Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1936 - Bestämning av dammpartiklar i luft, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
efter provet. Då emellertid vägningar äro
tidsödande, hade jämväl ett annat förfaringssätt
utarbetats. Dammet gråfärgar det vita filtrerpapperet.
Färgningens intensitet är proportionell mot
damm-mängden. För en och samma dammsort eller för
olika dammsorter med samma färgnyans och
specifika vikt hade då uppgjorts stkalor, där varje nyans
motsvarar en viss mängd. Färgnyansen bestämdes
sedan i en särskilt på institutet konstruerad
kolorimeter, och därmed kunde värdet på dammängden
direkt erhållas. Fördelen med apparaturen enligt
Jötten är, att stora luftprov kunna tagas och därför
bättre genomsnittsvärden erhållas, men olägenheten
liksom med alla sådana apparater är, att små
partiklar, som gå igenom filtret, icke bestämmas.
Dammängden kan även bestämmas på annat sätt,
nämligen ur värdena på specifika vikten, antal
partiklar och storleken. Bestämningar häröver
behandlas nedan.
Bestämning av dammpartiklars antal, storlek och
form.
Kvantitativa analyser skola omfatta endast de
partiklar, som äro av patologisk betydelse, dvs.
huvudsakligen upp till 5 /Li, partiklarnas antal och
medelstorlek, storleksfrekvens, men hänsyn måste även
tagas till deras form. Något så när runda partiklar
kunna betraktas som sfärer och medelstorleken
angives av diametern, men om de hava annan form,
platta eller nålformiga, blir det nödvändigt att
angiva den i andra dimensioner, såsom medellängd,
bredd och tjocklek.
För exakta laboratoriebestämningar finnes ett
flertal metoder utexperimenterade, grundade på
användningen av speciella ultramikroskop, mätning av
sedi-mentationshastigheten m. m. På dessa metoder, som
äro av mera komplicerad natur, skall här icke ingås.
De hava sin betydelse däri, att de giva möjlighet för
kalibrering av de instrument och metoder, som sedan
komma till praktiskt bruk vid försök å arbetsplatser,
i gruvor eller industrier. Hos Atzler i Dortmund
demonstrerades en ny intressant metod av denna art,
varvid dammintensitet och partikelstorlek bestämdes
genom den ändring av luftens dielektricetetskonstant,
som erhölls vid sedimentering av partiklarna.
För praktiskt bruk användes konimetern av Zeiss
fabrikat, som demonstrerades hos Jötten och sedan i
praktiskt bruk i Dresden av Dr. Brandt. Principen
av konimetern framgår av fig. 1. En uppmätt
luftmängd suges hastigt genom en fin kanal D mot en
rund impregnerad glasplatta P. Den fina luftstrålen
träffar plattan vinkelrätt och på grund av trögheten
avsättes partiklarna kvantitativt på en liten fläck
Fv Genom att vrida skivan kan en ny del
exponeras framför öppningen, och på detta sätt är det
möjligt att på en och samma skiva få plats med 30
stycken "fläckar", dvs. 30 stycken prov kunna snabbt
tagas i följd (fig. 2, SJ. I mikroskop studeras sedan
"fläckarna" och partiklarna räknas och mätas. För att
förhindra att stora partiklar komma med, som skulle
täcka de små, har insatts ett filter av sintrat glas.
Dr. Brandt hade emellertid visat, att detta förde med
sig väsentliga felkällor, i det att det delvis upptog
även mindre partiklar och att dessa sedan genom att
endast vara löst bundna på nytt kunde avgivas och
störa även efterföljande bestämningar. Han hade
ersatt detta glasfilter med ett annat bestående av ett
ytterst finmaskigt precisionsmetallnät. Fyra olika
modeller av konimetern finnas, och de skilja sig åt
bl. a. genom det sätt, genom vilken luften suges
igenom. I modell I suges luften igenom medelst en
pneumatisk kammare L (fig. 2), vari en rörlig kolv medelst
handtaget G kan tryckas in. Därvid spännes en
fjäder; genom tryckning på en knapp C frigöres kolven,
och då den av fjädern pressas upp, insuges 2,5 resp.
5 cm3 luft beroende på inställningen. Modell I liar
jämväl ett fast mikroskop med 200 gångers
förstoring kombinerat med apparaten, varigenom
avläsningarna direkt kunna göras. Modell II
överensstämmer med modell I, men har intet mikroskop fast
förenat med apparaten. Vid modell III (fig. 3), som
likaledes saknar mikroskop, insuges luften genom en
handpump av 1/8 liters volym. Vid modell IV (fig.
4—6) insuges luften medelst en elektrisk pump
försedd med mätare, varigenom större luftprov kunna
tagas. Denna modell, den s. k. Freiluftskonimetern,
har också den fördelen att fritt kunna uppställas.
Räkningen av partiklarna sker sedan i ett inrutat
nät under mikroskop. Men det har visat sig, att med
200 gångers förstoring de mindre partiklarna ej kunna
bestämmas, enär de flyta ihop. 1 200—1 500 gångers
förstoring erfordras. Detta synes tydligt i fig. 7 och
8, vilka äro prov i resp. 200 ocli 1 500 gångers
förstoring. Vid modellerna II, III och IV kunna
emellertid större miskroskop användas än det, som finnes
monterat å modell I, på vilka miskroskop en speciell
objektskiva monterats.
Särskild uppmärksamhet måste riktas på att man
icke bland småpartiklarna i stor förstoring räknar
med de i normalt tillstånd, särskilt inomhus, i stort
antal förekommande dammpartiklarna av organisk
natur. Kommer nian ner till partikelstorlekar av
0,2 ju, kan det finnas 10 gånger så mycket organiskt
Fig. 1. Schematisk bild av konimeter.
Fig. 2. Konimeter, modell I.
Fig. 3. Konimeter, modell 11 och III.
334
11 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
