besprutade ledarens spänning mot jord i V,
B strålrörets mynningsdiam. i mm,
a ledarens avstånd från strålröret,
q vattnets spec. motstånd i ohmcm.

Försöksresultaten bekräftade de tidigare gjorda
erfarenheterna beträffande betydelsen av strålens form
och gåvo siffervärden som stodo i god
överensstämmelse med ovanstående formel upp till spänningar på
50 kV. Vattnets ledningsförmåga liksom lågor, rök och
vattenånga visade sig äga föga betydelse. Däremot
befanns det, att strömarten hade stort inflytande på
sådant sätt, att den till jord flytande strömmen var
1,5 till 2 ggr större vid likspänning än vid växelspänning.
Jämförelserna för dessa bägge strömarter voro
begränsade till spänningar mellan 115 och 460 V, då högre
likspänningar mera sällan förekomma i praktiken.
Någon förklaring till denna stora skillnad för de bägge
strömarterna har man icke kunnat finna.

Det avstånd från den besprutade ledaren, som bör
väljas för att trygghet skall vinnas mot farlig
strömgenomgång för strålföraren, beror på den strömstyrka
som kan anses tillåtlig. I Tyskland har enligt av förf.
citerad källa 50 mA ansetts tillåtlig, i England 11 mA.
Följande tabell anger avståndet mellan strålmunstycke
och besprutad ledare när strömmen genom strålförarens
kropp beräknas uppgå till 1 mA.

Ungefärligt avstånd nil vid en diam. hos
Spänning mot jord strålmunstycket av

VOlt 34duschm 7 mm 18 mm 30 mm

115 likstr..................0,50 0,so 1 2

460 växelstr............0,75 0,75 3 5

3 000 „ ..........1,0 2,0 5 10

6 000 „ ..........1,0 2,5 6 12

12 000 „ ..........1,20 3,0 6,5 15

60 000 „ ..........1,50 4,5 12 22

150 000 .............2,00 6,0 15 25

Ovanstående siffror synas utvisa, att man nog i
regel varit benägen att överdriva risken för
brandmännen vid besprutning av strömförande ledningar. s.

48

Halkfri golvbeläggning.

Halkfria golv är en viktig arbetareskyddsåtgärd vid

snabbgående sågar och andra liknande
träbearbetningsmaskiner. Som bekant bli speciellt trägolv i närheten
av dylika maskiner glatta och hala genom det fina
sågspån som av den vid maskinen arbetande gnides mot
golvet, varigenom stora olycksfallsrisker på grund av
de hastigt roterande och i regel endast delvis skyddade
bearbetningsverktygen, sågklingor o. d. uppstå. Ett
försäkringsbolag har kommit på idén att kräva att
golvet i närheten av dylika maskiner belägges med en
halkfri yta. Den i figuren visade beläggningen som
utförts i enlighet härmed utgöres av en yta bestående
av en hård massa innehållande alundum, som på ett
effektivt sätt förhindrar blankslitning av fotens stödyta.
Vi hava velat återgiva denna bild emedan vi anse
uppslaget värdefullt ur arbetareskyddssynpunkt. s.

Fixering av visst med hänsyn till materialpåkänningar
beräknat härdningsdjup för ythärdade delar, mellan
vilka belastning överföras, utgör en patenterbar
uppfinning, resolveras i ett beslut av Patent- och
registreringsverket den 29 maj 1935. Beslutet, som dikterats
av generaldirektören jämte en ledamot, och mot vilket
en annan deltagare och ledamot visserligen anmälde
skiljaktig mening, utgör ett belägg för vår tidigare
uttalade åsikt (h. 3 1936, sid. 34 "Nållager") att
patentverkets besvärsavdelning icke enbart på den grund, att
en uppfinnings kännemärke är att hänföra till en
dimensionsfråga, finner skäl till avslag på en patentansökan,
såvida uppfinningen kan anses innebära en ny teknisk
effekt.

Enligt en notis i tidskriften Nordiskt industriellt
rättsskydd rör det sig i föreliggande fall om svenska
patentet nr 84 268. Patent söktes å ett förfaringssätt
att härda delarna till ett djup under ytan, bestämt såväl
av hållfasthetskurvan för maximal tillåten
skjuvspänning vid olika djup under ytan å ett ythärdat
provstycke som av en å matematisk väg erhållen kurva för
största materialpåkänningen vid belastningen ifråga,
varvid sistnämnda kurva skall i sin helhet förlöpa under
den förstnämnda kurvan vid härdningsdjupet i fråga.

Efter en från allmänheten gjord invändning under
hänvisning till kända ythärdningsförfaranden, för
förhindrande av varaktiga formförändringar, vilken
härdning därför måste hava utförts till sådant djup som
av-såges i det sökta patentskyddet, godkändes emellertid
ansökningen av anmälningsavdelningen i Patent- och
registreringsverket. Besvärsavdelningen hos vilken
sökanden gentemot den gjorda invändningen preciserade
det sökta patentskyddet till att avse ett sådant
härdningsdjup att kurvan för största materialpåkänning

1 febr. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936a/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free