Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1936 - Några studier rörande gasjonisation, av Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
denna eventualitet kunna uteslutas genom ytterligare
arrangenient av luftströmmar.
De utförda försöken visa, att på Geigerkanimarens
princip kunna grundas jonindikatorer, lämpliga för
studium av kemiska gasreaktioner. Då
anordningarna medgiva observation av fåtaliga eller enstaka
elektriskt laddade partiklar ned till atomstorlek, kan
härvid i många fall det molekylära eller atomära
förloppet direkt följas. Apparaturen torde emellertid
med fullständigare hjälpmedel, än vad som stått
författaren till buds, kunna utvecklas högst betydligt,
särskilt vad beträffar möjligheterna för kvantitativa
försök. Geigerkanimaren själv tillåter, som känt är,
kvantitativa mätningar antingen genom direkt
automatisk räkning av antalet stötimpulser eller genom
mätning av den under en viss tid
genomgångna elektricitetsmängden,
varvid till exempel en kondensator får
uppladdas. Även den enklaste formen av
här beskrivna stötjonisationskammare,
där reaktionsförloppet utspelas direkt
mellan högspänningselektroderna, bör
kunna medgiva entydiga observationer,
till exempel om högspänningsfältet
pålägges rent momentant och
urladdningsförloppet registreras medelst oscillograf.
Jonisationstillståndet omedelbart före
högspänningens påläggande kommer då
att avspeglas å oscillografkurvans första
del.
Det förefaller, som om man på den
beträdda vägen skulle kunna nå fram
till en fördjupad kännedom om
gaskemiska förlopp, särskilt ur
elektrokemisk synpunkt. Frågan, om i vilken
utsträckning gasjoner bildas, kan närmare
belysas. Det kan antagas, att gasjoner
kunna förekomma som kortlivade
mellan- eller biprodukter även vid sådana
kemiska förlopp, där med hittills an-
vända medel ingen jonisation stått att
upptäcka.
De föreslagna anordningarna torde
kunna komma till användning vid
studiet av såväl praktiskt som principiellt
viktiga katalysreaktioner. På dylika
reaktioner grunda sig som bekant
åtskilliga kemiska storindustrier. Det
torde i detta sammanhang även vara
möjligt att utföra kontrollapparater för
driften.
Självantändningsproblemet omfattar
ett annat praktiskt viktigt område, som
även kan tänkas utgöra ett givande fält
för vidare studier med här föreslagna
hjälpmedel.
Som slutomdöme kan sägas, att
nyttan ur rent teknisk synpunkt av ett
fortsatt arbete på här behandlade
områden ligger däri, att ett detaljstudium
av gasreaktionernas elektrokemiska
sida kan fullföljas inom de
tryckom-råden, där de praktiskt viktiga
processerna i allmänhet äga rum. Lind (loc.
cit.) framhåller, att utvecklingen på
detta område varit relativt långsam och
fortsätter: "Det är tydligt, att om vi någonsin skola
få en gaselektrokemi med ställning inom den
prepara-tiva kemien jämförbar med den, som intages av
vätskeelektrokemien, så måste det härvid röra sig om
urladdningsförlopp vid relativt höga tryck."
De vid föreliggande försök använda
apparatuppställningarna visas å fig. 4 och 5. Å fig. 4 synes
bland annat den å fig. 1 angivna anordningen med
högspänningsapparaten mitt å fondväggen saint
därovanför förstärkare och högtalare.
Geigerkanimaren är anbragt å ett fritt stående stativ. Framåt
höger synes å ett andra stativ en detalj av
spetskammare enligt fig. 2. Upptill i rummets hörn synes
elektroskopet med projektionsanordning. Å
fondväggen synes slutligen ett par av de vid de första
Fig. 5.
360
25 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
