Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1936 - Blåsverkan vid bågsvetsning, av Dag Du Rietz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
21 MARS UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 12
O
1 9 3 6 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 66
INNEHÅLL: Blåsverkan vid bågsvetsning, av civilingenjör Dag Du Rietz. — Moderna gassvetsningsmetoder,
av ingenjör Bo Gorthon. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Sammanträden.
Blåsverkan vid bågsvetsning.
Av civilingenjör DAG DU RIETZ.
Blåsverkan är ett fenomen vid bågsvetsning, som
ofta förorsakar svetsaren avsevärda svårigheter.
Bågen synes blåsa åt något visst håll, och denna
verkan kan bliva så stark, att det blir omöjligt att lägga
en god svets. Man har ofta sökt motverka blåsverkan
genom att på måfå ansluta jordledningen på olika
ställen av arbetsstycket, men åsyftad verkan torde väl
vanligen ha uteblivit. För att effektivt kunna bemästra
störningarna är det nödvändigt att känna dessa till
orsak och verkan. Fenomenet har tidigare beskrivits
i facklitteraturen,1 men då de förklaringar, som
givits, i huvudsak stött sig på antaganden om det
magnetiska fältets utbredning i närheten av bågen,
gjorda på grundval av iakttagelser av bågens
blåsrikt-ning i olika situationer, fann jag det önskvärt att
närmare studera fältet i de olika fallen. I fortsättningen
redogöres för de försök, som utförts, samt för de
slutsatser, som kunnat dragas av dessa.
Det magnetiska fältet har studerats med hjälp av
järnfilspån, som utströtts på en pappskiva. Denna
har lagts löst ovanpå plåten, varigenom järnfilspånen
blivit utbredda i ett plan ca 1 mm över plåtens yta.
De bilder som sålunda erhållits lia reproducerat ett
snitt genom kraftfältet samtidigt skärande ljusbågen,
varigenom man har möjlighet att studera kraftfältets
inverkan på bågen. Vid fotograferingen av
kraftlinjebilderna har elektroden direkt anslutits till
plåten, som av bilderna framgår. Alldeles utan
inverkan på resultatet torde detta ej vara, men enligt vad
som nedan påvisas, kan skillnaden endast vara
av-mindre betydelse för kraftfältets inverkan på
ström-banan.
Vid betraktande av kraftlinjebilderna må följande
beaktas. Där kraftfältet är mycket svagt eller
obefintligt, ligga järnfilspånen oordnade (och endast på-
1 Holt: Methods of Controlling Arc Blow. The Welding
Engineer, 1932 nr 3 & 4.
Du Rietz: Om blåsverkan vid elektrisk ljusbågsvetsning,
Teknisk tidskrift. Mekanik, 1933 nr 10.
Meller: Magnetische Blaswirkungen bei der
Lichtbogen-schweissung, Elektroschweissung, 1934 nr 10.
Schellong: Magnetische Blaswirkung bei der
Lichtbogen-schweissung mit Gleichstrom vom Standpunkte des
Praktikers, Elektroschweissung, 1935 nr 5.
Winterfeld: Beobachtungen tiber die Blaswirkung beim
Lichtbogenschweissen mit Gleichstrom, Elektroschweissung,
1935 nr 11.
Le soufflage magnétique. Arcos, 1935 nr 70.
Mehls: Ursachen und Verhütung der Ablenkung des
Eicht-bogens beim Schweissen. Elektroschweissung, 1936 nr 2.
verkade av en skakning åstadkommen av några lätta
hammarslag på den underliggande plåten). Där
fältstyrkan varit något större, ser man att spånen börjat
ordna sig, och vid ytterligare ökad fältstyrka ha de
tydligt ordnat upp sig i fältets riktning. Ytterligare
ökning av fältets styrka kan emellertid knappast
avläsas i bilderna. Detta utgör den väsentligaste
skillnaden i förhållande till de FARADAY’ska
kraftlinjebilderna, där fältstyrkan angives genom avståndet
mellan linjerna. Vid en tvär ändring av fältstyrkan
komma de spån som ligga närmast gränslinjen i det svaga
området att attraheras till området med den större
fältstyrkan, varigenom man får en anhopning av
spån här och uttunning i området med svag fältstyr
ka. Bilden blir på dessa sistnämnda ställen lätt
ofullständig. Samma sak inträffar ibland intill
strömledaren. De närmaste spånen dragas upp till denna,
varigenom ett område med glesa ringar uppstår
närmast ledaren. Om man emellertid beaktar
ovannämnda förhållanden, torde det icke vara några
svårigheter att rätt tyda bilderna.
Till kraftlinjebilderna har i regel fogats en
motsvarande bild av bågen. Denna har dragits med
kolelektrod för att ge tydligare bilder. Fördelen med
användande av kolelektrod är, att man kan hålla en
längre båge,, varigenom blåsverkan tydligare kan
iakttagas,’ saint att man slipper den
metallelektroder-na utvecklade starka röken, som gör fotografier
otydliga. Någon inverkan av att kolelektrod har använts
på resultatet av undersökningen med hänsyn till
blåsverkans beroende av det magnetiska fältet, är icke
att förvänta. Tidigare försök, där övervägande
antalet nedan beskrivna fall undersökts med
användande av blanka elektroder, bestyrka detta antagande.
Vid försöken har, där ej
annorlunda angivits, använts
likström om ca 100 amp. Till
elektrod har använts 9,5 mm
grafitkol.
Inverkan av krökt strömbana.
I fig. 1 har kraftfältet kring
en strömbana som gör en
krök i 90° schematiskt
framställts. På krökens insida
blir fältet förtätat, och en
kraft kommer således att
påverka strömbanan i pilarnas
Fig. 1. Schematisk bild av
kraftlinierna kring en krökt
strömbana.
11 april 1936
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
