Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1936 - Teknologföreningens kamratfest, av Olaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
en alldeles särskild eloge för det flotta sätt på vilket
arrangemangen i fråga om mat, dryck ocli servering
gingo i lås.
De sextio på pricken lika klädda servitöserna voro en
fröjd att se när de i väl rättade, taktfasta leder
"stormade" in med sina rågade fat och de knepo också en
välförtjänt applåd.
När måltiden småningom led mot sitt slut, tog
aftonens befälhavare, civilingenjör Sten Westerberg, till
orda i en hjärtligt mottagen prolog av följande lydelse:
Jag hälsar här en kår,
som möts i lust och gamman,
Ni vördade med silverhår,
Ni medelålders manspersoner,
Ni ynglingar med jazzpassioner
— nog höra vi, vi alla samman
så visst som hjärtat i oss slår
och blodet ännu värms av flamman
ifrån vår ungdoms vår.
Säg minns du, minns du popplarna pä gången
och huset högst vid Drottninggatans krön,
när som student du stod där ung och grön
och du var snart av Teknis’ trollmakt fången,
ocli minns du uppnäst skämt och minns du skratten,
uppsluppna gillen i kamraters lag,
som slutade nå’n gång, då redan natten
i blekröd gryning rodnade till dag.
Var flicka var det stora äventyret
och glädjens gud med gratie stod vid styret.
Du sluter ögat till och ser din ungdoms dater
lios Mälardrottningen, vår stolta Alma Mäter,
med strömmarna, som oss förtjusa och betaga,
med fjärilns lätta lek på Bellmans Haga.
Vi leva spridda nu omkring värt rika
och obeskrivligt vackra land.
Vi äro med där visslor skrika
och där det bölas i sirener
i grynings- och i aftonbrand.
Vi dikta inga herdescener.
Vi borra djupt i bergens innandömen
och lägga blanka skenors band
i bygder, sovande i vildmarksdrömmen.
Vi välva broar över strida
och breda vattuflöden.
Vi bygga hus dt dem som lida
och hem för livet och för döden
och hem för tankar och idéer.
Till bröd vi göra ödemarkens berg.
Vårt verk liar hälsans friska färg.
Ocli överallt, dit våra vägar leda,
vi skapa arbete och skapa reda.
Vi älska inte mycket politiken,
dess spegelglasirrgångssalong,
dess käftars oljade jargong.
Vi föredraga verksamhetens riken,
där man får bygga upp ej endast riva.
Sitt eget ansvar bära skall en man
och visa i sitt verk, att han är han,
ej blott ett kugghjul i det kollektiva.
Kamrat, du som förblivit teknolog,
liur än du blivit vägd pä livets våg,
i afton vända vi nu alla åter
till det, som var vår ungdomstid.
Spel opp, du ljusa melodi, som låter
oss ana det vi en gång levde vid.
På det med verklig värme och bravur framförda talet
följde en smattrande applåd och så spelade de båda
skickliga pianisterna som exekverade aftonens
spexmusik upp Johnny ’Schönnings ouvertyr till det gamla
teknologspexet Prinsessan av Integralien, "Under
Dubbelintegralen". Så snart de sista tonerna förklingat
gick så ridån upp för aftonens spex med den lovande
titeln "Där himmelen är blå... eller Bra Hjorth
Wallenberg".
Spexets handling, ty egendomlig nog fanns en sådan,
bestod först i ankomsten av några av teknikens främsta
genier, Polhem, Franklin, Watt, Tessin, Nobel och Jolin
Ericsson, till Tekniska museet, där de på inbjudan
beredde sig att taga sina för dem avsedda hedersplatser i
besittning. De blevo också vänligt emottagna och
anvisades sina platser av intendenten Althin, som
emellertid därefter bad dem vara välkomna åter, när museet
öppnas på allvar. Genierna blevo allmänt missmodiga
över att åter vara husvilla för en tid och ej veta vad
de skulle taga sig till. Frågan löstes emellertid av
professorn i spexet. Som gammal studentkårsinspektor är
han förmedlaren mellan svunna tiders
teknologgenera-tioner och teknologen av i dag, och han bringar det
hugnesamma budskapet, att ett antal teknologer inom
kort skola bege sig på studieresa till Californien — där
himmelen är blå . .. varför han föreslår att alla följa
med. Så beslutas även, och första akten slutar med
tek-nologvisan och allas avmarsch för att embarkera ombord
S/S Ada som skall föra dem till Californien.
I andra akten är man förflyttad till det soliga
Californien och Stilla havets strand. Ett antal flickor av
urinvånarnas typ öppna spelet med en pantomim, och
så anländer med vederbörlig pompa S/S Ada med såväl
genierna som teknologerna ombord. Flickorna — i
spexet kallade Californien Piller Girls — som vänta
teknologerna, bliva till en början besvikna över att möta
de åldriga genierna, men när så professorn går i land
i spetsen för teknologerna, som fördrivit tiden på resan
med poker, når glädjen toppunkten. Penningfrågan är
emellertid efter vanligheten brännande för de
studieresande och de följa därför gärna ett av en av spexets
huvudfigurer, den tekniske conférencieren givet råd att
ge sig ut att söka guld, ty
"på grund av prospekteringslycka huldrik
man vet, att Californiens mark är guldrik".
Sökandet resulterar för en av teknologerna, Axel Tapp,
i ett rikt guldfynd som kommer honom att i övermod
bjuda alla på en "verklig skiva". En dylik
åstadkommes av den infödde kaféidkaren Resta Urant, innehavare
av "Cafeteria Petisso", och alla "Piller Girls" hjälpa till
vid framdukandet av läckerheterna.
Sedan några tal exekverats tycker professorn att
teknologerna böra visa vad de lärt sig på tidigare
studieresor och så sker också i form av enskilda uppträdanden
samt genom sång och dans.
Den glada festen avbrytes emellertid av restauratören,
som brutalt kräver att få ett förskott på betalningen
för festen. Teknologen Axel Tapp som gjort guldfyndet
slänger överlägset till honom en guldklimp, varvid det
verkligt tragiska momentet i spexet inträffar. Det visar
sig nämligen, att guld i Californien är praktiskt taget
värdelöst eller i alla händelser endast godtages som
betalningsmedel för sill och punsch, allt i god
överensstämmelse med teknologvisan. Nu äro goda råd dyra.
En annan teknolog kommer då på idén att erbjuda en
från Sverige medhavd gråsten till betalning, och se, den
mottages med förtjusning och duger såsom varande en
californisk sällsynthet. Nu råder åter jubel, och den
närvarande teknologiske bergsmannen tycker nu även
sig kunna uppträda som mecenat, ty han har med
sig en stuff från Boliden, som han till granskning
överlämnar till Resta Urant. Denne upptäcker genast, att
det finns "värdelöst" guld i stenen och anklagar
teknologen för att hava förfalskat stenen genom att "pilla in
värdelöst guld i den ädla gråstenen". Han tillkallar
•286
6 juni 1S36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
