Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1936 - Insänt: Bombastiska nomenklaturtankar, av R. Höök och K. I. K. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
INSÄNT
Bombastiska nomenklaturtankar.
Signaturen K. I. K. framlägger i Tekn. tidskr. för den
28 mars 1936 (allm. avd.) under rubriken "rebelliska
nomenklatursynpunkter" en del tankar, som givit mig
anledning till ovanstående rubrik. Förf. slutar sin
uppsats med ett citat från franskan, "ce qui n’est pas clair
n’est pas frangais", vilket i och för sig är ett
bombastiskt uttryck för den av författaren K. I. K. förkättrade
nationella självtillräckligheten. K. I. K. gör sig här
skyldig till en uppenbar motsägelse.
Påståendet, att maskinisterna i Svir befinna sig på
ett "lyckligare bildningsstadium" än
nomenklaturkommittén för lyftkranar m. m., bevisar förf. med att de
förra lyckats göra benämningen "tupp" för en viss
maskindel, medan de senare tagit bort benämningen "höna"
för en annan. Jag känner varken den ena eller andra
parten och behöver naturligtvis ej gå i härnad för
nämnda kommitté, som helt säkert kan försvara sig
min hjälp förutan. Jag vill endast framhålla, att
påståendet är ett överord. Lämpligheten av "tupp" eller
"höna" lämnar jag därhän.
Jag känner flera liknande fall, då arbetarhumorn
skapat sådana benämningar på maskiner eller maskindelar
såsom "giraff", "gris", "träbock" etc., benämningar som
äro både roliga och träffande, och som väl kunnat
användas lokalt, men som icke utsäga något om
maskinens eller maskindelens funktion, och som därför
knappast kunna generaliseras. Uppfinnarna till dessa ord
äro säkert i "lycklig" avsaknad av någon som helst
högre språkkunskap och äro antagligen lyckliga, trots
eller kanske tack vare sin bildningsgrad, men därför
behöva de naturligtvis ej imiteras eller åberopas av
dem, som befinna sig på en högre. Dessutom kan jag
icke finna annat än att djurnamn sådana som de
nämnda icke ha någon annan fördel, än att de äro
korta och lustiga. I varje särskilt fall måste det från
början bli en ren minnessak, för att man skall kunna
passa in dem på motsvarande föremål t. e. tupp, höna,
gris, gält, hund, varg etc. Ur denna synpunkt äro
givetvis sådana ord, som utsäga något om maskinens
funktion att föredraga, vilket även K. I. K. förfäktar med
en viss inkonsekvens, då han samtidigt drar i härnad
för djurnamnen.
Förf. K. I. K. säger att språket "är underlaget för vår
andliga odling", och han fortsätter: "Detta innebär
utan undantag, att man odlar sitt modersmål,
åtminstone så pass, att den utländska facklitteraturens flora
icke växer alldeles över den del av vår egen, som ej
gror på allfarvägarnas dammiga dikesrenar". Detta
är ju (ur bombastisk synpunkt) mycket vackert, men
det rimmar dåligt med det övriga. Vart hör t. e.
de ovan omtalade plantorna: "tupp", "höna", "gris",
"giraff" etc.? Och de båda engelska slangorden
"rougher" och "cleaner", som citerats från mitt inlägg
i Tekn. tidskrift för den 15 febr., synes förf. vara
beredd att acceptera vid minsta svårighet vid
översättningen, då de utsäga mer än de "föga uttrycksfulla"
orden "förapparat" och "efterapparat". Jag ger
författaren rätt i att orden "rougher" och "cleaner" äro
mer uttrycksfulla, begagnade i det engelska språket,
men införda i det svenska säga de ganska litet,
åtminstone för den stora massan av folket. Det behöver ej
vara "nationell självtillräcklighet", som dikterar ett
sådant påstående, men skulle man välja mellan nationell
tillräcklighet och nationell otillräcklighet, så föredrar
jag givetvis det förra. Och att "lysa med lånta fjädrar"
bör heller icke drivas så långt, att det verkar
självändamål.
