Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1936 - Ingenjören och samhället, av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ingenjören och samhället.
Av direktör GUSTAF SÖDERLUND.
Inför det 75-årsjubileum, som i dessa dagar firas
av Svenska teknologföreningen, må det vara på sin
plats att låta tankarna gå tillbaka till vad som imder
den gångna tiden uträttats för den materiella
livsföringens utveckling, i den mån denna är beroende
av tekniska framsteg och tekniskt arbete.
Visserligen torde i vår tid ingen vara främmande för de
senaste 75 årens storartade uppsving på detta
område, men man vänjer sig så lätt vid nya standards
och nya behov, att framåtskridandets väldiga
omfattning och rika differentiering väsentligen
bortskymmes av strävandena efter ytterligare erövringar.
Så långt mänskliga öden äro kända, framstår det
såsom en förstahandsuppgift för människornas
strävanden att underlätta och förbättra
behovstillfredsställelsen. Det första verktyget var den första
medvetna lättnaden i försörjningsarbetet. Därmed
inleddes den oändliga raden av kulturella framsteg, alla
syftande till behovens tillfredsställande med minsta
möjliga uppoffring av tid och krafter. Undan för
undan som detta lyckades, blevo tid och krafter över
för tillgodoseende av nya mänskliga önskemål, vilkas
successiva uppfyllande skapade nya behov. Så blev
den materiella livsföringen rikare, intensivare. Så
leddes utvecklingen vidare genom en växelverkan
mellan framsteg och behov. Något slut på den
utvecklingen kan icke skönjas annat än för enskilda
individer och enskilda folk.
Redan under forntiden voro den materiella
kulturens framsteg imponerande. Historien bär till
eftervärlden berättelsen om stora namn bakom ståtliga
arbeten, vilka till dels ännu bestå. Och otaliga äro
de namnlösas insatser till livsföringens underlättande
och berikande. Borgar och tempel, palats och
gravbyggnader, vägar och broar, akvedukter och
avloppsledningar, fartyg och fordon, hamnar och
dammbyggnader, kanaler och vallbyggnader, allt vittnar ännu
idag om människornas väldiga möjligheter i
samverkan och under intelligent ledning. Människans
försörjning med livsmedel, kläder, bohag och vapen
gjorde ständiga framsteg genom nya och förbättrade
verktyg och metoder, i allmänhet skapade genom
enskilda individers till varandra lagda insatser,
dessemellan frambragta genom revolutionerande tankar
och upptäckter. Naturens krafter togos successivt i
anspråk eller tvingades ibland genom väldiga
erövringar att ställa sig i den mänskliga
behovstillfredsställelsens tjänst.
Den verksamhet, som medvetet inriktade sig på
att uppgöra planer till samt leda och övervaka
utförandet av dylika arbeten, krävde med tiden allt
mera skolning genom utbildning och praktisk
erfarenhet. Olika vetenskapsgrenar måste tagas i
denna skolnings tjänst och samordnas till
tekniskt-vetenskaplig undervisning för danandet av
uppfinnare och ingenjörer. Dessa blevo den fortsatta
utvecklingens främsta bärare. Länge nog fingo de
inhämta sin utbildning på egen hand genom att arbeta
hos och lära av mera framstående yrkesmän. Under
medeltiden inrymdes de som yrkesutövare i det då
rådande skråväsendet, och deras konst bevarades som
en hemlighet. Stora uppfinningar genonibröto
emellertid skråtvångets murar och bidrogo väsentligen
till dess fall. Genom sprängda dammar vällde
utvecklingens flod fram med länge samlad styrka och
oemotståndlig kraft. Verksamheten blev mera
omfattande och differentierad, arbetsfördelningen
utsträcktes längre och längre, särskilda
undervisningsanstalter inrättades i olika länder, utbildningen
fördjupades och specialiserades. Ingenjören hade att
uppgöra planer med ritningar och beräkningar till
olika slag av byggnader, vägar, järnvägar, broar,
kanaler, flodregleringar, dräneringar,
vattenkraft-anläggningar, torrläggningar, hamnar, dockor, fyrar,
vatten-, gas- och avloppsledningar, ångmaskiner,
vattenhjul, turbiner, uppfordringsverk, kvarnar, arbets-,
verktygs- och lantbruksmaskiner, elektriska
anläggningar och maskiner, telefon och telegraf, fartyg,
lokomotiv och järnvägsvagnar, kemiska fabriker,
hyttor, järnverk, gruvföretag, malmförädlingsverk,
textilfabriker, sågverk och mycket annat. Han hade
också att leda och kontrollera utförandet av alla
dessa slags arbeten ävensom i stor utsträckning
själva driften. Han blev det materiella
framåtskridandets primus motor.
De revolutionerande uppfinningar och upptäckter,
som utgjorde inledningen till nyare tidens industriella
uppsving, inträffade som bekant redan på 1700-talet,
och omkring mitten av 1800-talet hade man hunnit
så långt, att mången säkerligen icke kunde tänka
sig någon motsvarande utveckling i fortsättningen.
Produktionen hade i stor utsträckning övergått från
hantverk och småtillverkning till maskindrift och
storproduktion. Kommunikationerna hade
omvandlats från enkla färder och transporter med bärare,
dragare och segelfartyg till järnvägar och ångfartyg,
varigenom avstånden förkortades, folk och länder
kommo varandra närmare. Handeln hade härigenom
underlättats och utvidgats i oanad grad.
Konsumtionen vidgades och utökades. Hela den materiella
livsföringen mångfaldigades och berikades. Och
likväl hur såg det i dessa hänseenden ut omkring mitten
av 1800-talet och hur ser det ut nu?
Visst var för ungefär 75 år sedan produktionen i
stor utsträckning maskiniserad och industrialiserad.
Men det var likväl ett intet mot vad den nu är. Nu
kan snart sagt ingen produktionsgren undvara
arbetsbesparande verktyg och maskiner, till och med
det konservativa jordbruket betjänar sig i väsentliga
stycken av maskinella anordningar. Arbetet med
jorden är ett helt annat än förr. För att frambringa
en viss skördekvantitet är det behövliga mänskliga
arbetet blott en bråkdel av vad det var i mitten av
1800-talet. I stället arbetas det i fabriker, som
framställa jordbruksmaskiner ocli jordbruksredskap. Men
även om man tillägger arbetet i dessa
produktionsomvägar, blir summan mycket mindre än vad den
var förr. För samma kvantitet mänskligt arbete i
olika produktionsstadier får man nu en långt större
produktkvantitet. Driften har på olika sätt blivit
intensivare, och varje arealenhet lämnar betydligt
större avkastning än förr. Och förhållandet är lika-
30 maj 1936
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
