Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1936 - Den industriella beredskapen, av S. Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
delbart ingripande samt om förutsättningar saknas
för en smidig anpassning efter rådande förhållanden.
Sammanfattar man de synpunkter, som ovan
anförts, torde man icke kunna underlåta att känna sig
övertygad om att det under krig är nödvändigt att
utöva en fortgående statlig kontroll över landets
personal och råvarutillgång, dess kraft- och
bränsleresurser samt över dess samfällda produktionsmedel för
att kunna utnyttja dem för de ändamål, som bäst
motsvarar landets omedelbara behov. Det är sålunda
i krig icke möjligt att enbart lita till den enskilda
företagsamheten eller till åtgärder, som avse att
uppmuntra denna för att utvinna, vad som är önskvärt
och behövligt, ty man skulle i så fall säkerligen redan
från början komma i efterhand. Men denna
kontrollverksamhet, som i och för sig innebär krav på en
reglering av hela produktionssystemet, kan icke
utövas med mindre än att ingående studier i fredstid
bedrivits lång tid i förväg inom industriens olika
huvudområden i syfte att utröna dels tillgångar och
behov av varor och produktionsmedel (personal,
råvaror, maskiner och apparater, bränslen etc.), dels
uppkommande brister samt mål och medel för dessas
utjämnande, dels de metoder, såsom förtursrätt,
prissättning och expropriation, som vid behov böra
anlitas för att tvinga strömmen av kapital, arbetskraft,
samt råvaror m. m. att flyta i önskade riktningar,
dels den lämpliga sammanställningen av det
administrativa organ, som måste upprättas vid
mobilisering och genom vars försorg nödvändiga åtgärder
skola vidtagas och bringas i funktion.
Det allmänna tillvägagångssättet för fredsarbetet
blir därvid att i första hand undersöka tillgångar och
behov samt att med ledning därav uppgöra s. k.
försörjnings- och tillverkningsplaner för den i krig
avsedda produktionen i stort samt för samordnande
av företagens verksamhet ävensom fabriksplaner för
reglering av verksamhet och åtgärder m. m. vid
enskilda företag. Härigenom bliva även bristerna
uppenbara både beträffande varor och
produktionsmedel och det blir också möjligt att vidtaga åtgärder
(experiment och försök samt omläggningar av
driften m. m.) för dessas utjämnande. Ett dylikt
förfarande är så mycket mer nödvändigt som behoven
komma att förändras såväl kvalitativt som
kvantitativt gent emot i fredstid. Hela förberedelsearbetet på
det industriella området kommer därför främst att
bliva av organisatorisk samt teknisk-vetenskaplig
natur och bör så långt ske kan ordnas i ett
sammanhang för alla till samma tillverkningsområde hörande
varor, ty endast på så sätt är det möjligt att skapa en
produktionsapparat, som koordinerar industriens
samfällda potentiella tillgångar i ett gemensamt system,
inom vilket ali tillgänglig produktionskraft
tillvaratages.
Problemet angående industriens verksamhet i krig
vilar på grund av ovan angivna förhållanden på helt
andra förutsättningar än i fredstid och synes icke
kunna givas en saklig lösning med mindre än att
ett auktoritativt organ inrättas, som gives befogenhet
och möjligheter att taga befattning med
problemställningen och därmed sammanhängande åtgärder.
Nödvändigheten av att ordna efter dessa grunder
framträder än tydligare, om man betänker, att en
samfälld teknisk planering under sakkunnig ledning
av industriens experter inom dess olika huvudom-
råden i många fall kan betyda en väsentlig ökning,
ja, t. o. m. en mångdubbling av produktionen gent
emot vad som står att utvinna, om vederbörande
beställare tillåtas att var för sig tävla om att träffa
avtal med vissa utvalda leverantörer. Ett dylikt
förfarande kan därför icke anses motsvara vad som bör
och skall fordras av en organisation, som skall göra
sin insats gällande i ett modernt krig, utan leder till
ineffektivitet och bristande försörjningsförmåga.
Avsikten med detta inlägg är emellertid icke att
närmare gå in på frågan om freds- eller
krigsorganisationens sammansättning, utan det må vara
tillfyllest att framhålla, att det för fredsarbetet avsedda
organet bör vara representativt för industriens olika
huvudområden, den tekniska vetenskapen samt de
myndigheter och organ, vars anspråk i främsta
rummet böra tillfredsställas. Ifrågavarande organ synes
därvid även böra utgöra ett embryo för
krigsorganisation, så att icke ett vaktombyte måste ske i den
centrala verkställighetens utövande i det ögonblick,
då påfrestningarna måhända äro som störst.
En efter de ovan angivna grunderna sammansatt
ansvarig ledning för det industriella
beredskapsarbetet i fredstid synes kunna bliva av omfattande
och väsentlig betydelse och förutsättes i viss mån
kunna påverka den ekonomiska utvecklingen i en
för krigsberedskapen gynnsam riktning. Bildlikt
talat synes centralorganet böra betraktas som en pivå,
kring vilken hela det industriella beredskapsarbetet
kommer att röra sig och utgör på så sätt
mötesplatsen för alla de mångskiftande frågor rörande
tillgångar och behov samt rörande tillverkningsmetoder,
toleranssättning, ersättningsämnen m. m., som
uppstå och som måste analyseras, innan det är möjligt
att avgöra vad som bör vidtagas för att vinna bästa
möjliga resultat.
Härvid förutsättes emellertid icke, att
centralorganet ensamt skall utföra allt detaljarbete, utan detta
bör i stor utsträckning åstadkommas av militära och
civila myndigheter, industriföretagen och industriens
sammanslutningar samt den tekniska vetenskapens
organisationer. Men för att kunna utöva ledningen
av det hela såväl i tekniskt som organisatoriskt
hänseende samt för att förbereda de åtgärder, som åligga
centralorganet, måste experter kunna anlitas,
varjämte medel böra finnas tillgängliga för anordnande
av försök samt för bekostande av utredningar vid
industriföretagen m. m., vilka i vissa fall bliva
ganska omfattande.
Att här närmare ingå i detaljer rörande
förberedelsearbetets natur och omfattning skulle föra för
långt, då förhållandena inom industriens olika
huvudområden i så fall finge upptagas till behandling var
för sig. Framhållas må emellertid, att man överallt
måste grunda verksamheten på standardisering och
förenkling av tillverkningsmetoderna samt på en
ändamålsenlig planläggning av en massproduktion
av tillräcklig omfattning. Tillgång till handlingar
som utvisa, vilka åtgärder m. m., som härvid måste
vidtagas såväl beträffande industrien i dess helhet
som vid de enskilda företagen, utgör en nödvändig
förutsättning för att industrien i krig skall kunna
ledas och i övrigt fullgöra sin uppgift såsom bärare
av den militära och ekonomiska motståndskraften.
Ovanstående korta uttalanden rörande det
industriella beredskapsarbetets kärna och inre samman-
220
25 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
