Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1936 - Ingenjören och samhället, av Gustaf Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
enskilde arbetaren att bemästra. Det gäller att med
mycken omsorg och mycket tålamod studera
arbetsformerna för att utfinna de lämpligaste och
effektivaste. Maskinernas effektiva betjänande med
uppoffring av minsta möjliga arbetskvantitet är målet
för arbetets rationalisering. Men det är ingalunda
nog därmed. Det gäller också att finna någon
ersättning för den skaparglädje, som arbetaren måste
hava känt inom den förindustriella produktionen, när
han såg hur de färdiga produkterna växte fram under
hans händer, men som i våra dagars stordrift lätt
nog upplöses i intet, därför att arbetsuppgiften
begränsats till någon ringa detalj, som ensidigt lika
utföres dag ut och dag in. Här måste tillses, att
varje man kommer på rätt plats och att arbetaren
i möjligaste mån kan känna sig som ledare av
maskinens arbete, icke som slav under maskinen. Det
gäller vidare att bereda skydd mot olycksfall och
annan fara i arbetet, att främja hygien och trevnad
på arbetsplatserna, att över huvud taget skapa de
bästa möjliga förutsättningar för den mänskliga
arbetskraftens medverkan i produktionsprocessen.
Många av dessa uppgifter äro numera av samhället
reglerade och av samhälleliga organ övervakade.
Men redan inom den sålunda givna ramen finnes
betydande utrymme för driftledningens självständiga
insatser, och därutanför är fältet helt fritt för
nyskapande verksamhet. Inom de statliga
kontrollorganen tages teknisk sakkunskap allt mer i anspråk.
Den kollektiva reglering av arbetsvillkoren, som
blivit en följd av industrialisering, stordrift och
facklig sammanslutning, har lagt nya, viktiga och
ömtåliga uppgifter på driftingenjören. Han måste
känna de kollektiva avtalens innebörd, han skall
tolka och tillämpa dem å arbetsgivarens vägnar.
Mångenstädes inkräkta säkerligen dessa uppgifter i
alltför hög grad på den tekniska ledningens tid och
möjligheter i övrigt att ägna sig åt själva driften
och dess effektivisering. Men å andra sidan är det
näppeligen möjligt att helt befria den från hithörande
frågor.
Det vetenskapliga, konstruktiva eller rent
tekniska ingenjörsarbetet har sina uppgifter inriktade
på praktiska, produktionsekonomiska mål. För
samhället får det sin betydelse genom att föra den
tekniska utvecklingen framåt och göra
produktionsapparaten allt effektivare i sina funktioner. Över den
privata näringsverksamhet, som i första hand
betjänas av detta arbete, går nyttan till
konsumenterna och till samhället i dess helhet. Men med
samhälleliga organisationsproblem och social-politiska
frågor befattar det sig icke. Detta är dess styrka.
Uppgiftens begränsning möjliggör koncentration,
fördjupning, framgång. Därför är den verklige
ingenjören i regel icke någon politiker; samhället får på
säkrare vägar gagn av hans insatser.
Det borde, tycker man, icke vara någon som helst
tvekan om den samhälleliga betydelsen av tekniska
framsteg. Men framgången är ibland så väldig, att
den uppväcker fasa och förskräckelse hos
vidskepliga människor; de omläggningar, som framstegen
förorsaka, kännas som besvärande störningar för
ekonomiska intressen; och så tar man sig för att
resa hinder i vägen för den tekniska utvecklingen.
Dylika utbrott av dårskap har man flera exempel på
i historien. Den helige Thomas av Aquino krossade
på 1200-talet holländaren Albert de Groots talmaskin
för att människan icke skulle fuska i Gud faders
yrke. Textilarbetarna i England på 1700-talet slogo
sönder de första spinnmaskinerna för att inte gå
miste om sin utkomst. Och i våra dagar ingår här
och var i den ekonomiska politiken eller i varje fall
i den ekonomiska diskussionen en strävan att
begränsa uppfinningarnas frihet samt kontrollera och
tillbakahålla den tekniska rationaliseringen.
Utgångspunkten för denna strävan är väsentligen
samma synpunkt som de engelska textilarbetarnas.
Vår tids omfattande arbetslöshet i de flesta
industriländer anses till väsentlig del vara "teknologisk",
dvs. föranledd av maskinernas och hela den tekniska
produktionsapparatens oerhörda utveckling och
tillväxt; för att komma till rätta med arbetslösheten
vill man därför hejda denna utveckling. En
fransman, Réné Bergerioux. anser, att nya uppfinningar
icke böra få säljas eller utnyttjas annat än efter
prövning av nationella och internationella
undersökningskamrar. Meningen är att förhindra icke de
dåliga uppfinningarna utan de verkligt effektiva. I
denna allmänna form har visserligen skräcken för
ökad teknisk effektivitet icke avsatt några resultat,
men däremot har man på olika håll i mera begränsad
omfattning sökt förhindra produktionsapparatens
utbyggnad och effektivisering. Den nya ekonomiska
politiken i Amerikas förenta stater omfattar bland
annat vissa hinder för anskaffning av nya maskiner;
man anser, att sådan anskaffning kan på olämpligt
sätt påskynda arbetet och därmed göra människor
arbetslösa eller öka produktionen och därmed rubba
jämvikten och prisbildningen. Även i Tyskland och
Italien äro dylika tekniska restriktioner införda. Till
och med i vårt land möter man liknande tankegångar.
En annan sida av samma förvändhet är
produktförstöringen. När man icke sett sig i stånd att
fördärva eller försvaga själva produktionsapparaten, har
man fördärvat en del av produktöverflödet i syfte
att undgå ett för producenterna ovälkommet
förbilligande av varorna.
Inför detta auditorium behöver jag säkerligen icke
ingå på någon närmare kritik av de här berörda
angreppen mot den tekniska utvecklingen och dess
resultat. Att de kunnat och alltjämt kunna förekomma
såsom spontana utbrott från oupplysta folkgruppers
sida är förklarligt; att de i vår tid vidtagas av
staterna själva såsom ett led i deras ekonomiska
politik är ett tecken på samhällelig dekadans.
Å andra sidan ser man i vår tid exempel på den
motsatta ytterligheten, nämligen en överdriven
dyrkan av maskinerna och den tekniska utvecklingen.
Naturligt nog framträda dylika tendenser i länder,
där industrialiseringen varit svagt utvecklad men
där man fått ögonen öppna för dess möjligheter.
Ryssland under sovjetregimen är det mest slående
exemplet. Där har man utan varje hänsyn offrat
mänskliga värden på industrialismens altare för att
på kort tid skapa om Ryssland till ett modernt
industriland. Maskinen dyrkas mer än människan; man
har glömt, att den är avsedd att vara hennes
tjänare, icke hennes herre.
Dessa överdrifter av olika slag tillhöra icke den
tekniska forskningen och det praktiska
ingenjörsarbetet utan samhällsorganisatorernas och
politikernas orensade åkrar. Tekniken går sin väg fram
30 maj 1936
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
