Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1936 - Bestämning av dammpartiklar i luft, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hur stora luftprov som helst kunna genomledas och
därför tillförlitliga medelvärden erhållas.
Optiska metoder.
Av de optiska metoder, som finnas för studium av
aerosoler, har endast en apterats för transportabel
apparatur, lämplig för analyser å arbetsplatser,
nämligen den av firman Leitz konstruerade dammätaren,
som demonstrerades hos Jötten i Münster. Den
bygger på den s. k. Thyndalleffëkten. Om en ljusstråle
passerar igenom en aerosol, reflekteras en del av
ljuset av partiklar. Intensiteten av det ljus, som i
viss riktning reflekteras, mätes medelst fotometer.
Denna ljusstyrka är proportionell mot
koncentrationen och en potens av partikelstorleken
I = k • c • d".
I en bekväm portabel apparat, vars utseende
framgår av fig. 10, är allt inbyggt, som erfordras för
mätningar. Belysningsanordningen utgöres av en
specialglödlampa på 8 voit 0,6 amp., och som strömkälla
tjänstgör en stålackumulator. Den luft, som skall
undersökas, får komma in i en "dammkammare",
vilken är isolerad ljustätt. Den sättes medelst ett fönster
i förbindelse med belysningsanordningen. I en
särskild inställbar tub mätes det reflekterande ljuset i
förhållande till "jämförelseljus", vars intensitet kan
varieras. Den relativa ljusintensiteten avläses på en
skala. Avläsningen är bekväm och mycket enkelt
utförd. På en tabell erhålles sedan av det avlästa
värdet koncentrationen.
Olägenheten är emellertid, att ljusintensiteten icke
bara varierar med koncentrationen utan även med
partikelstorleken. Två variabler finnas sålunda.
Endast vid konstant partikelstorlek kan därför
koncentrationen erhållas. Förhållandet kompliceras
ytterligare därigenom, att potensen n i sin tur varierar
såväl med partiklarnas struktur som med deras stor-
Fig. 7. Dammpartiklar i 200 X
förstoring.
Fig. 8. Dammpartiklar i 1200 X
förstoring.
Denna apparat syntes dock icke vara känd i
Tyskland. Den grundar sig på en metod, först utarbetad
av Whytlaw-Gray, och bygger på att om en aerosol
utsättes för en temperaturdifferens, vandra
partiklarna från varmt till kallt. Genom en fin kanal i
ett söndertagbart metallblock ledes luften över en
platinatråd. På båda sidor om denna är placerat
tvenne täckglas. Uppvärmes platinatråden medelst
ett ackumulatorbatteri, utfällas partiklarna på
täck-glasen kvantitativt och kunna räknas och mätas på
vanligt sätt. Luften suges in medelst en
vattenbehållare, där genom utrinning av en viss volym
vatten motsvarande mängd luft insuges. Apparaten
placeras på ett vanligt fotografistativ och kan bekvämt
apteras för olika slags mätningar. Å fig. 9 synas två
stycken apparater monterade för praktiskt bruk,
varvid med den ena mätes dammpartiklar på ett visst
avstånd i luften, med den andra direkt vid arbetarens
mun.
Denna apparat synes hava den fördelen, att dels
alla partiklar kvantitativt utfällas, varför exakta
bestämningar över storleksfrekvensen kunna göras, dels
Fig. 9. Dammätare enligt Green & Watson, apterade i två exemplar
å arbetsplats.
336
Fig. 10. Dammätare enligt Leitz.
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
