Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Hälsovådliga byggnadsmaterial, av Birger Hammarén - Den högre tekniska utbildningens organisation. Diskussion, av Henrik Kreüger, S. Hultin, A. W. H. von Heidenstam, K. R. Liljeblad, C. E. L. Hubendick, E. Olson, G. Dalén, A. Björklund, A. Grabe, H. Johansson, referat av w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
först vid omkring 30-årsåldern. I de fall åter, där
båda föräldrarna bidragit till dispositionen, kunde
symptomen framträda redan vid 10-årsåldern. Man
liar även trott sig kunna konstatera, att individer,
som tillhöra den s. k. intellektuella gruppen skulle
vara i högre grad allergiskt känsliga än andra
personer. Så långt de amerikanska
specialundersökningarna samt de vetenskapliga erfarenheter och rön,
som man kunnat utläsa ur den medicinska
facklitteraturen.
Av vad som i det ovanstående blivit anfört,
framgår således, att människokroppen reagerar, icke
endast inför närvaron av oorganiska substanser, utan
även för substanser, som leda sitt ursprung från
växt-och djurvärlden.
Jag kan tillägga, att jag gjort en del
undersökningar även här i Stockholm. I de flesta betonghus
i Stockholm kan man i trappuppgångarna, förnimma
en visserligen mycket svag, men dock karakteristisk
lukt. Denna lukt avtar i styrka ju högre upp i
fastigheten man kommer. Jag har besökt familjer, som
bo i dessa hus. I många familjer, särskilt i de nedre
våningarna, har man gjort samma iakttagelse, dvs.
lagt märke till den speciella lukten.
— Här luktar som våta disktrasor, sade man bl. a.
på ett ställe, och fast vi ha fönstren öppna jämnt, så
luktar det ändå.
— Yi äro så generade, deklarerades på ett annat
håll, för när vi ha främmande, så tror man att vi ej
hålla rent.
Problemet om byggnadsmaterials hälsovådlighet
är av mycket allvarligare innebörd än vad man i
förstone skulle vara benägen att tro.
Byggnadsmaterial tillverkas numera av många olika
substanser av såväl oorganisk som organisk beskaffenhet.
Det var att vänta, att den diskussion som skulle följa
på myntdirektör Grabes föredrag i detta ämne vid
teknologföreningens sammanträde den 5 mars i är skulle
bliva både omfattande och innehållsrik. Frågans stora
vikt och det allmänna intresse med vilket den omfattas
berättigade denna förväntan, och innehållet i det
stenografiska protokoll som under diskussionen fördes
motsvarar även mycket högt ställda förväntningar eller skall
man kanske säga farhågor i detta avseende.
Några avsnitt av vad under diskussionen förekom
hörde — som alltid är fallet vid diskussioner — strängt
taget ej dit eller hade utan saknad kunnat sparas till
något annat tillfälle. Men i stort sett var det en
utomordentligt sakrik serie anföranden, som Teknisk
tidskrift gärna skulle hava velat in extenso återgiva, men
vilka både med hänsyn till önskemålet att få dem lästa
och möjligheten att få rum med dem måste publiceras
i rätt koncentrerad form.
Inledarens anförande återgavs i Teknisk tidskrift nr
11 för den 14 mars och förutsättes vara bekant.
Diskussionen öppnades som sig bör av Tekniska högskolans
rektor professor Henrik Kreuger som tackade inledaren
för det utmärkta och koncentrerade sätt på vilket han
lagt upp frågan utan att ingå på detaljer som
tvivelsutan framkallat en ändlös diskussion. "Jag vill sam-
Man måste komma ihåg, att vi för närvarande hålla
på att lämna en tidigare mera naturlig livsföring,
och att såväl framställningen av livsmedel, som
åstadkommandet av bostäder, numera bedrives efter
industriella metoder. Konsumenten får mottaga de varor
han förbrukar i färdigt skick. Han har ingen som
helst möjlighet att själv kontrollera, huruvida de
födoämnen han konsumerar eller de material, av
vilka hans beklädnad eller bostad bestå, äro för
honom hälsovådliga eller ej. Detta gäller i ali
synnerhet de syntetiska byggnadsmaterialen. Den
princip man alltmer börjat följa, med avseende på dessa
materials framställning är att blanda oorganiska
ämnen med animala eller vegetabila substanser. Att
dylika byggnadsmaterial, om man betraktar dem
från synpunkten om de kunna vara
allergifram-kallande eller ej, bliva av tvivelaktigt värde och
tämligen riskabla torde vara ofrånkomligt.
Det är av allra största betydelse, att hela detta
problem utan onödigt dröjsmål göres till föremål för
en ingående och vederhäftig vetenskaplig
undersökning.
I det föregående har påpekats, att man i Amerika
redan för åtskilliga år sedan gripit sig an med att
lösa problemet hur de skadliga egenskaperna
speciellt hos byggnadsämnet cement skulle kunna
elimineras. Jag kan tillägga, att samma strävande icke
heller här äro alldeles oprövade. Jag har nämligen
i Stockholms förstäder uppfört en byggnad, där jag
konstruktivt löst problemet genom cementens
in-kapsling och utvädring. Att mina strävanden än så
länge äro "en ropandes röst i öknen" nödgas jag
tillskriva vissa speciella företeelser inom svensk
bostadsproduktion, som det skulle kräva för mycket
utrymme att här närmare gå in på.
tidigt framhålla", sade prof. Kreuger, "att vid Tekniska
högskolan är man fullt medveten om att allt icke är
bra som det är, utan att mycket behöver göras.
Högskolan har också sökt att i möjligaste mån, inom ramen
av de anslag som finnas, göra vad som göras kan. Man
har t. o. m. i vissa fall gått betydligt över denna ram,
varvid man måst ge sig ut på tiggarstråten för att skaffa
medel till sådana undersökningar, som ha varit
nödvändiga för att följa teknikens framsteg.
De siffror rörande industriens tillverkningsvärde, som
inledaren anförde, 1,4 milliarder i genomsnitt för åren
1906—1910 och 3,s milliarder för år 1933, äro av stort
intresse. Sannolikt har motsvarande värde för år 1935
varit ännu högre. Ser man efter hur högskolans anslag
ökats under samma tid, finner man visserligen, att
anslagen ökats om icke precis proportionellt så i alla fall
någorlunda i samma proportion, men samtidigt har
högskolan också haft att utbilda ett betydligt större antal
studerande.
Det belopp, varmed statsverket i lärarlöner och anslag
till samlingar och laborationer m. m. bidrager till den
högre tekniska undervisningen vid Tekniska högskolan,
uppgår i närvarande stund till ungefär 1,3 mill. kr. per
år. Jämför man detta belopp med de förut omnämnda
3,8 milliarderna, måste man nog instämma med in-
Den högre tekniska utbildningens organisation.
Diskussionsreferat.
11 april 1936
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
