Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1936 - Sjuttiofemårsjubileet, av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
för framtiden vill jag uttala, nämligen den att
föreningen aldrig måtte förlora sitt ögonsikte, den
svenska teknikens framgång, och detta ej för
teknikens egen skull utan för den välsignelse, som
denna framgång bör kunna bliva för Sveriges land
och Sveriges folk."
Så följde åter ett musikstycke, varefter föreningens
vice ordförande, dir. Sten Westerberg, i nedan
återgivna anförande riktade sig till årets
Polhemspristagare:
"Christopher Polhem, vilken klang ligger det inte i
detta namn för oss svenska ingenjörer, en klang av
svenskt stål från svensk bergslag. Nordens
Archimedes, som han redan av sin samtid benämndes, var
sannerligen en personlighet av stora mått. Om man
läser den förträffliga, av Samuel Bring författade och
i samband med Svenska teknologföreningens 50-års
jubileum utgivna biografien över Polhem, gripes man
av beundran, ja, rörelse över hans levnadssaga. Ty
en saga är det väl, att en pojke, som redan vid 12
års ålder stod utan hem och föräldravård, med en
primitiv skolunderbyggnad utan relationer, utan
medel, endast med egna krafter förvärvar sig kunskaper,
som föra honom till höjden av hans samtids vetande,
till äreställen och slutligen till besuttenhet. Men det
är en sannsaga, som i blixtbelysning visar halten av
de män, som gjort vår storhetstid. Något kärva
kanske med stark självhävdelse, men med kärna i
karaktären och seg tåga i viljan. Och först och sist med
en allt överskyggande kärlek till fosterlandet. Är
det förmätet att säga, att det är speciellt svenskt
detta, att under en tid, för så länge sedan förgången,
och under sociala förhållanden, som så föga likna
nutidens, en man av egen kraft kan slå sig igenom
från botten till samhällets höjder? En senfödd
Rud-beckian var Christopher Polhem en polyhistor, om
vilken man kan säga, att intet mänskligt var honom
främmande. Han var icke blott den geniale
uppfinnaren och ingenjören, han var även en undervisare
av rang, som säkrade sitt verk genom att under sin
livstid uppfostra efterföljare. Hans intellekt spelade
över nästan hela den mänskliga klaviaturen:
nationalekonomi, naturvetenskap, medicin, poesi och
drama, allt var föremål för hans intresse. Som en
kuriositet må nämnas, att dagens Polhemspristagare i
viss mån även kan anse Polhem som sin andlige
lärofader. I Polhems "byggningsanmärkningar"
påpekar han, att det vid pålning vore av vikt att
känna jordmånen "om det är lerjord, mo eller jäsjord".
Med rätta anses Christopher Polhem som den svenska
teknikens och industriens fader, och han har också
varit de svenska ingenjörernas Heros och skydds- för
att icke säga brukspatron.
Redan i svenska teknologföreningens gröna
ungdom, i februari 1876, inrättades de första s. k.
Polhemspristävlingarna. Föreningen beslöt nämligen att
utfärda inbjudning till allmänheten att till tävlan
insända skriftliga uppsatser, behandlande ämnen av
allmänt tekniskt intresse. Den eller de insända
originaluppsatser, som ansågos vara av framstående
värde, skulle belönas med pris, bestående av en
guldmedalj, å framsidan försedd med en bröstbild av
Christopher Polhem och kallad "Polhemsmedaljen".
I detta samband gjorde också föreningens dåvarande
ordförande, greve Rudolf Cronstedt, sedermera ge-
neraldirektör och chef för Statens Järnvägar, en
donation på 2 000 kronor för realiserande av dessa
syften. På 1890-talet förekom ännu en gåva av
överdirektören Knut Styffe, och i samband med
teknologföreningens 50-års jubileum 1911 utökades fonden
väsentligt, så att den nu överstiger 80 000 kronor.
I samband med bildandet av denna föreningens
Polhemsfond beslöts, att avkastningen av densamma
skulle, förutom för det ursprungliga ändamålet,
användas till understöd åt svensk forskning inom
tekniska ämnesområden samt i allmänhet till
uppmuntran och belöning av för industrien och byggnads
konsten viktiga framsteg och rön inom vårt land.
Under de gångna 75 åren har Svenska
teknologföreningen tillsammans 12 gånger utlyst
Polhemspris-tävlingar och med Polhemsmedaljen belönat 19
stycken författare. I raden av gångna tiders
Polhems-pristagare återfinnas namn, vilkas bärare sedan gjort
sig väl förtjänta om svensk ingenjörskonst och
svenskt närlingsliv. Deras uppsatser omfatta
mången gång områden, där de sedermera gjort sig
kända och erkända icke blott i vårt land utan över
hela världen. Jag vill nämna några i den långa
raden:
1878 års pristagare var Albert Werner
Cronquist för avhandlingen: Om de eldfasta
råämnena i Skånes kolförande formationer.
1882 Carl Ångström. Avhandling: Om
tryckturbiner, särskilt med avseende på skovelformen
samt turbinkanalernås genomskärningsareor.
1895 Ernst Danielson. Avhandling: Grafisk teori
för beräkning av induktiva flerfasmotorer.
„ Johan Gustaf Richert. Avhandling: Om
avloppsledningars dimensioner och
lutningsförhållanden.
1900 Överingenjör Johan August Brinell.
Avhandling: Sätt att bestämma kroppars hårdhet.
1904 Sigurd Adolf G:son Nauckhoff.
Avhandling: Bidrag till kännedomen om
nitroglyceri-nens och de nitroglycerinhaltiga
sprängämnenas frysningsförhållanden, särskilt med
avseende på medlen att sänka deras
frysningstempera-tur.
1911 Richard R:son. Ekwall. Avhandling: Om
järnbetongkonstruktioners beräkning.
1923 B. v. Platen och Carl Munters.
Avhandling: Om alstring av kyla, resulterande i det
över hela världen spridda elektroluxkylskåpet.
Det är naturligt, att föreningen i samband med
sitt 75-årsjubileum även utlyst en Polhemspristävlan,
som varit föremål för så stort intresse, att 28 stycken
tävlingsskrifter inkommit.
Efter inhämtande av meningen hos företrädarna för
den tekniska sakkunskapen har Svenska
teknologföreningens styrelse beslutat att tilldela
Polhemsmedaljen åt civilingenjören Walter Kjellman för hans
avhandling: Om jordarters deformationsegenskaper.
Ingenjör Kjellman har dessutom tilldelats belöning i
annan form och med liknande uppmuntran ha även
belönats:
Civilingenjör Torsten Wilner för en uppsats om:
Några studier rörande gasjonisation med särskild
hänsyn till möjligheten att tack vare bildning av
gasjoner upptäcka kemiska förlopp.
Civilingenjören fil. kand. Carl Hugo Johansson
för uppsats om:
272
6 juni 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
