Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1936 - Notiser - Förslag till hissförordning och säkerhetsföreskrifter för hissar - »Oljekol», av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
NOTISER
Förslag till hissförordaing och säkerhetsföreskrifter
för hissar, avsedda att gälla för hela riket, remitterades
i december månad förra året från Kungl. Socialstyrelsen
till teknologföreningen för granskning. För detta
ändamål tillsatte föreningens styrelse en kommitté, som
utgjordes av civilingenjör Wilhelm Davidsson,
sammankallande, direktör P. S. Graham, ingenjör Gunnar
Haglund, civilingenjör Lennart Hellstedt, arkitekt Albin
Stark och direktör Erik Widén. Samtliga dessa
personer jämte framlidne professor C. Rossander voro
medlemmar i den kommitté, som år 1927 avgav förslag till
föreningens yttrande angående Socialstyrelsens tidigare
förslag till hissföreskrifter. Sekreterare inom
kommittén har varit civilingenjör Axel Härlin. Kommittén
avgav den 7 mars d. å. sitt utlåtande, vilket på grund
av att Socialstyrelsen begärt skyndsamt svar ej
föranledde till ytterligare behandling inom föreningen,
utan av dess styrelse överlämnades till Socialstyrelsen
såsom svar å remissen. I anledning härav torde några
delar ur kommittéutlåtandet beträffande mera
betydelsefulla frågor här böra återgivas. Kommitténs utlåtande
innehöll förslag till ändringar i 10 paragrafer i
förordningen och 24 paragrafer i säkerhetsföreskrifterna. I
samtliga fall hade kommittén utarbetat förslag till
ändrade formuleringar av paragraferna.
Kommittén har i utlåtandet använt följande
hänvisningar:
Förslag 1926 = K. Socialstyrelsens förslag 1926 till
hissförordning och säkerhetsföreskrifter.
Yttrande 1921 = Svenska teknologföreningens yttrande
1927 över förslag 1926.
Förslag 1935 = K. Socialstyrelsens förslag 1935 till
hissförordning och säkerhetsföreskrifter.
Förslag till ändringar
i K. Socialstyrelsens förslag till kungl. maj:ts förordning
angående anordnande ocli begagnande samt tillsyn av
hissar i boningshus m. m.
(§ 3.) Kommittén vidhåller sitt av
Byggnadsstyrelsen biträdda förslag i Yttrande 1927, att ett råd av
sakkunniga personer (i det följande kallat hissrådet) bör
stå till Socialstyrelsens förfogande för handläggning av
frågor angående hissar. Kostnaderna för hissrådets
verksamhet torde kunna utgå av stämpelmedel.
(§ 14.) Besvärsinstans bör uttryckligen förordnas
även i frågor, som avse säkerhetsföreskrifternas
till-lämpning. Då det torde vara lämpligt, att samma
besvärsinstans handlägger alla hissfrågor, och då
Socialstyrelsen jämte det föreslagna hissrådet besitter
speciell sakkunskap, föreslås, att Socialstyrelsen blir
närmaste besvärsinstans.
(§ 16.) Kommitterade ha varit tveksamma om
huruvida icke vissa bestämmelser uttryckligen borde lia
undantagits från tillämpning vid äldre hissar. Då
emellertid förhållandena i många fall äro synnerligen
skiftande, har denna tanke frångåtts och en omformulering
föreslagits med hänsyn till önskemålet att i möjligaste
mån förenkla besiktningsformaliteterna.
För att ernå en likformig behandling av hithörande
spörsmål torde riktlinjer böra utfärdas av
Socialstyrelsen efter hissrådets hörande.
Förslag till ändringar
i K. Socialstyrelsens förslag till Säkerhetsföreskrifter
rörande byggnad och utrustning av hiss, som avses i
förordningen den .......... angående anordnande och
begagnande samt tillsyn av hissar i boningshus m. m.
(§ 13.) Vid tryckknappshissar inom den i det
följande föreslagna hastighetskategorien 0,5—1,0 m/s synes
fordran på täthet hos dörrar och grindar böra närmare
preciseras, varjämte dörr eller grind vid dylik hiss ej
bör kunna öppnas, medan hissen är i gång.
