Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1936 - Ingenjören och försvaret, av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
15 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 7
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 66
INNEHÅLL: Ingenjören och försvaret. — Chalmersutredningen. — Förenings- och förhandlingsrätt. —
Den tekniska nomenklaturen. — Notiser. — Litteratur. — Insänt. — Sammanträden.
Ingeniören och försvaret.
I försvarsfrågan, som på senare tid alltmer trätt i
förgrunden i vårt land, hava ingenjörerna såsom
yrkesutövare hittills förhållit sig fullständigt tysta.
Det är ej att förvänta, att någon förändring i detta
förhållande skall inträda — teknikens män hava
alltid varit även handlingens män — och ingripande
i den mer eller mindre politiskt färgade diskussionen
har ej legat för dem. Och likväl måste väl även den
mest renodlade lekman på detta område medgiva,
att knappast någon kategori medborgare med större
berättigande kunde göra sig hörd i frågan om vårt
försvar än just ingenjörerna. Ty om ett lands
försvarsfråga rent generellt sett till 60 % är ett
tekniskt frågekomplex, så är den det för vårt lands
vidkommande i än högre grad.
Riktigheten av detta påstående är så allmänt
erkänd, att några bevis för detsamma egentligen ej
behövas.
Kriget i våra dagar men framförallt försvaret är
en teknisk uppgift för hela nationen, som det till
fredens bevarande är nödvändigt att i tid förbereda
sig på och ingenjörens roll vid denna förberedelse
står därvid i allra främsta linjen.
Inom Svenska teknologföreningen, som från sitt
arbetsprogram helt bannlyst politiska frågor, hava
man och man emellan de tankar som ovan komma
till uttryck dryftats, och redan vid det preliminära
uppgörandet av programmet för årets arbete
förutsågs detta ämne komma att bliva föremål för
behandling.
Så sker också för första gången vid föreningens
allmänna sammanträde den 19 februari, då
civilingenjören Carl S:son Schmidt inleder en som är att
antaga livlig diskussion med ett föredrag betitlat
"Ingenjören i försvarets tjänst — i fred och krig."
Till föredraget hava inbjudits ett antal ledande
politici, industrimän, högre militärer och teknici
inom olika verksamhetsområden samt ledande
personer ur den statliga förvaltningen. Då ingenjör
Schmidt dels varit sakkunnig i 1980 års
försvarskommission, dels ledamot av 1933 års flygkommission,
torde han vara en av de i här ifrågavarande ämne
bäst informerade ingenjörerna i vårt land.
Det är ett ofta iakttaget förhållande att tankar
och åsikter i frågor som beröra ett lands välfärd så
gott som samtidigt komma till uttryck på flera håll.
Det förefaller som om en dylik fråga så länge privat
diskuteras, att den till sist liksom samtidigt mognar
för en mer offentlig överläggning. Även i detta
speciella fall har denna iakttagelse kunnat göras.
Så innehöll t. e. Göteborgs-Posten den 20 januari
i år en mycket intressant artikel, som i många delar
täcker den inställning ingenjören i allmänhet torde
hava till försvarsfrågan.
Att beklaga är endast den kanske väl sårande eller
i alla händelser onödigt utmanande titel "Militära
Bourboner" denna f. ö. mycket läsvärda artikel fått.
De tekniska försvarsfrågorna rymma så mycken
plats för rent saklig forskning och diskussion, att
varje åtgärd som kan bidraga till att leda in
diskussionen på ovidkommande områden bestämt bör
motarbetas. I grund föreligga också helt säkert i
själva huvudfrågan, huruvida vi böra vara beredda
till ett effektivt försvar mot krigiskt hot, föga
meningsskiljaktigheter.
Det är en hela vårt folks angelägenhet av den
mest allvarliga betydelse, som varken får bliva en
klass- eller kastfråga.
För ingenjören framstå också som allra viktigast
icke huruvida vi skola bereda oss till försvar utan
hur detta bäst skall ske med undvikande av i
förhållande till vårt lands resurser onödigt betungande
uppoffringar.
Med detta är ingalunda utsagt, att vi ovillkorligen
måste söka finna ett minimum, som man möjligen
kan nöja sig med — det gäller inom tekniken liksom
inom andra områden av det mänskliga livet, att man
hellre bör hava en liten säkerhetsmarginal än att
taga till för litet, men vad som i hög grad gäller är,
för att tala ingenjörsspråk, att finna formen och
medlen för ett försvar som ger största möjliga
verkningsgrad.
Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och
vår försvarskedja måste av naturliga skäl hava
åtskilliga länkar.
Det gäller att söka få dem lika starka och se till
att kedjan ej saknar någon länk, den dag den skall
brukas för att spärra vägen för en fiende.
Till denna uppgift, som i mycket hög grad består
av ingenjörsarbete är ingenjören redo att ägna sina
bästa krafter i förtrolig samverkan med alla som inse
vikten av att arbeta för detta höga mål. W.
15 febr. 1936
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
