Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1936 - Den högre tekniska utbildningens organisation. Diskussion, av Henrik Kreüger, S. Hultin, A. W. H. von Heidenstam, K. R. Liljeblad, C. E. L. Hubendick, E. Olson, G. Dalén, A. Björklund, A. Grabe, H. Johansson, referat av w.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
"Sammanfattningsvis", sade talaren slutligen, "skulle
jag vilja framhålla, att de två punkter, som enligt min
uppfattning äro allra viktigast, äro dels att allt bör
göras för att tillförsäkra högskolan bästa möjliga
lärarkrafter, dels att den högre tekniska forskningen och
den högre undervisningen böra tillgodoses med medel,
som stå i riktig proportion till industriens betydelse för
vårt land.
Jag är fullt ense med inledaren därom, att en allmän
undersökning rörande den högre tekniska
undervisningen är önskvärd. Jag instämmer också med honom
däri, att en sådan utredning bör hålla sig till
principerna och icke ingå på detaljer, ty dessa senare kunna
säkerligen få en tillfredsställande lösning, när
huvudspörsmålen blivit avklarade. Givetvis får en sådan
utredning ej stå hindrande i vägen för de förbättringar,
som med ali säkerhet kunna göras inom ramen av den
organisation, som redan finns."
Nästa talare var rektorn vid Chalmers tekniska
institut professor S. Hultin, som i huvudsak yttrade:
"Jag ber först att få framföra ett tack för den
påstötning, som jag fått att komma hit i kväll. Det är
nämligen icke så ofta vi i Göteborg få tillfälle att göra
oss hörda här uppe. Emellertid har jag först i
eftermiddag fått veta vad diskussionen närmast skulle röra
sig om, och jag ber därför om ursäkt för att jag är
litet oförberedd. Jag hade för min del trott, att man
skulle gå in mera på detaljerna.
Inledaren sade, att undervisningen vid Tekniska
högskolan icke på mycket länge varit föremål för
utredning. Naturligtvis är dock den tekniska
högskoleundervisningen kanske mer än mycket annat föremål för
ständig utredning, nämligen från läroanstalternas egen
sida, där man ständigt prövar olika förändringar för
att komma till bästa möjliga resultat, men någon
statlig utredning har på lång tid ej förekommit i vad avser
Tekniska högskolan. I Göteborg ha vi emellertid haft
mer än nog av sådana. Vi ha levat under trycket av
statliga utredningar i över 15 års tid. Vi hade en
utredning, som arbetade från 1919 till 1922. Denna
utredning kastade sedan sin skugga efter sig mycket länge,
därför att statsmakterna sedan alltid sade, att de hade
icke tagit ställning till utredningens resultat och därför
icke ville vara med om några förändringar. Sedan fingo
vi en ny utredning åren 1929—1931, som icke heller
lämnade något resultat efter sig. Slutligen hade vi
1934—1935 års utredning, som helt nyligen varit ute på
remiss.
Otvivelaktigt är frågan om den högre tekniska
undervisningen av allra största betydelse för vårt land. Hela
vår industri och dess konkurrenskraft är i högsta grad
beroende av kvaliteten hos de ingenjörer, som ställas
till dess förfogande. Detta förhållande kommer i
framtiden att bli ännu mera märkbart, dels därför att vissa
länder, som haft en ganska tillbakasatt
ingenjörsutbildning, numera lagt ned mycket kostnader på att
förbättra densamma, dels därför att vårt land inom en
ganska nära framtid kommer att röna inflytande av en
ändrad åldersfördelning, vilken kommer att avsevärt
förändra våra produktionsförhållanden. Det kommer då
att gälla att med ett mindre antal arbetare kunna
producera nyttigheter både för vårt eget folks direkta
försörjning och för export för att därmed säkerställa den
behövliga importen. Skulle vi komma efter i den
konkurrensen, skulle svenska folkets levnadsstandard
försämras, och det böra vi ju ej frivilligt finna oss uti.
Inledaren talade om det stora belopp, varmed för
närvarande exporten av färdigfabrikat överstiger importen.
Detta för oss gynnsamma förhållande skulle hastigt
försämras, därest vår teknik komme efter utlandets.