Jag vill gärna erkänna, att det kan finnas sådana fall,
då man måste acceptera införandet av nya utländska
ord i den svenska tekniska nomenklaturen, men det
bör nog ske endast i undantagsfall och efter noggrant
övervägande samt i allmänhet, då man redan är ställd
inför ett fullbordat faktum. Jag förutsätter härvidlag
givetvis, att det icke är fråga om att göra om svenskan
eller ens den del av vårt språk, som rör det tekniska
gebitet, till något slags esperanto eller annat
universalspråk. Tiden härför torde väl ännu icke vara mogen,
om den ens någonsin blir det.
Det är ovan konstaterat, att språket är ett viktigt
underlag för vår andliga odling. Det anses emellertid,
och säkerligen med rätta, att denna bör göras
tillgänglig för den stora allmänheten, således även för
arbetarna, som sysselsättas inom tekniken, och däri
förmodar jag, att signaturen K. I. K. instämmer; hans tydliga
sympatier för förhållandena vid Svir motiverar bl. a.
denna förmodan, men samtidigt med detta antagande
måste man konstatera en viss motsägelse i K. I. K:s
tankegång, andlig odling genom ett delvis obegripligt
språk. Ty jag undrar, huru många av våra arbetare
som skulle förstå "det träffande i originaluttrycket"
"rougher" eller "cleaner" i de tidigare anförda
exemplen?
Skillnaden mellan "användning" och "utnyttning",
vilken ju rent språkligt icke borde vara svår att
upptäcka, vill jag här icke ge mig in på, liksom ej heller
på de benämningar tillhörande den rent mekaniska
teknologien, som framdragits i K. I. K:s inlägg. Samma
hållning tycker jag, att signaturen K. I. K. borde ha
intagit beträffande uttrycken "klassering" och "sortering".
Det finnes ingen anledning för mig att på grund av
K. I. K:s funderingar rörande dessa ord taga upp
diskussionen av dem här, utan hänvisar jag tills vidare till
vad jag tidigare anfört därom i mitt inlägg av 15 febr.
Man kunde ju säga, att bombasmer och överord i en
diskussion äro av ringa värde, men i det föreliggande
fallet synas de mig åtminstone ha gjort den nyttan att
ytterligare framhäva behovet av att man framgår med
stor försiktighet och sans, då det gäller
nomenklaturfrågor.
Malmberget i april 1936. R. Höök.
En uppmärksam läsare torde märka hur obenägen
ingenjör Höök är att själv gå in på något egentligt
bemötande, när det gäller de exempel på svag
ordbildning, som jag anfört. Att han icke delar den
uppfattning av språkets väsen, som jag sökt tala för, är
uppenbart, men förklarar väl knappast att han återger min
ståndpunkt till nomenklatursträvandena så skevt som
jag tycker han gör det. K. I. K.
SAMMANTRÄDEN
Svenska teknologföreningen.
Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst har
ordinarie möte å Riddarhusets stora sal tisdagen den 19 maj
1936 kl. 13,30. 1) Protokoll. — 2) Inval. — 3)
Meddelanden. — 4) Kommittéer. Kl. 14,00: 5)
Högtidssammankomst. (Till högtidssammankomsten äro avdelningens
ledamöters damer välkomna.)
Tekniska (öreningen i Eskilstuna kallas härmed till
sammanträde tisdagen den 12 maj 1936 kl. 19 å Stadshotellet
(Hallen). Ärenden: 1) Protokoll justering. — 2) övriga
föreningsärenden. — 3) Två korta föredrag med ljusbilder
av a) redaktör Manne Ståhl: "Engelsk
tidningsteknik". b) Marinintendenten O. E. Ahlström:
"Annonsen i modem press". — Supé och samkväm å
Strömsholmen. Industriernas försäljningspersonal inbjudes att
åhöra föredragen.
9 maj 1936
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