För personhissar är det ur säkerhetssynpunkt
riskabelt att eftersätta fordran på dörr eller grind i
hisskorgen, medan erfarenheten visat, att ett dylikt
medgivande vid varuhissar, där person äger medfölja, bör
kunna göras. Emellertid anse kommitterade, att
hastigheten för dylik hiss med öppen korg bör begränsas till
0,5 m/s.
(§ 16.) Då det tidigare förekommit, att styrning
måst anordnas medelst linor i stället för fasta gejder,
men andra lämpligare utvägar i sådana fall numera
finnas, torde användning av linor för sådant ändamål
uttryckligen böra förbjudas.
- (§ 20.) Enligt kommitténs uppfattning bör det vara
uteslutet att vid något slag av hissar eftersätta fordran
på bromsanordning.
Vid tryckknappshissar inom den i det följande
föreslagna hastighetskategorien 0,5—1,0 m/s föreslås vissa
särskilda bromsanordningar.
(§ 24.) Den i Förslag 1935 framförda fordran, att hiss
för enbart personbefordran skall ha stannat, innan
dörren i schaktväggen kan öppnas, synes för hiss upp till
0,5 m/s (med tolerans) ej påkallad ur
säkerhetssynpunkt, varför den härav föranledda fördyringen ej kan
anses motiverad.
(§ 27.) Ur säkerhetssynpunkt bör enligt kommitténs
åsikt fångapparat eller motsvarande anordning finnas
vid alla hissar, på vilka säkerhetsföreskrifterna äro
tilllämpliga.
(§ 34.) För konduktörshissar synes på hissteknikens
nuvarande ståndpunkt den tillåtna hastigheten utan
olägenhet kunna ökas till 1,5 m/s.
Den föreslagna hastigheten 0,7 m/s för vanliga
tryck-knappsmanövrerade hissar är olämpligt hög vid hittills
brukliga utföranden och säkerhetsanordningar. För
sådana fall är den hittills ojämförligt mest använda
hastigheten 0,5 m/s väl avpassad med hänsyn både till
driftsäkerheten, anläggnings- och underhållskostnaden och
trafikbehovet i bostadshus av normal storlek. För större
traiikbehov krävas högre hastigheter, vilka hisstekniken
även medgiver, dock fordras i så fall ytterligare
säkerhetsanordningar. Men då kan också gränsen utan
olägenhet höjas till 1,0 m/s.
Enär hisshastigheten vid elektriskt drivna hissar är
direkt beroende av motorns varvtal och motorerna enligt
gällande normer tillverkas med viss varvtalstolerans,
samt med hänsyn även till normala spännings- och
frekvensvariationer i distributionsnäten, böra för de
till-låtna hisshastigheterna medgivas toleranser, vilka
föreslås lika med motorernas varvtalstoleranser enligt
gällande normer.
"Oljekol" föreslås i Engineering för den 28 februari
1936 såsom ett lämpligt namn på den nya typ av bränsle
i form av i olja suspenderat finmalet kol s. k. "kolloidalt
bränsle", som börjat tillvinna sig intresse från teknikens
sida.
Fördelen med användning av ett dylikt bränsle
ligger bl. a. däri, att detsamma på grund av sin kolhalt blir
billigare än vanlig olja samtidigt som det, tack vare att
kolet blivit starkt finfördelat, låter sig pumpas och i
övrigt behandlas såsom en olja. Som bekant framställes
dylikt "oljekol" helt enkelt på det sättet, att vanligt
bitu-minöst kol nedmales till partikelstorlekar varierande
från 1 fi upp till 65 varefter kolet blandas med oljan,
vilket givetvis också kan ske under själva målningen. I
allmänhet anser man en kornstorlek liggande omkring
65 ix såsom tillräckligt fin för erhållande av en stabil
suspension. Nedmalning till mindre kornstorlekar är
ogynnsam på grund av de därmed förenade kostnaderna.
Dylikt "oljekol" uppgives bl. a. med fördel ha använts i
6 juni 1936
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