Hindren för den internationella handeln äro numera så stora,
att man icke behöver komma värst långt efter utlandet,
innan man blir utslagen i konkurrensen.
Professor Kreiiger nämnde, att staten till
undervisningen vid Tekniska högskolan lämnar ett anslag på
1,3 mill. kr. Härtill bör man rätteligen lägga den
summa, som motsvarar förräntning och amortering av
det nedlagda byggnadskapitalet, och som enligt
högskolans egen utredning för år 1933/34 uppgick till
630 000 kronor. När högskolan en gång blir fullständigt
utbyggd, skulle sistnämnda summa ökas till ungefär
900 000 kr. För närvarande kan man emellertid
uppskatta den totala årskostnaden till icke fullt 2 mill. kr.
Vid Chalmers tekniska institut uppgår årsbudgeten till
370 000 kr. eller, om man drar ifrån kostnaden för den
lägre avdelningen, 293 000 kr. Därtill kommer för
förräntning och amortering av vår byggnad, som blev
färdig år 1926 och kostade 2,5 mill. kr. ett beräknat belopp
av 186 000 kr., varför totalkostnaden för vår del skulle
utgöra något under en halv million kronor. Man kan
alltså säga, att statens totala kostnader för den högre
tekniska undervisningen för närvarande utgöra cirka
2,5 mill. kr., vilket belopp dock måste anses vara
försvinnande litet i jämförelse med vad landet otvivelaktigt
tjänar in på denna undervisning.
Ställde man till någon av landets ledande politici
den frågan, huruvida han icke skulle vilja spara in dessa
2,5 mill. kr. genom att lägga ned den högre tekniska
undervisningen, skulle han säkerligen svara nej med
hänsyn till de förluster, som vår industri härigenom
skulle lida. I så fall måste man emellertid fråga,
huruvida det icke kunde vara lämpligt att satsa ytterligare
någon million för att få in nya 100-tal millioner åt
landet. Inför en sådan fråga vägrar emellertid folk att
taga ställning på samma sätt som till den nuvarande
faktiska utgiften. Den senare frågan är dock icke
mindre berättigad än den förra. Den enstämmiga
uppfattning, som råder om att det nuvarande anslaget är
väl använda pengar, borde också medföra, att en
begäran om högre anslag skulle mötas med välvilja från
statsmakternas sida.
Jag har tillåtit mig säga detta, därför att i Svenska
teknologföreningens yttrande över 1934 års sakkunnigas
förslag, finns verkligen något av det, som skalden
skildrat med orden: ’Ack, men deras bleka läppar hade ej
ett ord av hopp.’ Man tycks vara rädd för att pengarna
icke skola räcka för det, som redan finns, ifall Chalmers
skulle få mera. Det hade glatt oss och säkerligen också
en större del av teknologföreningens ledamöter mycket
mera, om det hade sagts, att dessa pengar äro så väl
använda, att det icke lider något tvivel om att även
större anslag skulle vara ytterst väl använda pengar.
Jag vill icke på något sätt uttrycka någon
avundsjuka över de medel, som komma Tekniska högskolan
till del. Vi sitta nämligen i samma båt och måste
hjälpas åt. Vi framföra ej heller våra krav för vår egen
skull, utan vårt yttersta mål är att gagna landets
industri genom de ingenjörer, som vi producera."
Sedan myntdirektör Grabe besvarat en av professor
Hultin framställd fråga utom ramen för diskussionen
fortsatte den senare:
"Inledaren föreslog, att en utredning om den högre
tekniska undervisningen skulle komma till stånd. Han
ville dock icke uttala sig om huruvida man hos
statsmakterna skulle begära en sådan utredning eller om
Svenska teknologföreningen själv skulle taga hand om
den. De båda alternativen torde dock vara mycket
olika. Man kan visst säga, att statsmakterna skola
företa en sådan utredning, men att detta icke får hindra,
att undervisningen vid de två högre tekniska
läroanstalterna förbättras redan nu, men sistnämnda förhoppning
kan omöjligen varda uppfylld. Man behöver icke mer
än tala det allra minsta med en politiker eller en
ledamot av det utskott i riksdagen, som behandlar sådana
11 april 1936
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
