Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1936 - Sjuttiofemårsjubileet, av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TfeKNISKTlDSKRIFT
efter den tidens sed säkerligen ofta var ganska
livlig och bullrande, under inflytande av den då rikligt
flödande punschen. Man sjöng, hade egen
sångledare, uppförde tablåer och teaterpjäser.
Men efter hand som medlemmarna slutade sina
studier och blevo män i staten fick föreningslivet
snart en allvarligare prägel och redan 1869 antogos
nya stadgar, däri föreningen uppdelades på olika
sektioner, en för eleverna vid högskolan och en för de
utbildade ingenjörerna. Ur den senare och s. k.
andra sektionen har den nuvarande föreningen vuxit
fram. Den första sektionen existerade likväl ända
till år 1910 såsom förmedlande sambandet mellan
ingenjörerna och de vid högskolan studerande, ett
samband som även nu uppehälles fastän under andra
former, sedan tekniska högskolans studentkår övertagit
första sektionens roll som kamratförening.
Det ligger i sakens natur att organisationen hos
en teknisk förening i hög grad måste påverkas av
teknikens utveckling. Tekniken står aldrig stilla och
följaktligen måste också en ingenjörernas förening
utvecklas och skapa nya arbetsformer, då de gamla
formerna icke mer äro till fyllest.
Det viktigaste steget togs år 1886, då föreningens
uppdelande på facksektioner beslöts. År 1888 bilda
des sålunda inom Svenska teknologföreningen ej
mindre än fem fackavdelningar, nämligen för Mekanik,
Elektroteknik, Husbyggnadskonst, Väg- och
vattenbyggnadskonst samt Kemi och bergsvetenskap med
egna styrelser, men intimt förbundna med föreningen
i sin helhet. Sedan dess hava ytterligare 3
avdelningar tillkommit, nämligen för
Skeppsbyggnadskonst, utbruten ur avdelningen för Mekanik, för
Teknisk undervisning samt för Industriell ekonomi och
organisation, de båda sistnämnda utan egentlig
fackbetoning. Slutligen hava de båda avdelningarna för
Elektroteknik och Husbyggnadskonst under senare år
omvandlats till Svenska elektroingenjörsföreningen
och Svenska arkitektföreningen, men deras ställning
såsom avdelningar inom föreningen har därmed icke
ändrats.
Att följa Svenska teknologföreningens
organisatoriska utveckling i detalj är vid detta tillfälle icke
nödigt, men en riktlinje inom denna utveckling vill
jag dock icke underlåta att framhålla, enär
densamma enligt min mening är av fundamental betydelse,
nämligen den, att Svenska teknologföreningen eller
dess avdelningar aldrig, under vilka former den än
under tidernas lopp arbetat, tillåtits bliva en
ingenjörernas fackförening i den bemärkelsen, att den
upptagit kampen för ingenjörernas ekonomiska
intressen. I den mån grupper av ingenjörer haft
sådana föreningsbehov, hava dessa tillgodosetts genom
särskilda intresseföreningar. De svenska
ingenjörerna hava i Svenska teknologföreningen alltid velat se
en institution, som fritt och opartiskt kunnat yttra
sin mening i tekniska frågor, utan vare sig politiska
eller ekonomiska biinflytelser. Jag tager icke miste
om jag i denna omständighet ser en av de viktigaste
faktorerna till att föreningen lyckats förvärva den
betrodda och aktade ställning, den för närvarande
intager, anlitad för yttranden av statliga och
kommunala myndigheter i största utsträckning, rörande
tekniska frågor eller därmed sammanhängande
förordningar eller lagstiftning.
Föreningens medlemsantal har i stort sett varit
i ständigt växande. År 1880 var ledamotsantalet
omkring 850, 1886 nåddes tusentalet, vid
50-årsjubi-leet år 1911 var antalet omkring 2 000 och har under
de därefter förflutna 25 åren ökats så, att siffran nu
utgör i det närmaste 4 000. Ledamöterna utgjordes
till en början uteslutande av från Kungl, tekniska
högskolan utexaminerade ingenjörer och arkitekter,
men i den mån föreningens verksamhetssfär utvidgats
hava inträdesbestämmelserna ändrats så, att numera
även från Chalmers tekniska institut utexaminerade
ingenjörer i avseende på inträde i föreningen åtnjuta
samma fördelar, som de från Tekniska högskolan
utexaminerade civilingenjörerna, bergsingenjörerna
och arkitekterna och på senaste tid även lantmätarna.
Dessutom kunna numera även i föreningen inväljas
personer, som icke åtnjutit högre teknisk
skolutbildning, men därvid fordras, att de under sin praktiska
verksamhet skola hava dokumenterat sig såsom
"kunniga och erfarna idkare av teknisk vetenskap
eller teknisk verksamhet". Genom dessa strängt
vidmakthållna bestämmelser har Svenska
teknologföreningen sökt sörja för att inom densamma
kommer att representeras endast högsta möjliga
sakkunskap.
Av de närmare 4 000 medlemmarna äro ej fullt
hälften bosatta i Stockholm och dess omnejd, och
återstoden på olika platser i vårt land, med undantag
av cirka 200, vilka leva i förskingringen och äro
tillfinnandes i alla världsdelar och i snart sagt alla
jordens länder, där de bilda för vårt land värdefulla
utposter.
Svenska teknologföreningen arbetar numera dels
in pleno på allmänna stämmor och sammanträden,
där frågor av mera allmän teknisk natur behandlas,
och dels inom de förut nämnda åtta olika
avdelningarna, där mera fackligt betonade frågor förekomma.
Föreningens styrelse består av 22 ledamöter och 13
suppleanter, valda dels å allmän stämma, dels av
föreningens olika 8 avdelningar. I föreningens
styrelse är sålunda teknisk sakkunskap inom teknikens
olika områden på ett fullödigt sätt representerad,
varjämte förbindelsen mellan föreningens olika
avdelningar och deras styrelser är tillgodosedd på ett
lyckligt sätt.
Utåt verkar föreningen som en enhet, men genom
sin organisation på olika fack har föreningen
möjlighet att verkställa utredningar även inom mycket
speciella tekniska områden.
Ett studium av protokollen från föreningen och
dess avdelningar under de gångna 75 åren ger en god
bild av teknikens utveckling från de första
järnvägarna till automobilen och flygmaskinerna, från det
elektriska kattskinnet till våra dagars kraftstationer
och elektriska energidistribution, långdistanstelefoner,
trådlösa telegrafstationer och rundradio, från
ångmaskinen med en verkningsgrad av ca 2 % till
ångturbinerna med 30 % verkningsgrad och
förbränningsmotorerna, från gamla tiders tjockväggiga
tegelbyggnader till våra tiders smäckra funkishus av järn
och betong, slaggplattor och korkplattor.
Jag skulle önska att här kunna lämna en mera
fullständig bild av teknologföreningens arbete, men
tiden förbjuder detta.
Vare det nog sagt att de inom föreningen och dess
avdelningar hållna större föredragen årligen uppgå
till ett hundratal, vartill komma mindre meddelan-
270
6 juni 1936 270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
